Gratis konsultation
1 min läsning

    Ätstörningar är betydligt vanligare hos personer med autism än i övriga befolkningen, särskilt ARFID som orsakas av sensorisk känslighet och rutinbehov. Även anorexi förekommer ofta, speciellt hos flickor och kvinnor, och behandlingen fungerar bäst när den är anpassad efter autismen.

    Autism och ätstörningar

    Ätstörningar är betydligt vanligare hos personer med autism än hos andra. Den vanligaste formen är ARFID, där ätandet begränsas av sensorisk känslighet eller lågt intresse för mat. Även anorexi förekommer oftare, särskilt hos flickor och kvinnor, och behandlingen fungerar bäst när den anpassas efter autismen.

    Medicinskt granskad av Leg. psykolog Caroline Erkers

    Vad är sambandet mellan autism och ätstörningar?

    Autism och ätstörningar förekommer ofta samtidigt, och sambandet går åt båda håll. Ätproblem är vanliga hos personer med autism, och autistiska drag är överrepresenterade hos personer med ätstörningar (Sader & Weston, 2025).

    När två tillstånd ofta finns hos samma person kallas det samsjuklighet. Autism påverkar bland annat hur du tar emot sinnesintryck och hanterar förändringar, och båda delarna spelar stor roll vid måltider.

    Hur vanligt är ätstörningar vid autism?

    Ätstörningar och ätsvårigheter är betydligt vanligare vid autism än i övriga befolkningen. I en svensk studie av förskolebarn med autism uppfyllde 28 procent, alltså drygt vart fjärde barn, kriterierna för ARFID (Nygren & Linnsand, 2021).

    Selektivt ätande och andra ovanliga ätbeteenden är ännu vanligare. De fanns hos 70 procent av barnen med autism, jämfört med knappt 5 procent av barn utan någon diagnos (Mayes & Zickgraf, 2019).

    Vid anorexi varierar siffrorna mycket mellan studier. Beroende på hur autism mäts har allt från några procent upp till en tredjedel av personer med anorexi autism eller tydliga autistiska drag (Leppanen, Sedgewick, 2022).

    Flickor och kvinnor med autism och ätstörning upptäcks ofta sent. Autism visar sig ofta mer subtilt hos flickor, och många maskerar sina svårigheter för att passa in. Därför får många veta att de har autism först när de redan får vård för sin ätstörning

    Vilka ätstörningar är vanligast vid autism?

    ARFID är den vanligaste ätstörningen vid autism, följt av anorexi. Övriga ätstörningar förekommer men är mindre vanliga.

    • ARFID – Personen äter för lite eller för få sorters mat, oftast på grund av sensorisk känslighet, lågt intresse för mat eller rädsla för att till exempel sätta i halsen.
    • Anorexi – Anorexia nervosa innebär att personen begränsar sitt ätande på grund av en stark rädsla för att gå upp i vikt.
    • Bulimi och hetsätningsstörning – Vid båda tillstånden äter personen stora mängder mat på kort tid och upplever att kontrollen försvinner. Hetsätning förekommer vid autism men är vanligare vid ADHD.
    • Pica – Pica, eller picasyndrom, innebär att man äter sådant som inte är mat, till exempel jord, papper eller hår. Pica förekommer främst vid autism i kombination med intellektuell funktionsnedsättning.

    ARFID och autism

    ARFID är den vanligaste ätstörningen vid autism eftersom flera av drivkrafterna bakom ARFID är typiska autistiska drag.

    ARFID kallas på svenska undvikande/restriktiv ätstörning, ibland selektiv ätstörning, och innebär att personen under lång tid äter för lite eller för få sorters mat. Sensorisk känslighet, behov av att saker är som vanligt och svaga hungersignaler kan göra att listan över godtagbar mat krymper.

    Selektivt ätande, ibland kallat selektiv ätovilja, är vanligt hos barn med autism. Skillnaden mot ARFID ligger i följderna. Det blir ARFID när ätandet leder till undervikt, näringsbrist, påverkad tillväxt eller beroende av näringsdrycker.

