Tics är plötsliga, återkommande rörelser eller ljud som upplevs som ofrivilliga och kan variera mycket i intensitet. De uppstår oftast i barndomen och beror på en kombination av genetiska och miljömässiga faktorer, och för många personer minskar de betydligt under tonåren eller vuxenlivet.
Tics
Tics är plötsliga, återkommande rörelser eller ljud som är svåra att styra med viljan. De är vanliga hos barn i skolåldern och går i många fall över av sig själva efter en tid. Tics är sällan farliga, men de kan variera i styrka från dag till dag och ibland påverka vardag, skola eller sociala situationer.
Vad är tics?
Tics är plötsliga, ofrivilliga rörelser eller ljud som är svåra att hålla tillbaka. Det kan till exempel handla om att blinka mycket, rycka på axlarna, grimasera, harkla sig eller göra små ljud. Ordet kan ibland även skrivas som tiks, men tics är den vanligaste stavningen.
Tics är vanligast hos barn i skolåldern, men kan förekomma i alla åldrar. Hos många barn dyker ticsen upp under en period och minskar sedan gradvis eller försvinner helt efter några år. Hos andra kan de finnas kvar längre, men ofta i mildare form.
Ibland går det att hålla tillbaka ett tic med viljan en kort stund. Det kan dock kräva mycket ansträngning, och impulsen brukar ofta komma tillbaka starkare efteråt.
Många beskriver också en inre spänning eller ett obehag precis innan ticset kommer, ungefär som en känsla av att kroppen “måste” göra rörelsen eller ljudet.
Vanliga symtom vid tics
Tics kommer plötsligt, upprepas på ungefär samma sätt och varierar i styrka över tid. I vissa perioder märks de knappt, i andra blir de tydligare. De delas in i motoriska tics, som är rörelser, och vokala tics, som är ljud.
Vanliga exempel på motoriska tics är:
- Blinkningar eller ryckningar kring ögonen
- Grimaser eller rynkningar med näsan
- Ryckningar i huvud, nacke eller axlar
- Rörelser med armar, händer eller fingrar
- Att hoppa till, nudda saker eller göra en viss rörelse om och om igen
Vanliga exempel på vokala tics är:
- Harklingar eller hostningar
- Snörvlingar eller små ljud
- Upprepning av ord eller fraser
- Plötsliga utrop eller ljud
Olika typer av tics
Utöver indelningen i motoriska och vokala tics skiljer man på enkla och sammansatta tics.
- Ett enkelt tic är kort och involverar ofta bara en muskelgrupp, till exempel en blinkning, en axelryckning eller en harkling.
- Ett sammansatt tic liknar mer en liten rörelsesekvens, till exempel att röra vid saker i en viss ordning, hoppa till eller upprepa ett helt ord.
Vokala tics förväxlas ibland med stamning, men de beror på andra mekanismer.
Det är vanligt att tics förändras över tid. Ett barn kan först ha blinkningar, sedan få axelryckningar och senare i stället börja harkla sig. Att ticsen byter form betyder inte att tillståndet har blivit allvarligare.
Tics hos vuxna
Tics börjar oftast i barndomen, men kan ibland finnas kvar i vuxen ålder. Hos många blir ticsen mildare med tiden, men vissa vuxna kan fortfarande ha återkommande rörelser eller ljud som påverkar vardagen.
Hos vuxna kan tics bli tydligare i perioder med stress, sömnbrist eller hög belastning. De kan också märkas mer i sociala situationer, särskilt om personen är orolig för att andra ska reagera.
Om ticsen påverkar arbete, relationer eller livskvalitet kan det vara bra att söka professionell bedömning. Det gäller särskilt om ticsen gör ont, leder till undvikande eller är svåra att hantera på egen hand.
Tics vid ADHD och autism
Tics förekommer ofta tillsammans med andra neuropsykiatriska tillstånd, framför allt ADHD och autism. Det betyder inte att det ena orsakar det andra, men tillstånden finns ofta samtidigt och påverkar hur besvären märks i vardagen.
Hos barn med ADHD kan ticsen bli tydligare i situationer med stress, rastlöshet eller höga krav. Svårigheter med impulskontroll kan också göra det svårare att låta bli att reagera på impulsen när ticset kommer.
Vid autism kan repetitiva rörelser likna tics, men de har ofta en annan funktion. En repetitiv rörelse vid autism kan handla om att skapa lugn, reglera intryck eller göra situationen förutsägbar. Tics är däremot oftare plötsliga, korta och svåra att hålla tillbaka.
Är det oklart om rörelserna eller ljuden beror på tics, autism, oro eller något annat kan en bredare bedömning eller NPF-utredning vara till hjälp.
Tics och Tourettes syndrom
De flesta som har tics har inte Tourettes syndrom. För den diagnosen krävs både flera motoriska tics och minst en vokal tic, och att de har funnits i mer än ett år.
Övergående tics hos barn försvinner ofta betydligt tidigare än så. I en svensk studie av 4 479 skolbarn hade 6,6 % något ticstillstånd under det senaste året, medan 0,6 % hade Tourettes syndrom (Khalifa & von Knorring, 2003). Skillnaden var alltså ungefär tiofaldig.
