Bulimia nervosa är en allvarlig ätstörning som kännetecknas av återkommande hetsätning följt av kompensatoriskt beteende som kräkningar eller överdriven träning. Sjukdomen kan ha allvarliga fysiska och psykiska följder och kräver professionell behandling, ofta genom en kombination av terapi och mediciner.
Bulimia nervosa (bulimi)
Bulimia nervosa, eller bulimi, är en ätstörning som kännetecknas av upprepade episoder av hetsätning med efterföljande kompensatoriskt beteende, vilket kan bestå av exempelvis självförvållade kräkningar eller överdriven träning. Bulimi kan innebära en stark upptagenhet av mat, kropp och vikt och kan påverka både den fysiska och psykiska hälsan. Det finns effektiv behandling för bulimi, och det går att återhämta sig med rätt stöd.
Vad är bulimi?
Bulimi, eller bulimia nervosa, är en ätstörning som innebär återkommande episoder av hetsätning följt av kompensatoriska beteenden, exempelvis:
- Kräkningar
- Laxermedel
- Fasta
- Överdriven träning
En hetsätningsepisod innebär att du äter betydligt mer än de flesta skulle göra under samma tid och omständigheter, med en stark känsla av att inte kunna sluta.
Självkänslan hos den som är sjuk är starkt kopplad till kroppsform och vikt, och det är den kopplingen som håller mönstret vid liv.
Bulimia nervosa, som i vardagligt tal ofta bara kallas bulimi, är en av de vanligaste ätstörningarna och drabbar mellan två och tre procent av unga kvinnor (Harrington, Jimerson, 2015).
Sjukdomen förekommer dock hos personer av alla kön och åldrar, och andelen män som får diagnosen ökar. De flesta insjuknar under tonåren eller i tidiga tjugoårsåldern.
Till skillnad från anorexi syns bulimi sällan utåt. Vikten hos den som har bulimi ligger nämligen ofta inom ett normalt intervall, eftersom hetsätningen och de kompensatoriska beteendena tar ut varandra viktmässigt.
Just därför kan sjukdomen pågå länge utan att omgivningen märker något.
Symtom vid bulimi
Bulimi visar sig genom ett återkommande mönster av hetsätning och kompensation, och de vanligaste symtomen är:
- Hetsätning: Episoder där du äter ovanligt stora mängder mat på kort tid, med en känsla av att inte kunna kontrollera hur mycket eller vad du äter.
- Självframkallade kräkningar: Att kräkas upp maten strax efter att ha ätit, oftast i hemlighet, för att motverka viktuppgång efter en episod av hetsätning.
- Missbruk av laxermedel: Att använda laxerande medel eller lavemang i höga doser för att försöka bli av med kalorier, trots att metoden har liten effekt på fettupptaget.
- Fasta: Att äta mycket, lite eller inget alls under långa perioder mellan episoderna, som ett sätt att kompensera för tidigare måltider.
- Överdriven träning: Att träna långt utöver vad kroppen behöver för hälsa, ofta enligt strikta regler, för att bränna bort kalorier från en hetsätning.
Kompensatoriska beteenden är ett samlingsnamn för de sätt du försöker motverka effekten av en hetsätning på kroppen (Harrington, Jimerson, 2015). Utöver dessa beteenden bär de flesta med bulimi på starka känslor av skam och skuld efter en hetsätning.
Om du hetsäter framför andra känns det ofta outhärdligt, så många väljer att äta i hemlighet och kräkas när ingen ser eller hör. Ångest inför måltider är vanligt, liksom en ständig oro för att gå upp i vikt.
Orsaker till bulimi
Orsakerna till bulimi är sällan en enda sak, utan en kombination av biologiska, psykologiska och sociala faktorer.
Tvillingstudier visar att en genetisk sårbarhet ökar risken att utveckla sjukdomen, och rubbningar i signalsubstanser som serotonin har också kopplats till tillståndet (Harrington, Jimerson, 2015).
Låg självkänsla och perfektionism finns med bland de psykologiska riskfaktorerna, troligen eftersom självvärdet då lättare knyts till utseende och prestation. Press från smala skönhetsideal och sociala medier förstärker den kopplingen ytterligare.
Så börjar sjukdomen ofta med ett vanligt bantnings- eller viktnedgångsförsök, som gradvis eskalerar till hetsätning och kompensatoriska beteenden när kroppen reagerar på svält med starkt matbegär.