    Det kan också räcka att ätandet begränsar vardagen kraftigt, till exempel att barnet inte kan äta i skolan, hos kompisar eller på resor.

    Du kan ha ARFID utan autism. De flesta som har ARFID har inte autism, men autism är betydligt vanligare vid ARFID än i övriga befolkningen. När forskare har sammanställt flera studier hade ungefär 16 procent av personerna med ARFID autism (Sader & Weston, 2025).

    Om ditt barn har autism och inte äter tillräckligt, eller bara äter ett fåtal livsmedel under lång tid, kan det handla om ARFID.

    Eftersom selektivt ätande är så vanligt vid autism kan svårigheterna lätt ses som en del av autismen, och då kan ARFID missas. Vid en utredning bedömer vården ätandet, tillväxten, näringsstatusen och hur vardagen påverkas.

    Anorexi och autism

    Autistiska drag är vanligare hos personer med anorexia nervosa än i övriga befolkningen, och sambandet syns tydligast hos flickor och kvinnor. Autism hos flickor upptäcks ofta sent, bland annat på grund av maskering.

    Forskningen pekar på flera drag som finns både vid autism och anorexi. Rigiditet, alltså svårt att ändra tankesätt och vanor, gör att regler kring mat kan bli fasta och svåra att släppa.

    Ett starkt behov av kontroll och rutiner kan göra att ett förutsägbart ätande känns tryggt när omgivningen känns kaotisk.

    Både ett detaljfokus och svårigheter att känna igen och sätta ord på känslor är också vanliga i båda grupperna (Loomes & Chivers, 2025).

    Eftersom dragen överlappar kan det vara svårt att skilja på vad som är autism och vad som är anorexi. Undernäring kan i sig ge ett stelare tänkande och ett mer tillbakadraget socialt beteende, som liknar autism.

    Därför kan en autismutredning vara svår att göra när ätstörningen är som mest allvarlig.

    Anorexi vid autism kan också vara svårare att behandla. Personer med många autistiska drag har i flera studier haft mer ätstörningssymtom, nedstämdhet och ångest både vid start och slut av behandlingen (Leppanen, Sedgewick, 2022).

    En förklaring är att vanlig ätstörningsbehandling inte alltid passar autistiska personer. Många beskriver att de har känt sig missförstådda i vården, och att samtalsbaserad behandling kan vara svår att ta till sig utan anpassningar (Loomes & Chivers, 2025).

    Därför är det viktigt att autismen upptäcks, så att behandlingen kan anpassas efter personens behov.

    Varför är ätstörningar vanliga vid autism?

    Ätstörningar och matproblem är vanliga vid autism eftersom måltider ställer krav på sinnesintryck, flexibilitet och socialt samspel, där många autistiska personer har svårigheter.

    • Sensorisk känslighet: Konsistens, färg, lukt, smak och temperatur kan upplevas mycket starkare. En sås som rinner in i potatisen eller en grönsak som är mjukare än vanligt kan göra hela måltiden omöjlig.
    • Behov av rutiner och förutsägbarhet: Samma märke, samma tallrik och samma ordning ger trygghet. Byts förpackningen eller receptet kan en säker mat plötsligt kännas främmande.
    • Svaga hunger- och mättnadssignaler: Förmågan att uppfatta kroppens inre signaler fungerar ofta annorlunda vid autism. Personen kan glömma att äta eller inte märka när kroppen är mätt.
    • Mag- och tarmbesvär: Barn med autism har ungefär fyra gånger så ofta magbesvär som andra barn, till exempel förstoppning, diarré och magsmärtor (McElhanon & McCracken, 2014). Om maten förknippas med ont i magen kan barnet börja undvika den.
    • Stelt tänkande och egna regler: Regler som ”jag äter bara vit mat” eller ”maten får inte nudda varandra” kan bli svåra att rubba. Ett svartvitt tänkande gör att regeln känns lika viktig varje gång.
    • Social press vid måltider: Samtal, ljud och förväntningar om att smaka kan göra skolmatsalen eller släktmiddagen så påfrestande att aptiten försvinner.

