ARFID – Undvikande restriktiv ätstörning
ARFID står för Avoidant/Restrictive Food Intake Disorder, vilket på svenska översätts till ”undvikande och restriktiv matintagsstörning”. Den brukar även kallas för selektiv ätstörning. Den här artikeln kommer bland annat förklara vad det är, symtomen, orsaker och kopplingen mellan ARFID och andra diagnoser.
Vad är arfid?
ARFID är en ätstörning som kännetecknas av ett begränsat urval av mat och ett undvikande av vissa livsmedel på grund av olika rädslor kring mat, såsom sensoriskt obehag av matens egenskaper eller utseende, rädsla för att få matförgiftning, sätta i halsen eller brist på aptit.
Personer med ARFID har inte nödvändigtvis en oro för sin vikt eller sitt utseende, som vid andra ätstörningar som anorexia eller bulimi.
Här kan du läsa mer om olika typer av ätstörningar.
Symtom vid arfid
Begränsat matintag
Personen äter bara ett mycket begränsat antal livsmedel, ofta med en mycket smal variation av smak, textur eller färg.
Det kan vara en ovilja att äta vissa typer av mat, t.ex. grönsaker, kött eller livsmedel med specifika texturer eller smaker (t.ex. mjuka eller krispiga livsmedel).
Rädsla eller avsky för viss mat
Rädsla för att kvävas eller obehagliga upplevelser som matförgiftning eller magbesvär kan leda till att personen undviker vissa livsmedel eller hela livsmedelsgrupper.
Ofta är det en överdriven oro för hur maten känns eller smakar, vilket gör att individen vägrar att prova nya livsmedel.
Sensoriska problem
En överkänslighet mot vissa texturer, smaker, lukter eller utseenden av mat. Detta kan göra att en person tycker att maten är obehaglig och därför inte kan eller vill äta den.
Viktminskning eller näringsbrist
Eftersom det är ett begränsat intag av livsmedel, kan detta leda till betydande näringsbrist och viktminskning. I allvarliga fall kan detta påverka den fysiska hälsan och utvecklingen (speciellt hos barn).
Det kan även leda till andra hälsoproblem som trötthet, svaghet och koncentrationssvårigheter.
Ingen oro för vikt eller kroppsstorlek
Till skillnad från andra ätstörningar, som anorexi, handlar ARFID inte om en vilja att gå ner i vikt eller att förändra kroppens utseende. Personer med ARFID är inte fokuserade på sin vikt, utan på sitt undvikande av vissa livsmedel och obehaget de känner vid måltider.
Problematik vid måltider
Måltider kan vara en källa till stress, oro eller ångest för den drabbade. Maten kan uppfattas som skrämmande eller obehaglig, och personen kan vägra att äta vid vissa tillfällen.
Hos barn kan detta leda till svårigheter att delta i sociala sammanhang, som familjemåltider eller fester.
Begränsad aptit eller motvilja mot att äta
Det kan vara svårt för personen att känna hunger eller aptit, och maten uppfattas inte som något som är nödvändigt eller njutbart.
Orsaker till arfid
Biologiska faktorer:
Genetik: Enligt ny forskning från Karolinska Institutet framkom att risken att drabbas av ARFID kan förklaras av genetiska faktorer till nästan 80 procent (Karolinska Institutet, 2023).
Sensoriska problem:
Överkänslighet eller underkänslighet för sinnesintryck: Många personer med ARFID har sensoriska problem, vilket innebär att de kan vara mycket känsliga för smaker, dofter, texturer eller utseenden på mat. Mat som uppfattas som obehaglig (t.ex. en viss smak eller textur) kan leda till att de undviker att äta den.
Vissa barn eller vuxna med ARFID kan ha svårt att hantera konsistensen på viss mat (t.ex. gröt, kött eller grönsaker) och tycker att det känns obehagligt eller ”äckligt.”
Autism: ARFID förekommer också oftare hos personer med autism, där sensoriska problem ofta är en del av bilden.
Trauma eller negativa upplevelser:
Tidigare obehagliga upplevelser med mat: En person kan utveckla ARFID efter en traumatisk eller skrämmande upplevelse relaterad till mat, såsom att kvävas, få matförgiftning, eller en annan negativ upplevelse som gör att de associerar mat med obehag eller fara. Denna rädsla kan göra att de undviker vissa livsmedel eller hela måltider.
