Kan man ha autism och ändå vara social?

Ja, du kan ha autism även om du har vänner och är social. Det är en vanlig missuppfattning att personer med autism inte vill umgås med andra eller inte kan ha nära relationer. Många autistiska personer har vänner, familj och partner och uppskattar sociala sammanhang.

Autism måste inte handla om att sakna intresse för andra människor. Istället kan det också handla om hur man upplever och hanterar socialt samspel.

Vissa kan behöva mer tid för att tolka sociala signaler, förstå underförstådda budskap eller känna sig trygga i nya sociala situationer. För andra kan det vara ansträngande att delta i sociala aktiviteter, även om de tycker om dem.

Många vuxna med autism har också utvecklat strategier för att fungera väl i sociala sammanhang. De kan ha lärt sig att observera andra, förbereda sig inför sociala situationer eller dölja sina svårigheter. Detta kallas ibland för maskering. Även om det kan göra att personen upplevs som social och utåtriktad, kan det samtidigt vara mycket energikrävande och leda till trötthet eller stress.

Vid en autismutredning tittar man därför inte bara på om du har vänner eller tycker om att umgås. Utredningen handlar bland annat om att förstå hur du upplever sociala situationer, hur du kommunicerar, hur du hanterar förändringar och om dina svårigheter har funnits sedan tidig ålder.

Att vara social eller ha ett rikt socialt liv utesluter alltså inte autism. Det viktigaste är inte hur många relationer du har, utan hur du upplever dem och om det finns ett mönster av svårigheter som kan förklaras av autism.