Hetsätningsstörning är en ätstörning där man äter stora mängder mat utan kontroll, ofta driven av stress, låg självkänsla eller biologiska faktorer. Behandling genom psykoterapi och ibland medicin är effektiv och hjälper människor att återfå en hälsosam relation till mat.
Hetsätningsstörning
Hetsätningsstörning är en av de vanligaste ätstörningarna och innebär återkommande episoder av okontrollerat ätande, ofta följt av intensiv skam och ångest. Kontrollförlusten är central, och du äter mer än du tänkt utan att kunna stoppa dig själv. Tillståndet är en erkänd psykiatrisk diagnos som främst behandlas med kognitiv beteendeterapi (KBT).
Vad är hetsätningsstörning?
Hetsätningsstörning är en ätstörning där du under en avgränsad tid äter en klart större mängd mat än vad de flesta skulle äta under liknande omständigheter.
Kontrollförlusten är central, då du upplever att du inte kan sluta äta eller styra hur mycket du äter, även om du vill. Tillståndet kallas även BED, en förkortning av det engelska binge eating disorder.
Enstaka tillfällen av överätning, som att äta för mycket på en fest, räknas inte som hetsätningsstörning. Det som skiljer ut diagnosen är att episoderna återkommer och orsakar psykiskt lidande.
Symtom vid hetsätningsstörning
Vanliga symtom vid hetsätningsstörning är:
- Äter ovanligt stora mängder: Du äter en mängd mat som är klart större än vad de flesta skulle äta under samma omständigheter, ofta utan en tydlig gräns för när du ska sluta.
- Äter snabbare än vanligt: Måltiden går fort, ofta utan att du hinner registrera mättnadskänslan innan du redan ätit mycket.
- Ingen mättnadskänsla: Du fortsätter äta tills du känner dig obehagligt mätt, eftersom kroppens normala mättnadssignaler inte stoppar ätandet i tid.
- Äter utan att vara hungrig: Hetsätningen är inte kopplad till fysisk hunger utan snarare till känslor eller impulser att äta.
- Äter ensam av skam: Du döljer episoderna för andra eftersom du skäms över hur mycket du äter, vilket gör att hetsätningen ofta sker i smyg, till exempel på kvällen.
- Skuld och skam efteråt: Episoderna följs av starka känslor av äckel, nedstämdhet eller skuld, vilket kan bli en del av en självförstärkande cykel.
Innan en episod är det dessutom vanligt att tänka på mat hela tiden, med ett begär efter viss mat som blir svårt att stå emot.
Orsaker till hetsätningsstörning
Hetsätningsstörning uppstår vanligen genom en kombination av psykologiska och biologiska faktorer, inte genom bristande viljestyrka.
Många hetsäter som ett sätt att hantera svåra känslor, som stress, ångest eller nedstämdhet. Det brukar kallas tröstätande eller stressätande, eftersom maten tillfälligt lugnar känslorna.
Tidigare bantning och strikt matrestriktion ökar också risken för hetsätning. När du begränsar matintaget hårt uppstår ofta en stark hungerkänsla och ett sug som till slut leder till kontrollförlust, ett mönster som återkommer i forskningen om sambandet mellan bantning och hetsätning (Polivy, Herman, 1985).
Den kontrollförlusten följs ofta av skam och ångest, känslor som i sin tur kan bli en drivkraft som gör att mönstret upprepas.
Många som hetsäter beskriver dessutom ett starkt begär efter socker och snabba kolhydrater, vilket ibland kallas sockerberoende, matberoende eller matmissbruk.
Begreppen är omdiskuterade och räknas inte som egna diagnoser, men de speglar en verklig upplevelse av att tappa kontrollen över särskild mat.
Diagnoskriterier för hetsätningsstörning
Diagnosen hetsätningsstörning ställs enligt DSM-5 när du har återkommande episoder av hetsätning minst en gång i veckan under tre månader (American Psychiatric Association, 2013).
Utöver frekvenskravet krävs minst tre av fem tecken:
- Du äter ovanligt fort
- Du äter tills du är obehagligt mätt
- Du äter stora mängder utan att vara hungrig
- Du äter ensam på grund av skam
- Du känner starkt missnöje med dig själv, skuld eller nedstämdhet efter episoden
Ett ytterligare kriterium är att du inte regelbundet kompenserar för ätandet genom kräkning, fasta eller överdriven träning.
Är hetsätningsstörning samma sak som bulimi?
Hetsätningsstörning och bulimi är inte samma sak, även om båda innebär återkommande episoder av hetsätning med kontrollförlust.
