Overklikhetskänslor är ett dissociativt tillstånd där du känner dig frånkopplad från dig själv eller din omgivning – som om du befinner dig i en dröm eller bakom glas. Även om detta kan vara skrämmande är det viktigt att veta att du behåller insikten om att det inte är verkligt. Tillfälliga overklighetskänslor är vanliga, men långvariga symtom kan behandlas effektivt med rätt hjälp.
Overklighetskänslor (DDD) – symtom, orsaker och behandling
Overklighetskänslor innebär att du känner dig frånkopplad från dig själv eller din omgivning, exempelvis som om du befinner dig i en dröm eller betraktar dig själv utifrån. Sådana upplevelser kan förekomma tillfälligt, bland annat vid stark stress eller ångest. Om känslorna är ihållande eller återkommande och påverkar vardagen kan det handla om depersonaliserings-/derealisationstillstånd (DDD).
Olika typer av overklighetskänslor
Overklighetskänslor brukar delas in i derealisation och depersonalisation. De kan förekomma var för sig eller samtidigt och kan vara kortvariga, återkommande eller mer ihållande.
Derealisation
Derealisation innebär att omgivningen känns overklig, främmande eller avlägsen. Det kan exempelvis kännas som att man befinner sig i en dröm, att världen är konstgjord eller att man är avskärmad från omgivningen, som om man såg den genom glas.
Även sinnesintryck kan upplevas annorlunda. Färger, former, ljud, avstånd eller djup kan kännas förändrade, och tidsuppfattningen kan ibland påverkas.
Trots att omgivningen känns overklig förstår personen vanligtvis att världen faktiskt inte har förändrats.
Depersonalisation
Depersonalisation innebär i stället en känsla av att vara frånkopplad från sig själv. Personen kan exempelvis uppleva sin kropp, sina tankar eller känslor som främmande eller känna sig som en utomstående observatör av sig själv.
Det kan också förekomma känslor av att agera automatiskt, vara känslomässigt avtrubbad eller att den egna kroppen eller delar av kroppen känns annorlunda i storlek eller form.
Även vid depersonalisation är verklighetsprövningen normalt bevarad – personen förstår att det handlar om en förändrad upplevelse av sig själv.
Symtom – hur känns overklighetskänslor?
Overklighetskänslor kan upplevas på olika sätt. Gemensamt är att den egna kroppen, känslorna eller omgivningen känns främmande eller overkliga, samtidigt som personen vanligtvis förstår att upplevelsen är subjektiv.
Vanliga upplevelser kan vara:
- att omgivningen känns drömlik, dimmig, avlägsen eller konstgjord
- att känna sig frånkopplad från sin kropp, sina tankar eller känslor
- att uppleva sig själv som en utomstående observatör
- känslomässig eller fysisk avtrubbning
- att kroppen eller delar av kroppen känns främmande eller förändrade
- förändrad upplevelse av avstånd, storlek, färger eller djup
- att tiden känns förändrad eller svår att uppfatta på vanligt sätt
- en känsla av att agera automatiskt eller inte vara helt närvarande
Overklighetskänslor kan också väcka stark oro. Vissa blir rädda för att tappa kontrollen eller förlora kontakten med verkligheten.
Vid depersonalisation och derealisation är verklighetsprövningen däremot vanligtvis bevarad, vilket innebär att personen förstår att känslan av overklighet inte betyder att omvärlden faktiskt har förändrats.
Vad orsakar overklighetskänslor?
Overklighetskänslor kan uppstå i samband med flera olika tillstånd och belastningar.
Vanliga sammanhang är stark stress, ångest eller panik, traumatiska erfarenheter, depression och användning av vissa droger. I vissa fall går det inte att identifiera en tydlig utlösande orsak.
Derealisation och depersonalisation kan exempelvis förekomma vid:
- stark stress eller långvarig psykisk belastning
- ångest och panikattacker
- traumatiska erfarenheter och PTSD
- depression och andra psykiska tillstånd
- användning av exempelvis cannabis, hallucinogener eller andra psykoaktiva substanser
- vissa kroppsliga eller neurologiska tillstånd
Dissociation kan uppstå i samband med mycket stark stress eller överväldigande upplevelser.
