Sömnmedicin är läkemedel som behandlar sömnproblem genom att påverka hjärnans kemiska signaler. Det är inte alltid nödvändigt, och valet av medicin beror på orsaken till sömnproblemen och din individuella situation.
Sömnmedicin
Sömnmedicin är ett samlingsnamn för läkemedel som används vid olika typer av sömnsvårigheter, exempelvis problem med att somna eller återkommande uppvaknanden under natten. Det finns flera typer av sömnmedel med olika effekt, biverkningar och risker. Vid långvarig insomni rekommenderas vanligtvis även icke-medicinsk behandling, framför allt KBT för insomni (KBT-i).
Vad är sömnmedicin?
Sömnmedicin, eller sömnmedel, är läkemedel som används för att behandla sömnsvårigheter, exempelvis problem med att somna, återkommande uppvaknanden under natten eller för tidigt uppvaknande.
Olika sömnmedel verkar på olika sätt. Vissa påverkar signalsystem i hjärnan som dämpar vakenhet, medan exempelvis melatonin framför allt påverkar kroppens dygnsrytm.
Sömnmedicin kan användas vid både kortvariga och mer långvariga sömnproblem, beroende på orsaken till besvären och vilket läkemedel det gäller.
Vid långvarig insomni är läkemedel vanligtvis inte den enda behandlingen, och KBT för insomni (KBT-i) har en central roll.
Vilka sömnmediciner finns det?
Det finns flera typer av sömnmedicin som fungerar på olika sätt och har olika användningsområden, biverkningar och risker.
Vilket läkemedel som kan vara aktuellt beror bland annat på typen av sömnproblem, hur länge besvären har funnits och personens övriga hälsa.
Melatonin
Melatonin är ett hormon som kroppen själv producerar och som hjälper till att reglera dygnsrytmen. Som läkemedel används melatonin vid vissa typer av sömnsvårigheter och dygnsrytmproblem.
Receptfritt melatonin är i Sverige godkänt för korttidsbehandling av jetlag hos vuxna. Vid andra sömnproblem kan melatonin förskrivas av läkare. Vanliga biverkningar kan bland annat vara huvudvärk, dåsighet och yrsel.
Zopiklon och zolpidem
Zopiklon, exempelvis Imovane, och zolpidem är så kallade Z-läkemedel. De påverkar GABA-systemet i hjärnan och kan göra det lättare att somna. De används vid kortvarig behandling av sömnlöshet när besvären är uttalade.
Z-läkemedel kan bland annat orsaka dagtrötthet, yrsel och minnespåverkan. De kan också leda till tolerans och beroende, vilket är en viktig anledning till att behandlingen normalt ska vara kortvarig.
Propiomazin
Propiomazin, bland annat under namnet Propavan, är ett receptbelagt sömnmedel som har en sederande effekt och används vid korttidsbehandling av olika typer av sömnrubbningar hos vuxna.
Vanliga problem kan bland annat vara trötthet dagen efter, yrsel och muntorrhet.
Sederande antihistaminer
Vissa antihistaminer har en sederande effekt och kan användas vid sömnsvårigheter. Exempel är prometazin (Lergigan), alimemazin och hydroxizin (Atarax).
Biverkningar kan bland annat vara dagtrötthet, muntorrhet och yrsel. Dessa läkemedel är receptbelagda.
Vissa antidepressiva läkemedel
Vissa antidepressiva läkemedel, exempelvis mirtazapin, har en tydligt sederande effekt och kan ibland användas när sömnproblem förekommer tillsammans med exempelvis depression eller ångest.
De är inte i första hand sömnmedel och valet av behandling behöver göras individuellt av läkare.
Daridorexant
Daridorexant, som säljs under namnet Quviviq, tillhör en nyare grupp läkemedel som kallas orexinreceptorantagonister.
Orexin är ett signalsystem som bidrar till vakenhet, och daridorexant verkar genom att blockera orexinreceptorer.
