Dissociativ identitetsstörning(multipel personlighetsstörning)
Dissociativ identitetsstörning (DID) är ett psykiatriskt tillstånd som kännetecknas av återkommande störningar i identitet och minne. Personen kan uppleva olika identitetstillstånd, minnesluckor och dissociativa symtom som påverkar vardagen. Tillståndet är ofta kopplat till svåra traumatiska erfarenheter och behandlas främst med psykoterapi.
Vad är dissociativ identitetsstörning?
Dissociativ identitetsstörning är ett tillstånd där en person utvecklar flera olika identiteter eller personligheter. Dessa identiteter kan ha olika namn, åldrar, kön, minnen och beteenden och kan växla i kontroll över personen vid olika tillfällen.
De kan uppleva sig själva som separata individer och kan ha olika sätt att reagera på omvärlden.
Personen kan uppleva luckor i minnet, där vissa identiteter inte har tillgång till information eller händelser som andra identiteter varit med om.
I vissa fall är individen medveten om sina olika identiteter, medan de i andra fall kan vara omedvetna om varandra.
Vad innebär dissociation?
Dissociation innebär en tillfällig eller mer långvarig frånkoppling mellan exempelvis tankar, minnen, känslor, identitet, kroppen eller upplevelsen av omgivningen.
Milda dissociativa upplevelser kan förekomma även hos personer utan en dissociativ störning.
Vid dissociativ identitetsstörning är dissociationen däremot mer omfattande och återkommande och kan bland annat innebära minnesluckor, förändrad identitetsupplevelse och perioder där personen upplever bristande kontroll över sitt beteende.
Dissociation kan även förekomma vid andra psykiska tillstånd, exempelvis PTSD, och innebär därför inte i sig att en person har dissociativ identitetsstörning.
Vanliga symtom vid dissociativ identitetsstörning
Symtomen vid dissociativ identitetsstörning handlar framför allt om störningar i identitet, minne och upplevelsen av sig själv.
Hur symtomen märks och hur mycket de påverkar vardagen varierar mellan personer.
Förändringar i identitet
Personen kan uppleva två eller fler olika identitetstillstånd och perioder där känslan av vem man är eller kontrollen över tankar, känslor och beteenden förändras.
Förändringarna kan vara tydliga eller mer subtila och behöver inte alltid vara uppenbara för omgivningen.
Minnesluckor
Återkommande minnesluckor är ett centralt symtom. Personen kan ha svårt att minnas vardagliga händelser, viktig personlig information eller perioder av sitt liv på ett sätt som går utöver vanlig glömska.
Det kan exempelvis innebära att man upptäcker att man gjort eller sagt något som man inte minns.
Depersonalisation
Depersonalisation innebär en känsla av att vara frånkopplad från sig själv. Personen kan exempelvis känna sig främmande inför sin kropp, sina tankar eller känslor, eller uppleva sig själv som om man betraktar sig utifrån.
Derealisation
Vid derealisation kan omgivningen kännas overklig, avlägsen eller främmande, trots att personen förstår att upplevelsen inte motsvarar verkligheten.
Inre röster och tankar
Vissa personer med DID kan uppleva röster, tankar, impulser eller känslor som inte känns som deras egna. Det kan exempelvis upplevas som flera parallella tankeströmmar eller en inre dialog.
Svårigheter i vardagen
Minnesluckor, dissociation och förändringar i identitetsupplevelsen kan påverka relationer, arbete, studier och andra delar av vardagen.
Personen kan exempelvis ha svårt att förstå eller minnas sådant som andra berättar att hen har gjort eller sagt.
Orsaker till dissociativ identitetsstörning
Dissociativ identitetsstörning är starkt förknippad med svåra och återkommande traumatiska eller belastande erfarenheter under barndomen.
Samtidigt finns det ingen enskild faktor som ensam förklarar varför en person utvecklar DID.