Forskare har föreslagit att dissociativa reaktioner kan bidra till att tillfälligt minska den känslomässiga intensiteten i en situation, men exakt varför vissa personer utvecklar återkommande depersonalisation eller derealisation är inte helt klarlagt.
En forskningsöversikt av Hunter, Sierra och David från 2004 beskriver samband mellan depersonalisation och bland annat ångest, trauma och substansbruk, men betonar också att orsaksbilden är komplex och att flera faktorer sannolikt samverkar.
Om overklighetskänslorna uppstår plötsligt, är uttalade eller förekommer tillsammans med andra nya symtom kan en medicinsk bedömning vara viktig, eftersom liknande upplevelser i vissa fall kan förekomma vid kroppsliga eller neurologiska tillstånd.
DDD – när overklighetskänslorna blir en diagnos
Depersonaliserings-/derealisationstillstånd (DDD) är en dissociativ diagnos där depersonalisation, derealisation eller båda förekommer återkommande eller ihållande och orsakar tydligt lidande eller påverkar vardagen.
DDD tillhör gruppen dissociativa störningar, där även exempelvis dissociativ identitetsstörning (DID) ingår.
För att diagnosen ska kunna ställas behöver verklighetsprövningen vara bevarad. Det innebär att personen förstår att känslan av overklighet är en subjektiv upplevelse och inte att omvärlden faktiskt har förändrats. Andra möjliga orsaker, exempelvis substansbruk, epilepsi eller andra psykiska tillstånd, behöver också uteslutas.
Kortvariga overklighetskänslor är betydligt vanligare än själva diagnosen. Den systematiska forskningsöversikten av Hunter, Sierra och David från 2004 fann att mellan 26 och 74 procent av befolkningen någon gång hade upplevt övergående depersonalisation eller derealisation.
En senare systematisk översikt av Yang, Millman, David och Hunter från 2023, som sammanställde 23 studier där standardiserade diagnostiska metoder hade använts, fann en förekomst på mellan 0 och 1,9 procent i befolkningsstudier. Forskarna bedömde att DDD förekommer hos ungefär 1 procent av befolkningen.
Hur behandlas overklighetskänslor?
Behandlingen av overklighetskänslor beror på hur besvären ser ut, hur länge de har funnits och om de förekommer tillsammans med exempelvis ångest, depression, trauma eller andra psykiska tillstånd.
Psykoterapi används ofta vid återkommande eller ihållande depersonalisation och derealisation. Behandlingen kan bland annat fokusera på att minska rädsla och katastroftankar kring symtomen, förbättra känsloreglering och hjälpa personen att åter rikta uppmärksamheten mot vardagen och omgivningen.
KBT-baserade metoder har studerats vid depersonaliserings-/derealisationstillstånd, men forskningsunderlaget är fortfarande begränsat. En systematisk översikt av Wang med flera från 2024 konstaterade att det finns få behandlingsstudier och att evidensen för specifika psykologiska och läkemedelsbaserade behandlingar fortfarande är svag.
Om overklighetskänslorna förekommer tillsammans med ett annat tillstånd, exempelvis paniksyndrom, depression eller PTSD, är behandling av det bakomliggande tillståndet ofta en viktig del av vården.
Det finns i dag ingen läkemedelsbehandling som specifikt är etablerad för depersonaliserings-/derealisationstillstånd. Läkemedel kan däremot användas för samtidiga besvär som depression eller ångest när det bedöms vara lämpligt.
Är overklighetskänslor farliga?
Overklighetskänslor är vanligtvis inte farliga i sig, även om de kan kännas mycket obehagliga eller skrämmande. Många blir oroliga för att de håller på att förlora kontrollen eller utveckla en psykos, men vid depersonalisation och derealisation är verklighetsprövningen normalt bevarad.
Det innebär att personen förstår att det är upplevelsen som känns overklig, snarare än att exempelvis omgivningen faktiskt har förändrats. Det är en viktig skillnad mot psykotiska symtom, där verklighetsprövningen kan vara nedsatt.