Kan man bli av med tics?
Många barn får tics under en period och blir sedan bättre utan behandling. Hos vissa försvinner ticsen helt, medan andra har kvar lindriga tics även som vuxna.
I en dansk uppföljningsstudie av 227 personer med Tourettes syndrom var knappt 18 % helt ticsfria i tidig vuxen ålder, medan de flesta övriga hade lindriga eller måttliga tics (Groth m.fl., 2017). För övergående tics utan diagnos är utsikterna betydligt bättre.
Besvären brukar ofta komma och gå i perioder. Det kan därför finnas veckor eller månader då ticsen knappt märks, följt av perioder då de blir tydligare igen. De kan också bli mer märkbara om omgivningen ofta kommenterar dem.
Att försöka tvinga bort tics fungerar sällan på lång sikt. Däremot kan behandling och strategier hjälpa om ticsen är besvärande, gör ont eller påverkar vardagen.
Behandling vid tics
De flesta med tics behöver ingen behandling, eftersom besvären ofta minskar av sig själva med tiden. Att avvakta och följa utvecklingen är ett godtagbart alternativ när ticsen inte hindrar vardagen.
Behandling kan däremot bli aktuellt om ticsen är långvariga, smärtsamma, socialt besvärande eller påverkar skola, arbete, sömn eller vardagsliv.
Terapi
Den behandling som har bäst stöd är CBIT, en form av beteendeterapi. Där lär sig personen att känna igen impulsen som kommer före ticset och träna in en motrörelse, alltså en rörelse som inte går att göra samtidigt som ticset.
Är ticset en viss rörelse med huvudet kan motrörelsen vara att hålla huvudet stilla på ett bestämt sätt tills impulsen minskar. Målet är inte att tvinga bort ticset, utan att ge mer kontroll och minska påverkan i vardagen.
Läkemedel
Läkemedel kan bli aktuellt om ticsen orsakar stora fysiska eller sociala problem. Behandlingen anpassas alltid efter hur mycket ticsen påverkar personen, och efter om det finns andra svårigheter samtidigt som ADHD, ångest eller tvångssymtom.
Vad kan du göra som förälder till ett barn med tics?
Vid lindriga tics räcker det ofta långt med förståelse, lugn och minskad press. För barn är det särskilt viktigt att vuxna inte gör ticset till ett större problem än det behöver vara.
- Kommentera inte ticset i onödan: Tillsägelser gör barnet mer medvetet om ticsen och ökar oftast stressen kring dem.
- Förklara vad tics är: Att veta att det är vanligt och inte farligt gör det lättare att bära.
- Se över sömn och krav: Trötthet och press förstärker ticsen, och rutiner kring sömn och läxor gör mer skillnad än man tror.
- Informera lärare och andra vuxna om ticsen märks i sociala miljöer.
- Fråga hur barnet själv upplever det: Vissa störs knappt av sina tics, medan andra känner skam eller är rädda för att bli retade.
När bör man söka hjälp?
Sök råd eller bedömning om ticsen är mycket besvärande, har pågått länge eller påverkar vardagen negativt. Det gäller särskilt om:
- Ticsen gör ont eller leder till fysisk belastning.
- Barnet blir retat, undviker skolan eller drar sig undan socialt.
- Ticsen påverkar koncentration, sömn eller skolgång.
- Både motoriska och vokala tics har funnits under längre tid.
- Ticsen förekommer tillsammans med stark oro, tvång eller ADHD-symtom.
- Du som förälder är osäker på vad rörelserna eller ljuden beror på.
Första steget kan vara att kontakta barnavårdscentralen, elevhälsan eller en vårdcentral. Vid mer uttalade besvär kan barnet behöva träffa läkare eller psykolog med erfarenhet av tics och neuropsykiatriska svårigheter.
Vill du ha hjälp att avgöra om ticsen behöver utredas kan du vända dig till oss på Elly Care för ett kostnadsfritt samtal. Tillsammans tar vi reda på vilket stöd som kan behövas.
- American Psychiatric Association. (2013). Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (5th ed.). American Psychiatric Publishing.
- Bloch, M. H., & Leckman, J. F. (2009). Clinical course of Tourette syndrome. Journal of Psychosomatic Research, 67(6), 497–501.
- Groth, C., m.fl. (2017). Course of Tourette syndrome and comorbidities in a large prospective clinical study. Journal of the American Academy of Child & Adolescent Psychiatry, 56(4), 304–312.
- Khalifa, N., & von Knorring, A.-L. (2003). Prevalence of tic disorders and Tourette syndrome in a Swedish school population. Developmental Medicine & Child Neurology, 45(5), 315–319.
- Piacentini, J., m.fl. (2010). Behavior therapy for children with Tourette disorder: A randomized controlled trial. JAMA, 303(19), 1929–1937.
- Pringsheim, T., m.fl. (2019). Practice guideline recommendations summary: Treatment of tics in people with Tourette syndrome and chronic tic disorders. Neurology, 92(19), 896–906.
- Wilhelm, S., m.fl. (2012). Randomized trial of behavior therapy for adults with Tourette syndrome. Archives of General Psychiatry, 69(8), 795–803.