Könsdysfori vid autism
Könsdysfori är vanligare hos personer med autism än i befolkningen i övrigt. Sambandet är väl belagt, men siffrorna varierar kraftigt beroende på vad som mäts, och Socialstyrelsen rekommenderar att autism utreds tidigt när en ung person söker för könsdysfori.
Är könsdysfori vanligare hos personer med autism?
Könsdysfori är vanligare bland personer med autism än i befolkningen i stort. Sambandet syns i både svenska registerdata och internationella studier. Hur stort det är beror däremot på om man utgår från personer med autism eller från personer med könsdysfori.
Bland personer med könsdysfori är autism betydligt vanligare än i befolkningen. En metaanalys av forskningen kom fram till att omkring 11 % av personer med könsdysfori eller könsinkongruens också har en autism-diagnos (Kallitsounaki & Williams, 2023).
Socialstyrelsens egna registerdata pekar åt samma håll. Bland 13 till 17-åringar med diagnosen könsdysfori och kvinnligt kön registrerat vid födseln hade 15 % även autism, mot 1 % i befolkningen i samma ålder.
Bland personer med autism är könsvariation vanligare än väntat. I en studie av barn och unga med autism rapporterade föräldrarna könsvariation hos 5,4 %, mot under 1 % i jämförelsegruppen (Strang m.fl., 2014).
Att siffrorna skiljer sig åt beror på att studierna mäter olika saker, från självrapporterad könsvariation till ställd diagnos. Det som är stabilt är att sambandet finns oavsett hur man mäter.
Vanliga tecken på könsdysfori vid autism
Könsdysfori vid autism visar sig i stort sett på samma sätt som hos andra, men symtomen kan vara svårare att upptäcka. Grunden är en ihållande upplevelse av att det egna könet inte stämmer, och det obehag den upplevelsen skapar i vardagen.
Det är vanligt är att personen upplever följande:
- Obehag inför den egna kroppen, särskilt inför kroppsliga könsdrag och inför förändringar i puberteten.
- En stark önskan att bli bemött som ett annat kön, i tilltal, namn och sociala sammanhang.
- Svårigheter med förväntade könsroller, som en känsla av att inte höra hemma i den grupp man förväntas tillhöra.
- Psykisk påfrestning, som nedstämdhet, ångest eller social tillbakadragenhet.
Diagnoskriterierna för könsdysfori finns i DSM-5, som kräver att upplevelsen har funnits i minst sex månader och att den orsakar betydande lidande eller påverkar funktionen i skola, arbete eller socialt.
För barn ställs högre krav på antalet uppfyllda kriterier, och ett av dem måste vara en stark önskan om eller övertygelse om att tillhöra ett annat kön.
Könsvariation i lek, kläder eller intressen räcker inte för en diagnos. Det är kombinationen av varaktighet och lidande som avgör.
Att sätta ord på en inre upplevelse är ofta svårt i sig vid autism, och en ung person som inte spontant berättar om sina känslor kan bära på dem länge innan någon i omgivningen förstår vad obehaget handlar om.
Vad är könsdysfori?
Könsdysfori är det lidande som kan uppstå när en persons könsidentitet inte stämmer överens med det kön som registrerades vid födseln. Det handlar alltså om lidandet, inte om identiteten i sig.
Socialstyrelsen skiljer på två begrepp som ofta blandas ihop:
- Könsinkongruens är att könsidentiteten och det registrerade könet inte stämmer överens.
- Könsdysfori är det lidande som kan följa av könsinkongruensen.
Alla med könsinkongruens upplever inte könsdysfori. En del mår bra i sin situation, särskilt när omgivningen bekräftar identiteten, och då finns ingen dysfori att behandla.
Skillnaden mellan begreppen har särskild betydelse vid autism. En ung person med autism kan ha en tydlig och varaktig könsinkongruens utan att visa den utåt.
Signalerna omgivningen väntar sig, som ett nytt namn eller ett förändrat utseende, kan helt saknas. Då är det lätt att upplevelsen inte tas på allvar, trots att den är stabil över tid.
Könsdysfori hos ungdomar med autism
Sambandet mellan könsdysfori och autism syns tydligast bland ungdomar, och det är också där vården möter det oftast.
Varför sambandet finns är inte klarlagt. En systematisk genomgång av 77 studier lyfter en möjlig förklaring. Autismrelaterade svårigheter med socialt samspel kan göra att en person identifierar sig mindre med könsnormer och känner mindre press att följa dem.
Utrymmet för könsvariation blir då större (Bouzy m.fl., 2023). Det är en hypotes, inte ett fastställt orsakssamband.
Att antalet unga som söker vård för könsdysfori har ökat är väl dokumenterat i Sverige och internationellt. Varför ökningen skett går däremot inte att avgöra utifrån befintlig forskning, och det saknas befolkningsstudier som kan svara på om tillståndet i sig blivit vanligare.
För en ung person med autism kan könsdysforin bli svårare att få tagen på än för andra. Autismen kan göra det svårare att sätta ord på upplevelsen, och den kan också göra att omgivningen tar upplevelsen mindre på allvar.