Denna eskalering förklaras av att kraftig kaloribegränsning utlöser en stark biologisk drift att hetsäta, som sedan följs av ånger och nya kompensationsförsök.
Diagnoskriterier vid bulimi
Diagnosen bulimi ställs enligt kriterier i diagnosmanualen DSM-5 (American Psychiatric Association, 2013). Kriterierna är:
- Hetsätning: Återkommande episoder av att äta ovanligt stora mängder mat med en känsla av kontrollförlust.
- Kompensatoriskt beteende: Kräkningar, laxermedel, fasta eller överdriven träning för att motverka viktuppgång.
- Frekvens och varaktighet: Både hetsätning och kompensation sker i genomsnitt minst en gång i veckan, under minst tre månader.
- Självkänsla kopplad till kropp: Självvärdet påverkas överdrivet mycket av kroppsform och vikt.
Atypisk bulimi är en variant där inte alla kriterier är uppfyllda, till exempel om episoderna är för sällsynta eller pågått för kort tid. Och lidandet kan ändå vara betydande, så atypisk bulimi behandlas på samma sätt som fullständig bulimi.
Utredningen görs via vårdcentral, ungdomsmottagning eller en specialiserad ätstörningsmottagning.
Där kartläggs symtomen genom en klinisk intervju och skattningsskalor som EDE-Q, för att avgöra vilken diagnos och behandling som passar bäst.
Diagnosen sätts vanligen efter flera besök, eftersom symtomens mönster och allvarlighetsgrad behöver kartläggas över tid innan behandlingen planeras.
Skador på tänderna vid bulimi
Upprepade kräkningar skadar tänderna eftersom magsyran fräter bort tandemaljen, det skyddande skiktet som täcker tänderna.
Skadan syns oftast på insidan av framtänderna, där syran träffar mest. Emaljen kan bli tunnare och mer genomskinlig, och tänderna blir känsligare för både kyla och värme.
Andra vanliga besvär i munnen är svullna spottkörtlar på halsen och käken samt sprickor och sår i mungiporna, som uppstår av upprepade kräkningar och undernäring.
Den som fått tandskador orsakade av bulimi, anorexi eller annan ätstörning kan ha rätt till särskilt tandvårdsbidrag. Bidraget kräver då läkarintyg och journalunderlag från tandläkaren.
Regelbunden tandvårdskontroll är därför viktig även mitt under en pågående ätstörning, eftersom tidiga åtgärder kan förhindra permanenta skador.
Vad händer i kroppen vid bulimi?
Upprepade kräkningar och missbruk av laxermedel rubbar kroppens balans av salter som kalium och klorid, vilket i allvarliga fall kan påverka hjärtrytmen och kräva sjukhusvård.
Symtom på elektrolytrubbning kan vara hjärtklappning, muskelsvaghet och yrsel, tecken som bör tas på allvar och leda till kontakt med vården.
Magsyran som passerar matstrupen om och om igen kan dessutom orsaka sår och i sällsynta fall blödningar i matstrupe och magsäck.
Mag- och tarmbesvär som förstoppning och uppblåst mage är vanliga, eftersom matsmältningen störs av det oregelbundna ätandet.
Menstruationsrubbningar och utebliven mens förekommer också, kopplat till kroppens reaktion på växlingen mellan svält och överätande.
Psykisk samsjuklighet är också vanlig vid bulimi:
- Mer än hälften av personer med en ätstörning uppfyller kriterierna för depression (Harrington, Jimerson, 2015).
- Ångest, självskadebeteende och beroende av alkohol eller droger förekommer också oftare hos personer med bulimi än i befolkningen i övrigt.
Behandlingen behöver därför ofta ta hänsyn till flera svårigheter samtidigt.
Ångest, självskadebeteende och beroende av alkohol eller droger förekommer också oftare hos personer med bulimi än i befolkningen i övrigt, vilket gör att behandlingen ofta behöver ta hänsyn till flera svårigheter samtidigt.
Hur behandlas bulimi?
Bulimi behandlas i första hand med psykologisk behandling, som vid behov kombineras med läkemedel. De vanligaste metoderna är:
- KBT-E
Kognitiv beteendeterapi anpassad för ätstörningar, KBT-E, är förstahandsvalet vid behandling av bulimi. Terapin hjälper dig arbeta med de tankar och beteenden som upprätthåller hetsätningen och kompensationen, och du får lära dig att ersätta dem med mer hälsosamma mönster.