    Selektivt ätande eller en selektiv kost är alltså inte en ätstörning i sig, så länge ätandet inte tydligt påverkar hälsan, tillväxten eller vardagen.

    Behandling av ätstörningar vid autism

    Behandling av ätstörningar vid autism behöver anpassas efter autismen, eftersom vanliga upplägg bygger mycket på samtal, flexibilitet och att tåla förändringar.

    Vid ätstörningar används ofta KBT-E, en form av kognitiv beteendeterapi som är utvecklad för ätstörningar.

    Vid autism kan KBT-E anpassas med tydlig struktur, konkret kommunikation och visuellt stöd, som bilder och scheman.

    Andra anpassningar är flervalsfrågor istället för öppna frågor, sensoriskt anpassade behandlingsrum och ett kommunikationspass där personen beskriver sina behov (Li m.fl., 2022). Anpassningarna upplevs som hjälpsamma, men effekten är ännu dåligt studerad.

    Vid ARFID rekommenderar Socialstyrelsen ätträning eller anpassad KBT (Socialstyrelsen, 2025). Behandlingen bygger ofta på exponering, alltså att du gradvis och i små steg närmar dig nya livsmedel med hänsyn till dina sensoriska behov.

    Ett första steg kan vara att bara ha den nya maten på bordet. Efter ett tag går man vidare till att lukta eller känna på den, och först därefter till att smaka. En dietist ingår ofta i behandlingen, och vid behov följer en läkare vikt och näringsstatus.

    Tvång hjälper sällan, eftersom press kring maten ofta ökar oron och gör motståndet starkare.

    Föräldrar och anhöriga behöver också stöd, både för att orka och för att kunna använda samma strategier hemma. Behandlingen tar ofta tid, men ätandet går att förbättra.

    Så kan du stötta ditt barn med autism och ätsvårigheter

    Som förälder kan du stötta ditt barn genom att göra måltiderna förutsägbara, introducera ny mat i små steg och minska pressen kring ätandet.

    Det är vanligt att måltiderna blir en källa till oro för hela familjen, men små förändringar kan göra stor skillnad för både dig och ditt barn.

    • Introducera ny mat i små steg: Lägg en liten bit ny mat bredvid favoritmaten. Barnet behöver inte smaka, eftersom det redan är ett steg att maten får ligga på tallriken.
    • Skapa förutsägbara måltider: Ät på samma plats, vid ungefär samma tid och med samma upplägg. När barnet vet vad som väntar minskar oron.
    • Servera komponenterna separat: Lägg potatis, kött och grönsaker var för sig istället för att servera gryta. Då ser barnet exakt vad som finns på tallriken.
    • Undvik maktkamp och ja/nej-frågor: ”Vill du smaka?” får ofta ett nej. Ge hellre två val, som gurka eller morot, och acceptera om barnet inte äter.
    • Låt barnet vara med och laga mat: Att skölja eller skära maten ger barnet en chans att lukta och känna på nya livsmedel utan krav på att äta.
    • Anpassa den sociala delen av måltiden: Dämpa ljud, välj en lugnare plats eller ät utan krav på samtal. I skolan kan en egen plats i matsalen göra stor skillnad.

    Det finns ingen särskild autismkost som har stöd i forskningen. Och barn med både autism och ADHD behöver regelbundna måltider, eftersom ADHD-läkemedel kan minska aptiten och hungern kan vara svår att uppfatta.

    När ska man söka hjälp?

    Du bör kontakta vården om ätandet går utöver det selektiva ätande som är vanligt vid autism, oavsett om det gäller ditt barn eller dig själv. T

    ecken på det är viktnedgång, att ett barn inte ökar i vikt som förväntat, att allt färre livsmedel fungerar eller att orken och energin försämras. Andra tecken är stor oro kring mat, eller att måltiderna begränsar vardagen och det sociala livet mer än tidigare.