Kortvariga overklighetskänslor kan uppstå exempelvis vid stark stress, ångest eller panik och behöver inte innebära att man har en psykisk sjukdom. Om känslorna däremot är ihållande, återkommer ofta eller påverkar vardagen är det bra att söka vård för att få hjälp att bedöma vad de beror på.
Om overklighetskänslorna uppstår plötsligt tillsammans med exempelvis uttalad förvirring, medvetandepåverkan eller andra nya neurologiska symtom bör man söka medicinsk vård, eftersom symtomen då kan ha en annan orsak.
ADHD och overklighetskänslor
Overklighetskänslor är inte ett typiskt eller diagnostiskt symtom vid ADHD. En person med ADHD kan däremot uppleva depersonalisation eller derealisation precis som andra, exempelvis i samband med stark stress, ångest, trauma eller andra psykiska besvär.
Det är också viktigt att skilja dissociation från den ouppmärksamhet som kan förekomma vid ADHD. Att ”zona ut”, tappa fokus eller fastna i egna tankar innebär inte automatiskt att personen dissocierar.
Vid depersonalisation eller derealisation förändras i stället upplevelsen av det egna jaget eller omgivningen. Det kan exempelvis kännas som att kroppen är främmande eller att världen känns drömlik eller overklig.
Om en person med ADHD återkommande har sådana symtom bör de därför inte automatiskt förklaras av ADHD, utan bedömas utifrån hela symtombilden.
Bipolär sjukdom och overklighetskänslor
Overklighetskänslor är inte ett typiskt eller diagnostiskt kärnsymtom vid bipolär sjukdom, men dissociativa symtom som depersonalisation och derealisation kan förekomma hos personer med diagnosen.
En forskningsöversikt av Rajkumar från 2022 visade att dissociativa symtom verkar vara vanligare hos personer med bipolär sjukdom än hos friska kontrollgrupper och personer med unipolär depression.
Forskningsunderlaget är dock fortfarande begränsat, och det är inte helt klarlagt varför sambandet finns.
Overklighetskänslor hos en person med bipolär sjukdom behöver därför bedömas utifrån hela symtombilden.
De kan exempelvis förekomma tillsammans med stark ångest, stress, traumarelaterade besvär eller andra samtidiga psykiska symtom och behöver inte bero direkt på den bipolära sjukdomen.
När bör man söka hjälp för sina overklighetskänslor?
Du bör söka hjälp om overklighetskänslorna är ihållande, återkommer ofta, känns mycket skrämmande eller börjar påverka vardagen, arbetet, studierna eller relationer.
Det är också bra att söka vård om du är osäker på vad symtomen beror på, särskilt om de har kommit plötsligt eller uppträder tillsammans med andra nya psykiska eller kroppsliga symtom.
En vårdcentral kan vara en första kontakt. Där kan man göra en första bedömning och vid behov utreda om besvären kan hänga samman med exempelvis ångest, depression, stress, läkemedel, substansbruk eller andra medicinska orsaker. Vid behov kan du remitteras vidare till psykiatrin eller annan specialistvård.
Om overklighetskänslorna förekommer tillsammans med svår förvirring, medvetandepåverkan eller andra akuta neurologiska symtom bör du söka vård direkt.
- Hunter, E. C. M., Sierra, M. & David, A. S. (2004). The epidemiology of depersonalisation and derealisation: A systematic review. Social Psychiatry and Psychiatric Epidemiology, 39, 9–18.
- Baker, D., Hunter, E., Lawrence, E., Medford, N., Patel, M., Senior, C., Sierra, M., Lambert, M. V., Phillips, M. L. & David, A. S. (2003). Depersonalisation disorder: Clinical features of 204 cases. The British Journal of Psychiatry, 182(5), 428–433.
- Medford, N., Sierra, M., Baker, D. & David, A. S. (2005). Understanding and treating depersonalisation disorder. Advances in Psychiatric Treatment, 11(2), 92–100.
- Yang, J., Millman, L. S. M., David, A. S. & Hunter, E. C. M. (2023). Systematic review of the prevalence of depersonalisation-derealisation disorder.
- Wang, S. et al. (2024). Systematic review of treatments for depersonalisation-derealisation disorder.
- 1177 Vårdguiden.