Ätstörningar
Att ha en ätstörning påverkar vardagen på många sätt. I den här artikeln går vi igenom några vanliga symtom som är viktiga att vara medveten om, vilka behandlingar som finns tillgängliga och hur du kan stödja en anhörig med ätstörning.
Vad innebär ätstörning?
Ätstörningar karaktäriseras av olika beteendemässiga och psykiska svårigheter med matbeteenden. Ätstörningar kan vara allvarliga och påverka såväl den fysiska hälsan som psykologiska och sociala aspekter av vardagen.
Att ha en ätstörning innebär för många en stor upptagenhet kring kropp, vikt och mat.
I många fall kan det vara svårt att själv relatera problemen till att man har en ätstörning, och en ätstörning syns inte alla gånger utanpå.
Ångestsyndrom, förstämningssyndrom och beroendeproblematik är vanliga tillstånd som ofta syns tillsammans med ätstörningsproblematik.
Hur vet jag om jag har en ätstörning?
Symtomen för ätstörningar skiljer sig beroende på typ och intensitet. I följande punktlista redovisas enbart generella symtom för ätstörningsproblematik.
Fysiska symtom:
- Går upp eller ned i vikt
- Yrsel eller svimningar
- Frusenhet, känner sig kall om händer och fötter
- Magproblem (förstoppning, magont)
- Trötthet eller känsla av svaghet
- Mensen försvinner eller blir oregelbunden (hos kvinnor)
Psykiska symtom:
- Ångest eller skuldkänslor kopplat till mat
- Känsla av kontroll eller kontrollförlust vid ätande
- Kroppsmissnöje, exempelvis att se sig själv som större än man är
- Tvångstankar kring mat, vikt eller träning
- Tankar på mat och självbild tar upp stor del av personens liv
- Rädsla för att gå upp i vikt
Beteendemässiga symtom:
- Undviker att äta med andra
- Undviker sociala tillställningar och aktiviteter
- Hoppar över måltider eller äter väldigt lite
- Går iväg till badrum under måltider eller direkt efter måltider
- Lagar sin egen mat istället för att äta det som andra äter
- Hetsäter (äter mycket mat på kort tid, ofta i smyg)
- Kräks eller använder laxermedel efter att ha ätit
- Tränar överdrivet mycket för att ”kompensera” för maten
- Har på sig för stora kläder
Orsaker till ätstörning
Ännu går det inte att säga varför man utvecklar ätstörningsproblematik eftersom orsakerna varierar från person till person.
Forskning har visat att genetiska faktorer kan förklara varför en del har förhöjd risk att utveckla ätstörningsproblematik. Däremot utvecklar många ätstörningsproblematik utan genetisk riskfaktorer.
Andra riskfaktorer som höjer risken för att utveckla ätstörningsproblematik är historia av ätstörningar i familjen, psykisk ohälsa eller negativa upplevelser i barndomen, mobbning (framförallt om det rört vikt och utseende), negativ självbild, perfektionism och återkommande bantningsförsök.
Behandling av ätstörning
Behandling av ätstörning bör rikta sig till beteendemässiga, psykologiska, fysiska och andra medicinska konsekvenser till följd av problematiken.
Vid misstanke om ätstörning bör man söka hjälp så tidigt som möjligt.
Valet av behandling och metod beror på varje specifik individ och anpassas efter dennes behov.
Några vanliga behandlingsformer för ätstörningar är:
Samtalsterapi: För lindrigare symtom kan det ibland räcka med att man träffar en behandlare i form av psykolog, kurator, sjuksköterska eller liknande för att prata om sin ätstörning och få stöd.
Vid svårare tillstånd kan man även behöva träffa läkare och sjuksköterska som bedömer de medicinska behoven.
Kognitiv beteendeterapi (KBT): Inom KBT används metoder som syftar till att identifiera och förändra de tankar, känslor och beteenden som upprätthåller ätstörningsproblematiken.
Här kan man behöva utmana sina tankar och beteenden som gör att ätstörningen kan fortgå för att bryta det negativa mönstret.
Familjebaserad terapi: I behandling för ätstörning inkluderas ofta familjer eller nära anhöriga. Familjebaserad terapi är en behandling riktad till framförallt barn och unga där föräldrar inkluderas för att stödja barnet i hanteringen av ätstörningen.
Ätstörningar kan vara svåra för barn och unga att hantera på egen hand, därför är det viktigt att föräldrar deltar i behandlingen för att stödja barnets tillfrisknande.
Interpersonell terapi (IPT): IPT är en behandlingsmetod som fokuserar på hur relationer och sociala situationer påverkar en persons psykiska hälsa.