Det innebär ofta att du för matdagbok och gradvis återinför regelbundna måltider utan kompensation efteråt.
- Interpersonell terapi, IPT
Interpersonell terapi, IPT, fokuserar på relationer och livshändelser som triggar hetsätningen, snarare än på mat och kroppsbild direkt. Genom att arbeta med relationsproblem eller stora livsförändringar minskar ofta även behovet av att hetsäta och kompensera.
- Familjebaserad behandling:
Familjebaserad behandling ges till yngre patienter som fortfarande bor hemma, och ger föräldrarna en aktiv roll i att återställa regelbundna matvanor hos barnet eller tonåringen.
Föräldrarna får konkreta verktyg för att hantera ohälsosamma matbeteenden och hjälpa sitt barn att gradvis återfå kontrollen över sitt ätande. Metoden har visat bättre resultat än enbart stödsamtal för tonåringar med bulimi (Le Grange, Crosby, 2007).
- Dialektisk beteendeterapi, DBT:
Dialektisk beteendeterapi, DBT, hjälper dig hantera stress och starka känslor utan att falla tillbaka i hetsätning och kompensation.
Du tränar färdigheter för att bli mer emotionellt balanserad, mer medvetet närvarande i stunden och för att komma överens bättre med andra människor.
- Läkemedel:
Vissa antidepressiva läkemedel kan minska symtomen vid bulimi, och SSRI-preparatet fluoxetin är det enda som är godkänt specifikt för sjukdomen.
Medicinering fungerar som bäst i kombination med psykoterapi, framför allt när samtalsbehandling inte räcker till på egen hand.
Behandling för bulimi ges oftast öppenvårdsbaserat, men vid allvarliga kroppsliga komplikationer kan sjukhusvård krävas inledningsvis. De flesta som får rätt behandling blir friska, men återfall är vanligt och kräver ofta att behandlingen justeras eller förlängs.
Är bulimi samma sak som hetsätning?
Hetsätning och bulimi är inte samma sak, men bulimi innebär alltid perioder av hetsätning.
Det första diagnoskriteriet för bulimi är just återkommande episoder av hetsätning. Det innebär att äta en ovanligt stor mängd mat med en känsla av kontrollförlust (American Psychiatric Association, 2013).
Det som skiljer bulimi från ren hetsätning är att det kompensatoriska beteendet, som kräkningar eller överdriven träning, också förekommer. Har du enbart återkommande hetsätning utan kompensation handlar det i stället om hetsätningsstörning.
Vad är skillnaden mellan bulimi och anorexi?
Skillnaden mellan bulimi och anorexi märks tydligast i hur kroppsvikten påverkas. Anorexi kräver enligt diagnoskriterierna en signifikant låg kroppsvikt, medan du vid bulimi kan vara underviktig, normalviktig eller överviktig (American Psychiatric Association, 2013).
Vid bulimi växlar du mellan hetsätning och kompensation, som kräkningar eller överdriven träning. Anorexi innebär i stället ett kraftigt begränsat matintag och ofta en stark rädsla för att gå upp i vikt.
Vissa med anorexi hetsäter och kompenserar på samma sätt som vid bulimi, i den undertyp som kallas anorexi med hetsätning/självrensning. Avgörande för diagnosen är då kroppsvikten.
Har du inte en signifikant låg kroppsvikt blir diagnosen bulimi, men uppfyller du även kriteriet för otillräckligt energiintag och låg kroppsvikt blir det i stället anorexi.
Just därför syns bulimi sällan utåt, medan anorexi ofta upptäcks tidigare av omgivningen eftersom viktnedgången är svår att dölja.
Anorexi har dessutom högst dödlighet av alla psykiatriska diagnoser, medan dödligheten vid bulimi är lägre men ändå förhöjd jämfört med befolkningen i övrigt (Arcelus, Mitchell, 2011).
Bulimi och graviditet
Tidigare bulimi kan blossa upp igen under graviditet eller efter förlossningen, eftersom kroppsförändringar och ny press på utseendet kan trigga gamla mönster. Det gäller även om du varit symtomfri i flera år.
Berätta för barnmorskan om din ätstörningshistorik redan vid inskrivningen på mödravården, så att uppföljningen kan anpassas.
Ätstörningar under graviditet är kopplade till en något förhöjd risk för komplikationer, som för tidig förlossning och långsam fostertillväxt (Watson, 2017).