Medfödda fobier eller ångest: För vissa individer kan en allmän rädsla eller ångest som inte är direkt kopplad till mat (t.ex. en övergripande rädsla för nya saker eller för det okända) också bidra till utvecklingen av ARFID.
Psykologiska faktorer:
Ångest och oro: Många personer med ARFID har ångest och kan vara rädda för att äta av olika anledningar, som rädsla för att kvävas eller få ont i magen. Denna oro gör att de undviker mat, vilket kan leda till ytterligare ångest och en snöbollseffekt där matintaget minskar mer och mer.
Perfektionism eller tvångstankar: I vissa fall kan ARFID också vara kopplat till ett överdrivet behov av kontroll eller perfektionism. Personer kan ha en stark känsla av att de behöver undvika viss mat för att känna att de är ”i kontroll” över sin omgivning.
Miljömässiga faktorer
Familjemiljö: En strikt eller dysfunktionell familjemiljö kan påverka en individs matvanor. Om det finns höga krav på mat eller om måltider har blivit konfliktfyllda, kan det skapa stress kring mat och bidra till att barnet utvecklar selektiva ätbeteenden.
Sociala faktorer: I vissa fall kan individer utveckla ARFID som en konsekvens av att känna sig utanför eller otrygga i sociala situationer, som att äta i grupp. De kan känna att maten de serveras inte passar in med deras egna preferenser eller behov.
Hur behandlas arfid?
Exponering för nya livsmedel:
Gradvis introduktion av nya livsmedel är en vanlig behandlingsmetod. Personer med ARFID är ofta rädda för att prova nya livsmedel, så behandlingen fokuserar på att successivt minska rädslan och ångesten kring mat genom små och hanterbara steg.
Detta kan innebära att först börja med att bara lukta på maten, sedan röra vid den och senare äta små mängder, tills personen känner sig mer bekväm.
Kognitiv Beteendeterapi (KBT):
KBT är en terapiform där syftet är att träna på att använda nya beteenden och tankemönster för att minska psykologiska problem. Denna behandlingsmetod är central för ARFID. Här jobbar terapeuten med att identifiera och förändra negativa tankar och beteenden kring mat.
En specifik del av KBT som används för ARFID är exponering för livsmedel, som tidigare nämnt.
Familjeterapi:
För barn och ungdomar är familjeterapi en viktig del av behandlingen. Eftersom familjemedlemmar ofta har stor inverkan på barnets ätbeteende, hjälper familjeterapi att skapa ett stödjande matklimat hemma.
Familjen kan läras ut hur de kan stödja barnet i att prova nya livsmedel utan att pressa dem, samt hur de kan hantera ångest eller motvilja inför mat.
Medicinsk behandling
Läkemedel: I vissa fall kan läkemedel som antidepressiva eller ångestdämpande medel (som selektiva serotoninåterupptagshämmare, SSRI) ordineras för att behandla ångest eller andra psykiska tillstånd som påverkar ätbeteendet.
Detta är mer vanligt vid svårare fall av ARFID där ångest eller depression är närvarande.
Utredning och diagnoskriterier
Enligt DSM-5 ska följande kriterier vara uppfyllda för att diagnosen ARFID ska ställas:
Undvikande eller restriktivt matintag:
Personen uppvisar ett mönster av undvikande eller restriktivt matintag, som kännetecknas av ett mycket begränsat utbud av livsmedel eller en aversion mot viss mat.
Det kan också handla om att personen inte äter tillräckligt för att tillgodose sina näringsbehov, vilket leder till en risk för näringsbrist.
Kraftig viktminskning eller näringsbrist:
Personen upplever eller riskerar att utveckla viktminskning eller näringsbrist till följd av sitt begränsade matintag.
Detta kan leda till viktproblem, undernäring eller andra fysiska hälsoproblem som är kopplade till otillräckligt näringsintag.
Begränsad aptit eller motvilja mot att äta:
Personen kan ha en brist på intresse för mat, känna sig oaptitlig eller motvillig att äta, utan någon konkret anledning till detta som t.ex. en vilja att gå ner i vikt.