Många personer med DID rapporterar erfarenheter av exempelvis:
- Fysisk, emotionell eller sexuell utsatthet
- Allvarlig försummelse
- Våld eller andra traumatiska händelser i uppväxtmiljön
- Otrygga eller störda relationer till viktiga omsorgspersoner
Dissociation kan fungera som ett sätt att psykiskt distansera sig från upplevelser som är överväldigande eller svåra att hantera.
Vid DID är störningen i identitet och minne mer omfattande och långvarig än vid tillfällig dissociation.
En systematisk forskningsöversikt från 2023 visar att personer med DID oftare rapporterar svåra traumatiska erfarenheter under barndomen än flera jämförelsegrupper.
Andra forskningsöversikter beskriver utvecklingen av DID som multifaktoriell, där bland annat trauma, anknytning, familjerelationer och psykologiska faktorer kan samverka.
Varför vissa personer utvecklar DID efter svåra erfarenheter medan andra inte gör det är fortfarande inte helt klarlagt.
Olika typer av dissociativa störningar
Det finns flera olika dissociativa tillstånd. De kan ha vissa symtom gemensamt, men skiljer sig åt i vilka besvär som är mest framträdande.
Dissociativ amnesi
Dissociativ amnesi innebär svårigheter att minnas viktig personlig information, ofta i samband med traumatiska eller mycket belastande upplevelser. Minnesförlusten är mer omfattande än vanlig glömska och kan gälla en viss händelse, en tidsperiod eller delar av personens liv.
Dissociativ amnesi kan förekomma som ett eget tillstånd, men minnesluckor är också ett centralt symtom vid dissociativ identitetsstörning.
Depersonaliserings- och derealisationssyndrom
Vid depersonalisation kan personen känna sig frånkopplad från sig själv, sina tankar, känslor eller sin kropp. Vid derealisation kan omgivningen kännas främmande, avlägsen eller overklig.
Till skillnad från vid psykos brukar personen samtidigt förstå att upplevelsen är subjektiv och att verkligheten i sig inte har förändrats.
Depersonalisation och derealisation kan förekomma som en egen diagnos, men också som symtom vid DID och andra psykiska tillstånd.
Här kan du läsa mer om overklighetskänslor
Behandling av dissociativ identitetsstörning
Psykoterapi är den huvudsakliga behandlingen vid dissociativ identitetsstörning. Behandlingen behöver anpassas efter personens symtom, stabilitet och livssituation och är ofta långvarig.
Ett vanligt sätt att strukturera behandlingen är i olika faser:
- Stabilisering och säkerhet: Fokus ligger på att skapa trygghet, minska akuta symtom och utveckla strategier för att hantera starka känslor, stress och dissociation.
- Bearbetning av traumatiska erfarenheter: När personen är tillräckligt stabil kan traumatiska minnen och erfarenheter bearbetas gradvis och i en takt som personen klarar av.
- Integration och rehabilitering: Behandlingen kan därefter fokusera på att skapa större sammanhang mellan olika delar av personens erfarenheter och förbättra fungerandet i relationer, arbete och vardag.
Målet med behandlingen behöver inte alltid vara att olika identitetstillstånd helt ska integreras till en enda identitet.
För vissa kan fokus i stället ligga på ökad samordning mellan identitetstillstånd, färre minnesluckor och ett bättre fungerande i vardagen.
Det finns ingen läkemedelsbehandling som specifikt behandlar DID. Läkemedel kan däremot ibland användas mot samtidiga besvär, exempelvis depression, ångest eller sömnproblem.
Diagnos och utredning
Diagnosen dissociativ identitetsstörning ställs genom en noggrann klinisk bedömning av en kvalificerad vårdgivare, ofta inom psykiatrin. Det finns inget enkelt självtest som kan avgöra om en person har DID.
Utredningen bygger bland annat på samtal om symtom, minnesluckor, identitetsupplevelse, dissociation och hur besvären påverkar vardagen.
Strukturerade intervjuer och frågeformulär kan användas som stöd för att kartlägga dissociativa symtom, men de kan inte ensamma fastställa diagnosen.