Läkemedlet är godkänt för behandling av vuxna med insomni där symtomen har funnits i minst tre månader och har en tydlig påverkan på funktionen under dagen.
Hur vet jag vilken sömnmedicin jag behöver?
Vilken sömnmedicin som kan vara lämplig beror bland annat på vilken typ av sömnproblem du har, hur länge besvären har funnits, vad som orsakar dem, din övriga hälsa och vilka andra läkemedel du använder.
En läkare kan bedöma om läkemedelsbehandling är lämplig och vilket preparat som i så fall passar bäst. Olika sömnmedel har olika effekt, biverkningar och risk för exempelvis dagtrötthet, interaktioner och beroende.
Om behandling med sömnmedicin påbörjas behöver effekten och eventuella biverkningar följas upp. Behandlingen kan därefter behöva justeras eller bytas beroende på hur den fungerar.
Måste man ta sömnmedicin om man har problem med sömnen?
Nej, sömnmedicin är inte alltid nödvändig vid sömnproblem.
Vid långvarig insomni rekommenderas i första hand icke-medicinsk behandling, framför allt kognitiv beteendeterapi för insomni (KBT-i).
Behandlingen fokuserar på de vanor, tankar och beteenden som kan bidra till att sömnproblemen fortsätter.
Även regelbundna sömnrutiner, fysisk aktivitet, minskat koffeinintag och en lugn sovmiljö kan vara viktiga delar av behandlingen.
Sömnmedicin kan vara aktuellt under en begränsad period eller som komplement när andra insatser inte har gett tillräcklig effekt.
Vilken behandling som passar bäst beror på orsaken till sömnproblemen och bör bedömas individuellt.
Hur vet jag om jag behöver sömnmedicin?
Om du har återkommande eller långvariga sömnproblem som påverkar hur du fungerar under dagen kan det vara bra att söka vård för en bedömning.
Sömnmedicin kan ibland vara aktuellt om:
- du har uttalade svårigheter att somna eller sova sammanhängande
- sömnproblemen påverkar koncentration, ork eller vardagsfunktion
- problemen kvarstår trots att du har arbetat med sömnvanor och andra icke-medicinska åtgärder
- sömnsvårigheterna förekommer tillsammans med andra tillstånd som behöver behandlas
Om läkemedel är lämpligt beror på orsaken till sömnproblemen, hur länge de har funnits, vilka andra läkemedel du använder och din övriga hälsa.
En läkare kan hjälpa till att bedöma vilken behandling som passar bäst.
Vad är fördelarna med sömnmedicin?
Sömnmedicin kan vara till hjälp vid uttalade sömnproblem, framför allt under kortare perioder eller som en del av en större behandlingsplan.
Möjliga fördelar är att vissa läkemedel kan:
- förkorta tiden det tar att somna
- minska nattliga uppvaknanden
- öka den totala sömntiden
- ge tillfällig lindring vid perioder med svåra sömnproblem
- fungera som ett komplement medan man samtidigt arbetar med bakomliggande orsaker och långsiktiga sömnvanor
Hur stor effekten blir beror på vilket läkemedel som används, vilken typ av sömnproblem man har och individuella faktorer. Behandlingen behöver därför vägas mot risken för biverkningar och, för vissa sömnmedel, beroende.
Finns det biverkningar av sömnmedicin?
Ja. Vilka biverkningar som kan uppstå beror på vilket sömnmedel som används, dosen och individuella faktorer.
Vanliga eller viktiga biverkningar kan bland annat vara:
- Dagtrötthet och dåsighet: vissa sömnmedel kan göra att du känner dig trött eller påverkad dagen efter.
- Yrsel och nedsatt reaktionsförmåga: kan påverka exempelvis bilkörning och öka fallrisken, särskilt hos äldre.
- Minnespåverkan och förvirring: kan förekomma framför allt vid vissa Z-läkemedel och bensodiazepiner.