Detta innebär att problemet inte handlar om att vilja förändra kroppens storlek eller form (som vid anorexi eller bulimi).
Rädsla eller avsky för mat (eller specifika livsmedel):
En stark rädsla för att äta viss mat eller specifika livsmedel, ofta på grund av sensoriska upplevelser (som smak, textur eller lukt), kan förekomma.
Det kan också handla om rädslan för att få matförgiftning eller kvävas av maten, vilket leder till undvikande av att äta vissa livsmedel.
Störning av socialt, yrkesmässigt eller akademiskt liv:
Matproblem påverkar den sociala eller yrkesmässiga funktionen. Detta kan innebära att personen inte deltar i sociala måltider, undviker att äta offentligt eller har svårt att upprätthålla normala matvanor i olika sociala sammanhang.
Arfid och autism
Flera studier har visat att personer med autism har en högre risk att utveckla ARFID jämfört med den allmänna befolkningen. Detta beror på både biologiska och psykologiska faktorer som är gemensamma för båda tillstånden.
Sensoriska problem:
En av de mest framträdande likheterna mellan ARFID och autism är sensoriska överkänsligheter. Många personer med autism har en stark känslighet för sensoriska intryck, inklusive smak, lukt, textur och utseende av mat. Detta kan leda till att de undviker vissa livsmedel eller hela livsmedelsgrupper.
Begränsade intressen och rutiner:
Många personer med autism har en tendens att hålla fast vid strikt rutiner och vanor. Detta kan också gälla deras matvanor. De kanske bara äter ett litet antal livsmedel och kan bli upprörda eller oroliga om de erbjuds något nytt eller oväntat.
Svårigheter med kommunikation och uttryck:
För vissa personer med autism kan kommunikationssvårigheter göra det svårt att uttrycka sina behov och önskemål när det gäller mat. Detta kan leda till att de antingen inte får den mat de behöver eller inte kan beskriva varför de undviker vissa livsmedel.
Det kan också innebära att de inte har de rätta verktygen för att hantera rädslor eller obehag kopplade till mat, vilket kan bidra till utvecklingen av ARFID.
Arfid och adhd
Likt överlappningen mellan ARFID och autism finns överlappningen mellan ARFID och ADHD.
Impulsivitet och restriktiva matvanor:
Impulsivitet är en central aspekt av ADHD, och detta kan påverka matvanorna. Personer med ADHD kan ha svårt att hålla fast vid regelbundna måltider eller följa hälsosamma kostvanor. De kan ha svårt att planera när de ska äta eller hålla sig till en balanserad kost.
Svårigheter med koncentration och matintag:
Personer med ADHD kan ha svårt att koncentrera sig under måltider, vilket gör att de antingen glömmer att äta eller inte är uppmärksamma på sitt matschema. Detta kan leda till att de inte får i sig tillräckligt med mat, eller så hoppar de över måltider utan att tänka på konsekvenserna.
Förhöjd känslighet för sensoriska intryck
Sensoriska problem är vanliga hos både personer med ADHD och de som har ARFID. Många personer med ADHD kan ha en ökad känslighet för sensoriska intryck, vilket innebär att de kan uppleva mat som för stark i smaken, för konstig i texturen eller för obehaglig att hantera.
Detta gör att de kan utveckla selektiva ätvanor, där de endast äter ett begränsat antal livsmedel, precis som vid ARFID.
Här kan du läsa mer om ADHD-symtom
Kan arfid växa bort med åldern?
Det är möjligt att vissa personer kan uppleva att arfid minskar eller förändras med åldern, men det beror mycket på personen och vilken typ av stöd eller behandling den får.
För vissa barn kan de selektiva ätbeteendena mildras över tid, särskilt om de gradvis utsätts för nya livsmedel och får hjälp att hantera de känslomässiga och sensoriska svårigheterna kring mat.
Hos andra kan dessa beteenden kvarstå långt upp i vuxen ålder, särskilt om de inte behandlas eller om de är starkt kopplade till sensoriska problem eller ångest.
Tips till dig som anhörig
Att stödja en person med arfid som anhörig kan vara utmanande, men det finns flera sätt att hjälpa till och skapa en positiv och stödjande miljö. En av de viktigaste aspekterna är att vara tålmodig och förstående.