Vid ätstörningar används IPT för att hjälpa individen att förstå sambandet mellan deras ätbeteende och problem i viktiga relationer, som till exempel konflikter, sorg eller förändringar i livet.
Genom att förbättra kommunikation och stärka relationer kan man minska sin stress och hitta sundare sätt att hantera känslor, vilket i sin tur kan minska behovet av att kontrollera mat eller vikt.
Matträning: Matträning är en vanlig och viktig del i behandling av ätstörningar. Det handlar om att öva på att äta regelbundet och prova mat som kan kännas svår eller skrämmande.
Ofta sker träningen tillsammans med stöd från behandlare, föräldrar eller annan personal.
Ätstörning test
Det finns många olika självtester på nätet där man kan få svar på om man har eller inte har en ätstörning. Det är viktigt att komma ihåg att de här testerna bara ger en indikation och inte ställer någon diagnos.
Gör vårat gratis test för ätstörning online
Olika typer av ätstörningar
Några av de vanligaste ätstörningarna som förekommer är anorexia nervosa, bulimia nervosa och hetsätningsstörning. Dessa går att läsa mer om nedan:
Hetsätningsstörning:
Kännetecknas av att upprepade gånger äta stora mängder mat under kort tid, ofta i smyg och utan att kunna kontrollera det.
Till skillnad från bulimi kompenserar man inte genom exempelvis kräkning eller överdriven träning. Det är vanligt att känna skam, skuld eller ångest efteråt.
Anorexia nervosa:
Det som är allmänt känt som anorexia är en ätstörning där man medvetet begränsar sitt matintag för att gå ner i vikt, ofta på grund av en stark rädsla för att gå upp i vikt och en förvrängd självbild. Anorexia kan få allvarliga fysiska och psykiska konsekvenser.
Atypisk anorexi
Du behöver inte vara underviktig för att ha anorexia, många visar tydliga symtom utan att vara underviktiga.
Bulimia nervosa (bulimi):
Bulimi är en ätstörning som innebär återkommande episoder där man äter stora mängder mat på kort tid och efteråt försöker kompensera genom exempelvis kräkning, fasta, laxermedel eller överdriven träning.
Bulimi är svårare att upptäcka utanpå då personen kan vara normal eller överviktig. Även bulimi kan orsaka allvarliga fysiska och psykiska konsekvenser.
Vad är ARFID (Selektiv ätstörning)?
ARFID är en ätstörning där man undviker eller begränsar sitt matintag, inte på grund av rädsla för viktuppgång utan ofta på grund av rädsla för att till exempel sätta i halsen, kräkas eller på grund av stark känslighet för matens smak, konsistens eller lukt. ARFID står för “Avoidant/Restrictive Food Intake Disorder” och kallas på svenska för undvikande/restriktiv ätstörning.
Det är ett nytt namn på en tidigare känd ätstörning som i den senaste versionen av internationella sjukdomsklassifikationen (ICD-11) kategoriserats som en diagnos. ICD-11 är ett globalt system som används för att klassificera och koda diagnoser, utvecklat av Världshälsoorganisationen (WHO).
Diagnostisering
Vanligen utreds ätstörningsproblematik inom primärvården och om det framkommer där en ätstörning kan man remitteras till barn- och ungdomsmottagningen eller till allmänpsykiatrin som tar vidare ärendet. Vid de allvarligare fallen kan man remitteras till specialiserad ätstörningsvård.
Utredningen sker i samarbete med flera yrkesgrupper, däribland ingår läkare, psykologer, dietister och sjuksköterskor. Psykologen kan vara behjälplig för bedömningar och utredning av symtom kopplat till ätstörningen och utreda om det finns andra psykiatriska tillstånd som behöver tas i aktning inför en eventuell diagnos och behandling.
Den medicinska utredningen utförs av läkare och sjukvårdspersonal där olika prover tas och den fysiska hälsan undersöks. Rent formellt är det läkaren som slutligen diagnocerar ätstörningen, men arbetet med utredning och diagnocering sker som ett team av yrkesverksamma.
Tips – Hur hjälper jag en anhörig med ätstörning?
Visa omtanke utan att fokusera på mat eller utseende: Fråga hur personen mår istället för vad, om eller hur mycket personen äter. Större delen av personens dag går redan åt att tänka på mat, ge utrymme för reflektion åt hur hen egentligen mår.
Lyssna utan komma med snabba lösningar och prata om ätstörningen: Det viktiga är att personen känner sig både förstådd och tagen på allvar. Det är inte läge att försöka ge lösningar utan att ha en genuin och fördjupad inblick i hur personen upplever sin ätstörning. Genom att prata om ätstörningen kan du få djupare förståelse för personens svårigheter och visa att du bryr dig om personen.