DSM:s diagnoskriterier är avsedda att användas av utbildade kliniker tillsammans med klinisk bedömning.
För diagnosen krävs bland annat:
- två eller fler tydligt urskiljbara identitetstillstånd, med en påtaglig förändring i upplevelsen av sig själv och den egna kontrollen
- återkommande minnesluckor för vardagliga händelser, viktig personlig information eller traumatiska händelser som går utöver vanlig glömska
- att symtomen orsakar tydligt lidande eller påverkar exempelvis relationer, arbete eller andra viktiga delar av livet
- att symtomen inte bättre förklaras av exempelvis alkohol eller droger, ett annat medicinskt eller psykiatriskt tillstånd eller accepterade kulturella eller religiösa praktiker.
En viktig del av utredningen är också att bedöma andra möjliga förklaringar till symtomen.
Tillstånd som exempelvis schizofreni, bipolär sjukdom, borderline/EIPS, PTSD och vissa neurologiska tillstånd kan ge symtom som delvis överlappar med DID.
Borderline/EIPS tillhör gruppen personlighetsstörningar, medan DID klassificeras som en dissociativ störning.
Hur vanligt är dissociativ identitetsstörning?
Det är svårt att säga exakt hur vanligt dissociativ identitetsstörning är. Studier har uppskattat förekomsten i befolkningen till omkring 1–1,5 procent, men resultaten varierar och kunskapsläget är fortfarande begränsat.
I en befolkningsstudie av Şar med flera från 2007, där 658 vuxna undersöktes, uppfyllde 1,5 procent kriterierna för dissociativ identitetsstörning under det senaste året. Andra forskningsöversikter har uppskattat förekomsten till omkring 1 procent i den allmänna befolkningen.
Samtidigt behöver siffrorna tolkas med viss försiktighet. DID är en relativt ovanligt studerad diagnos, och symtomen kan överlappa med andra psykiska tillstånd. I en forskningsöversikt från 2024 lyfts också metodologiska skillnader mellan studier som en anledning till att uppskattningar av förekomsten kan variera.
- American Psychiatric Association. (2022). Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders, Fifth Edition, Text Revision (DSM-5-TR). American Psychiatric Association Publishing.
- Används för diagnoskriterier, centrala symtom och klassificering av dissociativ identitetsstörning.
- International Society for the Study of Trauma and Dissociation (ISSTD). (2011). Guidelines for Treating Dissociative Identity Disorder in Adults, Third Revision. Journal of Trauma & Dissociation, 12(2), 115–187. DOI: 10.1080/15299732.2011.537247.
- Används framför allt för behandling, fasorienterad psykoterapi och klinisk förståelse av DID.
- Raison, A. & Andrea, S. (2023). Childhood trauma in patients with Dissociative Identity Disorder: A systematic review of data from 1990 to 2022. European Journal of Trauma & Dissociation, 7(1), 100310. DOI: 10.1016/j.ejtd.2022.100310.
- Används för sambandet mellan DID och rapporterade traumatiska erfarenheter under barndomen.
- Foote, B., Smolin, Y., Kaplan, M., Legatt, M. E. & Lipschitz, D. (2006). Prevalence of Dissociative Disorders in Psychiatric Outpatients. American Journal of Psychiatry, 163(4), 623–629. DOI: 10.1176/ajp.2006.163.4.623.
- Studie av förekomsten av dissociativa störningar inom psykiatrisk öppenvård.
- Şar, V. med flera. (2007). Befolkningsstudie av dissociativa störningar hos vuxna, där DID identifierades hos cirka 1,5 procent av deltagarna.
- Den här är den studie vi hänvisade till i prevalensdelen. Jag skulle dock ta fram den fullständiga bibliografiska referensen innan publicering snarare än att lämna den så här.
- 1177 Vårdguiden. Information om att söka psykiatrisk vård och hur vården är organiserad i Sverige.
- Den kan användas som svensk patientkälla för delen om vart man kan vända sig för hjälp.