Arfid är en komplex störning där rädslor eller sensoriska problem kan göra det svårt att äta ett brett spektrum av livsmedel. Att pressa eller kritisera personen för deras matval kan förvärra problemet och skapa mer ångest.
Istället är det viktigt att närma sig situationen med empati och respekt för deras upplevelse. Det handlar om att skapa en trygg och stödjande miljö som hjälper dem att känna sig bekväma med att hantera sina rädslor kring mat.
För att skapa en trygg och förutsägbar måltidsmiljö kan det vara hjälpsamt att ha regelbundna måltider och en viss struktur kring när och hur maten serveras.
Måltider kan vara en stressfaktor för personer med ARFID, så det är viktigt att skapa en lugn och avslappnad atmosfär kring mat utan press att äta.
Genom att undvika konflikt kring mat och hålla måltider sociala kan en mer positiv relation till mat byggas upp.
En annan viktig aspekt av stödet är att gradvis introducera nya livsmedel. Personer med ARFID kan ofta vara mycket selektiva i vad de äter på grund av sensoriska problem eller rädslor.
För att hjälpa dem att vidga sitt matintag, kan du börja med små, gradvisa steg – till exempel att låta dem titta på, lukta på eller röra vid nya livsmedel innan de försöker smaka på dem.
Denna metod minskar ångesten som kan uppstå vid tanken på att äta något nytt och hjälper personen att vänja sig vid nya smaker och texturer i sin egen takt.
Kommunikation spelar också en stor roll. Det är viktigt att ha en öppen och stödjande dialog om deras oro kring mat.
Genom att lyssna på deras känslor och rädslor, oavsett om det handlar om rädsla för att kvävas, obehag i samband med vissa livsmedel eller oro för magbesvär så kan du hjälpa dem att förstå och bearbeta sina känslor på ett hälsosamt sätt.
Försök att skapa ett utrymme där de känner sig trygga att uttrycka sina tankar utan att känna sig dömda.
Arfid test
Det finns tester online för att undersöka om man har indikationer på ARFID, men de kan inte ställa en diagnos, det kan endast en psykolog/psykiater och läkare göra.
Är arfid farligt?
ARFID är en ätstörning som kännetecknas av ett mycket begränsat matintag, vilket kan leda till näringsbrist, viktnedgång och påverkan på den psykosociala funktionen. Studier har visat att barn med ARFID löper en högre risk för både psykiatriska och kroppsliga sjukdomar.
Enligt en studie publicerad i JAMA Pediatrics hade barn med ARFID tio gånger högre risk för intellektuell funktionsnedsättning och autism jämfört med barn utan ARFID (Karolinska institutet, 2025).
Är arfid och selektiv ätstörning samma sak?
ARFID kan ibland kallas för selektiv ätstörning, men termen selektiv ätning används oftast för att beskriva en mer begränsad form av matintag utan att det nödvändigtvis innebär en klinisk diagnos. ARFID är en formell diagnos enligt Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-5), som används av psykologer och psykiatriker för att definiera och klassificera psykiska störningar, medan selektiv ätning är mer ett vardagligt begrepp och behöver inte ha samma allvarlighetsgrad som ARFID.
Arfid hos barn
Symtomen på ARFID är likartade för både barn och vuxna, men hur störningen yttrar sig kan variera beroende på ålder. Hos barn kan ARFID ofta uppstå på grund av en större benägenhet att vara selektiv i sina matvanor, vilket delvis kan förklaras av det utvecklingsstadium de befinner sig i.
Barn är ofta mer känsliga för nya smaker och texturer, något som i vissa fall är en normal del av barndomen. För vissa barn kan detta dock bli extremt och utvecklas till ARFID.
Eftersom barn är i en växande fas kan ARFID leda till växthämning eller problem med vikt och näringsstatus, vilket är särskilt oroande eftersom barn behöver näring för sin normala fysiska och kognitiva utveckling.
Hos vuxna är ARFID mer kopplat till långvariga ångestproblem eller tidigare negativa matupplevelser, såsom trauma eller fobier, snarare än de sensoriska problem eller utvecklingsrelaterad kräsenhet som ofta ses hos barn.
Kontakta oss
Fyll i formuläret så hjälper vi dig så snart vi kan