Skillnaden ligger i vad som händer efteråt. Vid bulimi kompenserar du regelbundet för det du ätit, till exempel genom kräkning, fasta eller överdriven träning, medan den typen av kompensation inte förekommer vid hetsätningsstörning.
Bulimi och hetsätningsstörning har gemensamt att båda ofta leder till stark skuld, skam och ångest efter en episod, vilket kan påverka både den psykiska och fysiska hälsan.
Självbilden vid bulimi ofta är starkt kopplad till vikt och kroppsform, medan hetsätningsstörning oftare handlar om att äta för att hantera svåra känslor.
Hetsätning och ADHD
Risken för hetsätningsstörning är högre om du har ADHD, framför allt på grund av impulsivitet (Kaisari, Dourish, 2017). Impulsiviteten gör det svårare att motstå impulsen att äta, även när du egentligen inte är hungrig.
ADHD kan också göra det svårare att känna igen kroppens hunger- och mättnadssignaler, vilket bidrar till att måltider blir oregelbundna och att hetsätning uppstår senare på dagen.
Många använder dessutom mat som ett sätt att reglera känslor som stress eller frustration, eftersom ADHD ofta innebär svårigheter med känsloreglering.
Kopplingen handlar om ökad risk, inte om att alla med ADHD utvecklar hetsätningsstörning.
ADHD innebär också högre risk för andra psykiatriska tillstånd, som depression och ångest, vilket i sin tur kan öka risken för andra ätstörningar.
Om du har både ADHD och hetsätningsstörning kan behandlingen behöva kompletteras med extra stöd kring struktur och rutiner, och i vissa fall kan centralstimulerande läkemedel mot ADHD även minska hetsätningen.
Behandling av hetsätningsstörning
Psykoterapi
Förstahandsvalet vid hetsätningsstörning är psykoterapi, framför allt kognitiv beteendeterapi (KBT), som i flera studier visat sig mer effektiv än ingen behandling alls, och jämförbar med andra terapiformer för att minska hetsätningsepisoder
(Linardon, Wade, 2017).
Behandlingen inleds vanligen med en utredning eller bedömning på en specialiserad ätstörningsmottagning, där du får svara på frågor om ätmönster, känslor och tidigare försök att hantera problemet.
KBT hjälper dig sedan att identifiera vad som utlöser hetsätningen och att bygga nya, mer hållbara sätt att hantera måltider och känslor.
Läkemedelsbehandling
Läkemedelsbehandling används ibland som komplement till psykoterapi, inte som förstahandsbehandling.
I USA är det centralstimulerande läkemedlet lisdexamfetamin godkänt specifikt för måttlig till svår hetsätningsstörning hos vuxna och har i studier minskat antalet hetsätningsdagar jämfört med placebo.
I Sverige förskrivs i stället ibland antidepressiva läkemedel som komplement, särskilt om du samtidigt har symtom på depression.
Självhjälp vid hetsätning
Egenvård kan vara ett bra komplement till behandling, men ersätter inte professionell hjälp om besvären är omfattande. Här är några saker du kan börja med:
- Lär dig mer om tillståndet: Att förstå vad hetsätningsstörning innebär gör det lättare att känna igen dina egna mönster och triggers, vilket är ett första steg mot förändring.
- Undvik strikta dieter: Hård matrestriktion ökar risken för nya hetsätningsepisoder, eftersom kroppen reagerar på svält med starkare hunger och sug.
- Ät regelbundna måltider: Fasta tider för frukost, lunch och middag minskar risken för att bli så hungrig att du tappar kontrollen senare på dagen.
- Hitta andra sätt att hantera känslor: Promenader, andningsövningar eller att skriva dagbok kan ersätta mat som strategi för att hantera stress eller nedstämdhet.
- Prata med någon du litar på: Att berätta om dina svårigheter för en vän eller anhörig minskar skamkänslan och kan göra det lättare att ta nästa steg mot hjälp.
Vad kan du göra som anhörig?
Som anhörig till någon med hetsätningsstörning kan du spela en viktig roll i personens väg mot återhämtning, utan att själv behöva ha alla svar:
Prata öppet, men utan att döma: Välj en lugn stund och berätta att du är orolig, utan att kommentera vikt, kropp eller mängden mat personen äter. Ett jag-budskap, som ”jag har märkt att du verkar må dåligt”, känns mindre anklagande än direkta frågor om ätandet.
Lyssna mer än du ger råd: Låt personen berätta i sin egen takt och bekräfta känslorna, i stället för att snabbt komma med lösningar. Snabba råd om bantning eller viljestyrka kan förvärra skammen och göra det svårare att öppna sig igen.
Uppmuntra professionell hjälp utan att tvinga fram den: Erbjud dig att hjälpa till att hitta en mottagning eller att följa med på ett första besök, men låt personen bestämma tempot själv.