Ett barn som inte lägger vikt vid utseende eller namn kan uppfattas som osäkert i sin könsidentitet trots att inkongruensen är tydlig och varaktig.
Utredning vid könsdysfori och autism
Socialstyrelsen rekommenderar att vården systematiskt undersöker om det finns tecken på autism eller ADHD redan inför eller tidigt i en utredning av könsdysfori. Vid tecken på autism bör en neuropsykiatrisk utredning inledas.
Skälet bakom detta är praktiskt. Teamet behöver veta hur den unga personen fungerar för att kunna anpassa både utredningen och stödet.
En utredning behöver ofta löpa över längre tid när autism finns med, och beslut om kroppslig behandling fattas långsammare.
Det betyder inte att autism talar emot diagnosen könsdysfori. Ett internationellt konsensusdokument slår fast att autism inte ska utesluta vare sig diagnos eller relevant behandling när det är motiverat (Strang m.fl., 2018).
Behandling vid könsdysfori och autism
Vård vid könsdysfori ges i Sverige av specialiserade könsdysforimottagningar, och innehållet skiljer sig åt beroende på ålder:
- Psykosocialt stöd: Ges under utredningen och innebär ett förutsättningslöst utforskande av könsidentiteten. Socialstyrelsen är tydlig med att målet inte är att styra utfallet åt något håll.
- Kroppslig behandling under 18 år: Kraftigt begränsad sedan 2022. Pubertetshämmande behandling, könsbekräftande hormoner och mastektomi kan ges i undantagsfall, och då helst inom ramen för forskning.
- Kroppslig behandling för vuxna: Hormonbehandling och kirurgi ingår i en könsbekräftande vårdplan. Underlivskirurgi kräver att personen har fyllt 18 år.
- Psykologisk behandling: Riktas inte mot könsdysforin i sig, utan mot sådant som ofta finns samtidigt, som ångest och nedstämdhet.
Bakgrunden till begränsningen för unga är att Socialstyrelsen bedömer att riskerna sannolikt överväger nyttan för gruppen som helhet (Socialstyrelsen, 2022).
SBU:s genomgång samma år fann att det vetenskapliga underlaget inte räcker för att bedöma effekterna på könsdysforin, den psykiska hälsan eller livskvaliteten.
När autism finns med behöver den psykologiska behandlingen anpassas, med mer konkret språk, tydligare struktur och mer visuellt stöd.
Sedan den 1 juli 2025 kan en person byta juridiskt kön från 16 års ålder. Det är en egen process som är frikopplad från den medicinska vården och som inte påverkar vilken behandling någon kan få.
Vård vid könsdysfori ges av regionens könsdysforimottagningar. Hos Elly Care kan du däremot utreda autism, och få psykologiskt stöd för dig själv eller ditt barn, oavsett var i processen ni befinner er.
- Budge, S. L., Adelson, J. L., & Howard, K. A. (2013). Anxiety and depression in transgender individuals: The roles of social support and social identity. Transgender Health, 1(1), 2-15. DOI: 10.1089/trgh.2016.0002.
- Dhejne, C., Lichtenstein, P., Bjork, C., et al. (2016). Long-term follow-up of transsexual persons undergoing sex reassignment surgery: A national cohort study. The American Journal of Psychiatry, 173(2), 219-227. DOI: 10.1176/appi.ajp.2015.15020296.
- Strang, J. F., et al. (2018). The role of autism in gender dysphoria: A review of the literature. Journal of Autism and Developmental Disorders, 48(1), 34-50. DOI: 10.1007/s10803-017-3288-5.
- Bouzy, J., Brunelle, J., Cohen, D., & Condat, A. (2023). Transidentities and autism spectrum disorder: A systematic review. Psychiatry Research, 323, 115176.
- Kallitsounaki, A., & Williams, D. M. (2023). Autism spectrum disorder and gender dysphoria/incongruence: A systematic literature review and meta-analysis. Journal of Autism and Developmental Disorders, 53(8), 3103–3117.
- Socialstyrelsen. (2022). Vård av barn och ungdomar med könsdysfori. Nationellt kunskapsstöd.
- Socialstyrelsen. (2026). Nationella riktlinjer för vård vid könsdysfori.
- Statens beredning för medicinsk och social utvärdering. (2022). Hormonbehandling vid könsdysfori – barn och unga.
- Strang, J. F., m.fl. (2014). Increased gender variance in autism spectrum disorders and attention deficit hyperactivity disorder. Archives of Sexual Behavior, 43(8), 1525–1533.
- Strang, J. F., m.fl. (2018). Initial clinical guidelines for co-occurring autism spectrum disorder and gender dysphoria or incongruence in adolescents. Journal of Clinical Child and Adolescent Psychology, 47(1), 105–115.
- American Psychiatric Association. (2013). Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders, DSM-5. Gender Dysphoria.
- Världshälsoorganisationen. ICD-11: HA60–HA6Z, Gender incongruence.