- Muntorrhet: är vanligt vid bland annat sederande antihistaminer och vissa andra läkemedel.
- Magbesvär och huvudvärk: kan förekomma med vissa preparat.
- Tolerans och beroende: gäller framför allt bensodiazepiner och Z-läkemedel vid regelbunden eller långvarig användning.
Risken för biverkningar varierar mellan olika sömnmedel. Använd därför läkemedlet enligt ordination och kontakta läkare eller apotekspersonal om du får besvär eller är osäker på hur medicinen påverkar dig.
Kan man bli beroende av sömnmedicin?
Vissa sömnmedel kan leda till tolerans och beroende, framför allt bensodiazepiner och Z-läkemedel som zopiklon och zolpidem. Risken ökar vid regelbunden användning och ju längre behandlingen pågår.
Tolerans innebär att kroppen vänjer sig vid läkemedlet så att effekten kan minska. Vid beroende kan man också få abstinensbesvär när dosen minskas eller behandlingen avslutas, exempelvis ökad oro och tillfälligt försämrad sömn.
Risken för beroende skiljer sig mellan olika typer av sömnmedicin. Melatonin har exempelvis inte samma beroenderisk som bensodiazepiner och Z-läkemedel.
Om du har använt ett beroendeframkallande sömnmedel regelbundet under en längre tid bör du inte ändra dosen eller avsluta behandlingen på egen hand.
Kontakta läkaren som har skrivit ut läkemedlet för råd om hur behandlingen kan trappas ned på ett säkert sätt.
Kan jag träffa en psykolog samtidigt som jag tar sömnmedicin?
Ja. Sömnmedicin kan kombineras med psykologisk behandling när det är lämpligt.
Vid långvarig insomni är kognitiv beteendeterapi för insomni (KBT-i) en etablerad behandling. Den fokuserar på tankar, beteenden och sömnvanor som kan bidra till att sömnproblemen fortsätter över tid.
Sömnmedicin kan i vissa fall användas parallellt, exempelvis under en begränsad period eller som komplement till annan behandling.
Om sömnproblemen hänger samman med exempelvis ångest eller depression kan behandling även behöva riktas mot dessa besvär.
Vid ångest kan det i vissa fall även bli aktuellt med ångestdämpande läkemedel, beroende på den individuella bedömningen.
Vilken kombination av behandlingar som passar bäst beror på orsaken till sömnproblemen och bör bedömas individuellt.
Du kan också läsa mer om olika typer av medicin och läkemedel och hur de används vid psykiska besvär.
Kontakta oss för privat läkarbesök
Fyll i formuläret så kontaktar vi dig
- American Geriatrics Society (2019). American Geriatrics Society 2019 Updated AGS Beers Criteria® for Potentially Inappropriate Medication Use in Older Adults. Journal of the American Geriatrics Society.
- American Psychiatric Association (2013). Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-5).
- Ashton, H. (2005). The diagnosis and management of benzodiazepine dependence. Current Opinion in Psychiatry, 18(3), 249–255.
- Buscemi, N., et al. (2006). Efficacy and safety of exogenous melatonin for secondary sleep disorders and sleep disorders accompanying sleep restriction. BMJ, 332(7538), 385–393.
- Hvolby, A. (2015). Associations of sleep disturbance with ADHD: implications for treatment. ADHD Attention Deficit and Hyperactivity Disorders, 7(1), 1–18.
- Mignot, E., et al. (2022). Safety and efficacy of daridorexant in patients with insomnia disorder. The Lancet Neurology, 21(2), 125–139.
- Richardson, G. S., et al. (2002). Tolerance to daytime sedative effects of H1 antihistamines. Journal of Clinical Psychopharmacology, 22(5), 511–515.
- Siriwardena, A. N., et al. (2008). GPs’ attitudes to benzodiazepine and ”z-hypnotic” prescribing: a barrier to implementation of evidence and guidance on hypnotics. British Journal of General Practice, 60(570), 23–29.