Uppmuntra till professionell hjälp: Hjälp till att kontakta vården eller följ med som stöd. Du kan tillsammans med personen planera var, när och hur ni kan söka hjälp. Att göra personen delaktig i planeringen kan också minska osäkerheten kring att söka vård och hur behandlingen skulle kunna se ut och göra personen mer redo för besöket.
Ha is i magen! – förändring tar tid: Tjat och press hjälper sällan, men att finnas där kan göra stor skillnad. Tiden för behandlingar kan variera och ofta är behandlingen för ätstörningar relativt långa. Försök att ha is i magen och låt personen ta sig igenom det i sin egen takt i behandlingen.
Lär dig mer om ätstörningar: Ju mer du förstår, desto bättre kan du stötta. Läs på mer om ätstörningar och ta reda på vad det kan innebära för personen som har svårt med mat. Vi är alla olika och det är också våra upplevelser med ätstörningar. Ta reda på mer om vilken typ av ätstörning din anhöriga har så du kan lära dig din anhöriges specifika problem med sin ätstörning.
Undvik att prata om dieter, vikt och kropp: Var försiktig och undvik allmänna kommentarer om vikt, utseende eller liknande som kan påverka negativt. Även kommentarer som känns bagatellartade eller roliga kan upplevas väldigt negativt för någon med en ätstörning.
Var en trygg punkt i vardagen: Bjud in personen till gemenskap utan att göra mat till huvudfokus. Hitta saker ni båda tycker är kul och spendera tid tillsammans. Det kan ge dig och personen en tillfällig paus från all oro där ni kan ha kul ihop.
Vad kan trigga en ätstörning?
Samhälleliga normer kring skönhetsideal och dess fokus på utseende och vikt kan trigga en ätstörning. Orsaker till ätstörning är många, och det går inte att spåra det till en specifik anledning.
Däremot kan samhällets skönhetsideal påverka den egna självbilden negativt, vare sig man själv upplever att man når upp till de kraven eller inte. Därtill kommer sociala mediers inverkan på den egna självbilden som gradvis kan provocera till en ätstörning.
Oönskade reklam för olika dieter, bantningspiller eller liknande kan också vara triggande och locka till problematiska ätbeteenden. Likaså kan kommentarer om bland annat vikt, kropp och utseende inverka negativt på självbilden och trigga en ätstörning.
Är ätstörning ärftligt?
Varken genetiska eller miljöfaktorer kan ensamt förklara uppkomsten av ätstörningar. Däremot kan det sägas att de kan ha mer eller mindre stor roll i den utvecklingen.
Forskning har kunnat relatera ärftlighet till en viss förhöjd risk för att utveckla ätstörning.
Därmed är det inte sagt att alla som bär på en genetisk sårbarhet kommer utveckla en ätstörning, miljömässiga faktorer är i många fall, om inte alla, lika betydelsefulla för att förklara uppkomsten.
Är ätstörning farligt?
Ätstörningar kan leda till allvarliga konsekvenser för hälsan. I de allvarligaste fallen kan ätstörningen få ett dödligt utfall, framförallt vid svält.
Andra vanliga hälsproblem som kan uppstå av ätstörningar är bland annat kardiovaskulära problem (långsam hjärtfrekvens, lågt blodtryck), hormonella rubbningar (utebliven mens, fertilitetsproblem), mag-och tarmproblem (förstoppning, upplåsthet, magsmärtor), tand-och munproblem (syraskador på tänder), skelettproblem (minskad bentäthet, ökad risk för fakturer).
Ätstörningar kan alltså leda till livsavgörande konsekvenser på hälsan.
Hur många lider av ätstörning i Sverige?
Enligt SBU:s rapport från 2019 om ätstörningar lider ungefär 190 000 personer i Sverige av någon typ av ätstörning. Därtill förekommer även ett stort mörkertal, vilket betyder att det förmodas att den siffran i själva verket är mycket högre.
En nära majoritet med ätstörning söker inte hjälp för sina bekymmer, vilket leder till ett långvarigt lidande som hade kunnat förhindras med rätt stöd och behandling.
Källa: Socialstyrelsen
Ätstörningar hos barn
Ätstörningar hos barn är ett allvarligt och växande problem. I Sverige har man märkt en ökad trend av barn och unga söker vård för ätstörningsproblematik.
Det är viktigt att vuxna runt barnet är uppmärksamma och tar tidiga varningstecken på allvar. Ju tidigare ett barn får hjälp, desto bättre chans har det att må bra igen.
Kontakta oss
Fyll i formuläret så hjälper vi dig så snart vi kan