    För barn kan du vända dig till BVC, elevhälsan eller vårdcentralen, som vid behov skickar en remiss till barn- och ungdomspsykiatrin (BUP).

    Har barnet redan en autismdiagnos kan habiliteringen ge stöd kring ätandet. Som vuxen vänder du dig i första hand till vårdcentralen, som kan remittera vidare till psykiatrin.

    Berätta gärna om sensorisk känslighet och behov av rutiner, så att vården kan se ätsvårigheterna i ljuset av autismen.

    Om du misstänker att autism ligger bakom ätsvårigheterna kan en autismutredning ge en tydligare bild. Hos Elly Care kan du göra en autismutredning och träffa en psykolog för behandling som anpassas efter dina eller ditt barns behov.

    Stöd vid ätstörning och autism

    När mat och måltider blir svåra påverkar det ofta hela vardagen, både för dig och för familjen. Hos Elly Care kan du få vägledning och en professionell bedömning, oavsett om det gäller dig själv eller ditt barn. Vi erbjuder utredning, behandling och stöd som utgår från autismen och era behov.

    Du är varmt välkommen att boka en kostnadsfri konsultation, så pratar vi tillsammans om hur vi kan hjälpa er vidare.

    Gratis konsultation

    1. Leppanen, J., Sedgewick, F., Halls, D., & Tchanturia, K. (2022). Autism and anorexia nervosa: Longitudinal prediction of eating disorder outcomes. Frontiers in Psychiatry, 13, Article 985867. https://doi.org/10.3389/fpsyt.2022.985867
    2. Li, Z., Hutchings-Hay, C., Byford, S., & Tchanturia, K. (2022). How to support adults with anorexia nervosa and autism: Qualitative study of clinical pathway case series. Frontiers in Psychiatry, 13, Article 1016287. https://doi.org/10.3389/fpsyt.2022.1016287
    3. Loomes, R., Chivers, K., Georgeaux-Healy, C., Mandy, W., & Jewell, T. (2025). Understanding the autistic experience of restrictive eating disorders: A systematic review and qualitative-synthesis. European Eating Disorders Review, 33, 800–814.
    4. Mayes, S. D., & Zickgraf, H. (2019). Atypical eating behaviors in children and adolescents with autism, ADHD, other disorders, and typical development. Research in Autism Spectrum Disorders, 64, 76–83.
    5. McElhanon, B. O., McCracken, C., Karpen, S., & Sharp, W. G. (2014). Gastrointestinal symptoms in autism spectrum disorder: A meta-analysis. Pediatrics, 133(5), 872–883.
    6. Nygren, G., Linnsand, P., Hermansson, J., Dinkler, L., Johansson, M., & Gillberg, C. (2021). Feeding problems including avoidant restrictive food intake disorder in young children with autism spectrum disorder in a multiethnic population. Frontiers in Pediatrics, 9, Article 780680. https://doi.org/10.3389/fped.2021.780680
    7. Sader, M., Weston, A., Buchan, K., Kerr-Gaffney, J., Gillespie-Smith, K., Sharpe, H., & Duffy, F. (2025). The co-occurrence of autism and avoidant/restrictive food intake disorder (ARFID): A prevalence-based meta-analysis. International Journal of Eating Disorders, 58(3), 473–488. https://doi.org/10.1002/eat.24369
    8. Socialstyrelsen. (2025). Översikt: ARFID – undvikande och restriktiv ätstörning. Nationella riktlinjer för vård vid ätstörningar. https://www.socialstyrelsen.se/kunskapsstod-och-regler/regler-och-riktlinjer/nationella-riktlinjer/nationella-riktlinjer-atstorningar/rekommendationer/oversikt-arfid--undvikande-och-restriktiv-atstorning/