Var ett stöd i vardagen: Gemensamma aktiviteter utan krav på prestation, som en promenad eller en film, kan minska den isolering som ofta följer med skamkänslorna.
Ta hand om dig själv också: Att vara anhörig till någon med en ätstörning är påfrestande, och du kan behöva eget stöd, till exempel genom en anhörigförening eller samtal med en kurator.
Var kan du söka hjälp?
Du kan söka hjälp för hetsätningsstörning via vårdcentralen, som är en naturlig första kontakt och kan remittera dig vidare vid behov.
Psykiatrisk mottagning tar emot vid mer omfattande besvär, och om du är under 18 år vänder du dig i stället till en ungdomsmottagning.
I många regioner finns specialiserade ätstörningsmottagningar dit du ofta kan söka utan remiss, beroende på var du bor. Tidig kontakt med vården ökar chansen att få snabb hjälp och minskar risken för att besvären förvärras.
Hos Elly Care kan du få professionellt stöd vid hetsätningsstörning, genom psykologisk behandling anpassad efter dina behov. Vi erbjuder även stöd till dig som är anhörig och behöver hjälp att hantera din egen situation.
Vanliga frågor om hetsätningsstörning
Hetsätningsstörning är en ätstörning där man under en sammanhängande tid äter mycket större mängder mat än vanligt och känner en brist på kontroll över ätandet. Episoderna upprepas minst en gång i veckan under minst tre månader, och personen upplever ofta starkt obehag eller lidande över sitt beteende.
Vanliga symtom är att äta mycket snabbare än normalt, äta tills man mår illa, äta stora mängder utan att vara hungrig, samt att äta ensam på grund av skam. Efter episoderna är det vanligt med starka känslor av äckel, skuld eller nedstämdhet.
Hetsätning beror oftast på en kombination av faktorer som stress, låg självkänsla, genetiska anlag och obalans i hjärnans signalsubstanser. Även dieter, restriktivt ätande och kulturella skönhetsideal kan bidra till att utveckla störningen.
Behandlingen består vanligtvis av psykoterapi, framför allt KBT (kognitiv beteendeterapi) eller IPT (interpersonell terapi), ibland kombinerat med antidepressiva läkemedel. En utredning görs först för att bedöma behovet, och behandlingen pågår normalt omkring sex månader.
Ja, impulsivitet och bristande självreglering vid ADHD kan bidra till hetsätning. Många personer med ADHD kämpar med impulskontroll över ätandet och kan ha svårt att motstå omedelbar tillfredsställelse genom mat.
Egenvård kan omfatta regelbundna måltider, att identifiera utlösande faktorer för hetsätning, att utveckla hälsosamma copingstrategier för stress och att arbeta med självkompassen. Det är dock viktigt att söka professionell hjälp för att få en korrekt diagnos och adekvat behandling.
Behöver du stöd eller har en fråga?
Vi har psykologer redo att hjälpa dig.
Upplever du symtom idag?
Har du funderat på att träffa en psykolog?
Skriv ditt namn och nummer om du vill att vi ska kontakta dig för ett kostnadsfritt konsultationssamtal.
Tack! Din fråga har skickats. Vi återkommer till dig.
- American Psychiatric Association. (2013). Diagnostic and statistical manual of mental disorders (5th ed.).
- Heo, Y.-A., & Duggan, S. T. (2017). Lisdexamfetamine: A review in binge eating disorder. CNS Drugs, 31(11), 1015–1022. https://doi.org/10.1007/s40263-017-0477-1
- Kaisari, P., Dourish, C. T., & Higgs, S. (2017). Attention deficit hyperactivity disorder (ADHD) and disordered eating behaviour: A systematic review and a framework for future research. Clinical Psychology Review, 53, 109–121. https://doi.org/10.1016/j.cpr.2017.03.002
- Linardon, J., Wade, T. D., de la Piedad Garcia, X., & Brennan, L. (2017). The efficacy of cognitive-behavioral therapy for eating disorders: A systematic review and meta-analysis. Journal of Consulting and Clinical Psychology, 85(11), 1080–1094. https://doi.org/10.1037/ccp0000245
- Polivy, J., & Herman, C. P. (1985). Dieting and binging: A causal analysis. American Psychologist, 40(2), 193–201. https://doi.org/10.1037/0003-066X.40.2.193
- 1177 Vårdguiden. (u.å.). Hetsätningsstörning. Hämtad 2026-08-27 från https://www.1177.se/sjukdomar–besvar/psykiska-sjukdomar-och-besvar/atstorningar/hetsatningsstorning/