Risken minskar med tidigt stöd, vilket gör en gemensam plan mellan dig och vårdgivaren särskilt viktig.
Vad kan du göra själv?
Har du symtom på bulimi bör du söka professionell hjälp så snart som möjligt, eftersom obehandlad bulimi kan bli mycket skadlig för både din fysiska och psykiska hälsa.
Känns det svårt att ta det steget kan du börja med att läsa på om diagnosen och hur den behandlas.
Egenvård kan sedan komplettera behandlingen genom att skapa struktur kring maten och bryta isoleringen kring sjukdomen, men ersätter aldrig professionell vård.
Några konkreta saker du kan göra själv är:
- För ett matschema: Att äta regelbundet är en central del av behandlingen och motverkar växlingen mellan hetsätning och fasta. Det är sällan enkelt att klara på egen hand, men en matdagbok kan vara ett sätt att börja se dina egna mönster.
- Prata med någon om det som är svårt: Att sätta ord på skam och ångest inför en närstående minskar hemlighetsmakeriet som ofta håller sjukdomen vid liv. Det behöver inte vara en professionell person till att börja med.
- Kontakta en patientförening: Föreningar som Frisk & Fri erbjuder stödsamtal och gemenskap med andra som har liknande erfarenheter, vid sidan av den vård du får inom sjukvården.
Tips för dig som är anhörig till någon med bulimi
Bulimi är ofta dold, men det finns tecken du kan uppmärksamma och sätt att agera som anhörig som kan göra skillnad:
Uppmärksamma tecken:
Som anhörig kan du märka att personen ofta oroar sig för mat eller vikt, äter ovanligt stora mängder mat vid ett och samma tillfälle, eller går på toaletten direkt efter måltider.
Andra tecken är att vikten pendlar upp och ner, att tänder eller tandkött är skadade, eller att personen undviker att äta tillsammans med andra.
Prata öppet om din oro:
Misstänker du att någon i din närhet har symtom på bulimi är det bättre att vara ärlig och rak med din oro än att vänta och se. Ett öppet samtal ger personen chansen att själv sätta ord på vad hen går igenom.
Lyssna och stötta, utan att pressa:
Ställ frågor och visa att du bryr dig, i stället för att kräva svar eller lösningar direkt. Du kan inte tvinga någon att söka hjälp, men du kan stötta och uppmuntra personen att ta steget till professionell vård.
Kom ihåg att utseendet inte avslöjar sjukdomen:
Personer med bulimi ser inte ut på ett specifikt sätt och kan väga olika mycket, så du kan inte se på någon om hen har sjukdomen eller inte. Det gör att oro grundad enbart på utseende varken bekräftar eller utesluter bulimi.
Skaffa kunskap om diagnosen:
Genom att läsa på om bulimi får du en bättre förståelse för hur sjukdomen påverkar din närstående. Det gör det lättare att bemöta personen på ett sätt som känns tryggt, i stället för att gissa dig till vad som hjälper.
Bulimi test
Det finns självskattningstest för bulimi som du kan göra online, som mäter hur väl dina symtom stämmer överens med sjukdomsbilden. Ett sådant test kan ge en indikation, men det ersätter aldrig en bedömning hos vårdcentralen eller en specialiserad ätstörningsmottagning.
Var kan du få hjälp?
Är du under 18 år kan du få hjälp via elevhälsan, en ungdomsmottagning eller barn- och ungdomspsykiatrin (BUP), som utreder och behandlar ätstörningar hos barn och unga.
Skolsköterskan eller elevhälsan kan också hjälpa till att ta de första kontakterna om det känns svårt att söka hjälp på egen hand.
Som vuxen är vårdcentralen en bra första kontakt, som vid behov remitterar dig vidare till en specialiserad ätstörningsmottagning.
Många specialistmottagningar tar emot självremisser, vilket innebär att du kan boka tid utan att först ha varit hos en läkare. Du kan också ringa 1177 för rådgivning om vart du bör vända dig och vad som gäller i din region.
Vid sidan av vården kan patientföreningen Frisk & Fri ge stöd genom samtalsstöd och kontakt med andra som har erfarenhet av bulimi eller andra ätstörningar.
Hos Elly Care erbjuder vi psykologisk behandling för bulimi och andra ätstörningar, samt stöd för dig som är anhörig. Vi hjälper dig att förstå vad du går igenom och hitta vägar framåt, oavsett om du själv är drabbad eller står nära någon som är det.