ADHD-gradering: lindrig, medelsvår och svår

ADHD-gradering beskriver hur mycket symtomen påverkar din vardag. Det handlar inte om hur ”mycket ADHD” du har.

Två personer kan ha lika många symtom men ändå hamna på olika nivåer, beroende på hur stora svårigheterna är i praktiken och vilka konsekvenser de får i det dagliga livet.

Graderingen görs enligt DSM-5, den diagnosmanual som används i Sverige och internationellt. DSM-5 delar in ADHD i tre svårighetsgrader: lindrig, medelsvår och svår.

Nivån speglar den aktuella funktionspåverkan, alltså hur mycket symtomen hindrar dig i skola, arbete, relationer och vardag.

Diagnoskriterier är de krav som måste vara uppfyllda för att en diagnos ska kunna ställas. De finns för att säkerställa att diagnosen ges på ett enhetligt och rättvist sätt.

För att få en ADHD-diagnos enligt DSM-5 måste tre huvudkrav vara uppfyllda:

Utöver detta ska ADHD-symtomen synas i minst två olika miljöer, till exempel både hemma och i skolan eller på jobbet.

De ska också påverka funktionsförmågan tydligt (American Psychiatric Association, 2013).

Utredningen fastställer inte bara svårighetsgrad utan också vilken form av ADHD du har. Det finns tre former och de kan påverka hur symtomen tar sig uttryck i vardagen.

Den här formen kallas också ADD och innebär framför allt svårigheter med fokus, organisation och att slutföra uppgifter. Hyperaktivitet är inte ett framträdande drag.

Denna typ av ADHD är vanligare hos flickor och kvinnor och diagnostiseras ofta senare eftersom symtomen är mindre synliga utåt.

Här dominerar hög aktivitetsnivå och svårigheter med impulskontroll. Symtomen syns ofta tidigt och är tydliga för omgivningen. Det är den minst vanliga av de tre formerna.

Den vanligaste formen. Symtom på både ouppmärksamhet och hyperaktivitet-impulsivitet förekommer och uppfyller kriterierna för båda kategorierna.

Det är svårighetsgraden som avgör hur stora stödinsatser som behövs. Nedan beskrivs de tre nivåerna med utgångspunkt i DSM-5:s definitioner (American Psychiatric Association, 2013).

Symtomen finns och är märkbara, men ger inte allvarliga hinder i vardagen. Med rätt struktur och rutiner klarar många sitt arbete och sina relationer relativt väl.

Det som ofta inte syns utifrån är hur mycket energi det kostar att kompensera. Att hela tiden anstränga sig för att hålla ihop vardagen kan leda till mental utmattning, även när det ser bra ut på ytan.

På den här nivån påverkar symtomen tydligt flera livsområden. Det kan handla om svårigheter att hålla ordning, passa tider, slutföra arbetsuppgifter eller upprätthålla relationer.

Behandling i form av läkemedel och/eller psykologiskt stöd är ofta nödvändig. Anpassningar i skolan eller på arbetsplatsen kan göra en stor skillnad.

Symtomen påverkar nästan alla delar av vardagen och gör det svårt att fungera i de flesta sammanhang. Skola, arbete, relationer och vardagliga rutiner påverkas ofta i stor utsträckning.

Det krävs vanligtvis omfattande stödinsatser för att klara grundläggande krav i vardagen. Stödet kan omfatta både praktiska anpassningar och medicinsk behandling, där läkemedel ofta är en central del.

Graderingen sätts av en psykiater eller psykolog som en del av ADHD-utredningen. Bedömningen bygger på strukturerade intervjuer, neuropsykologiska tester, skattningsformulär och information från närstående eller lärare.

Det är viktigt att känna till att alla utredare inte anger en tydlig svårighetsgrad i sitt utlåtande. I vissa fall framgår diagnosen, men inte om ADHD bedöms som lindrig, medelsvår eller svår.

Om du behöver denna information, till exempel för arbetsanpassningar, stöd i skolan eller ansökan om omvårdnadsbidrag, kan du be att graderingen specificeras. Det är fullt rimligt att be om det.

Ja. Graderingen speglar din aktuella svårighetsgrad och är inte huggen i sten. Den kan förändras beroende på ålder, livssituation, stress, sömnbrist, hormonförändringar och eventuell samsjuklighet.

Till exempel kan ångest eller depression förstärka ADHD-symtomen och påverka graderingen.

En lägre gradering vid ett senare tillfälle innebär inte att ADHD har försvunnit. Det kan lika gärna betyda att du hittat fungerande strategier, fått rätt behandling eller befinner dig i en period med lägre belastning.