Personlighetsstörning, även kallat personlighetssyndrom, är när en persons långvariga personlighetsdrag blir så inflexibla och avvikande att de orsakar påtagligt lidande och svårigheter i relationer och arbete. Det är en relativt vanlig psykiatrisk diagnos som påverrar cirka 10% av de som söker psykiatrisk vård, och den kan delas in i tre huvudgrupper baserat på olika karaktäristiska mönster.
Personlighetsstörning (personlighetssyndrom)
Personlighetsstörning, eller personlighetssyndrom, innebär att vissa sätt att tänka, känna och agera är så långvariga och svåra att anpassa att de skapar tydliga problem i vardagen. Det kan märkas i relationer, arbete, självbild, känsloreglering eller hur personen hanterar stress. Det finns flera typer av personlighetsstörningar, och svårigheterna kan se väldigt olika ut från person till person. Diagnosen ställs genom en psykiatrisk eller psykologisk bedömning, och behandling består framför allt av psykoterapi anpassad efter individens behov.
Vad är en personlighet?
Personlighet är det relativt stabila mönster av tankar, känslor och beteenden som präglar hur vi fungerar och reagerar i olika situationer.
Alla människor har olika personlighetsdrag. Vi kan till exempel vara mer eller mindre utåtriktade, samvetsgranna, känslomässigt reaktiva eller öppna för nya erfarenheter.
Personlighetsdrag är i sig inte ett problem. Det är först när vissa mönster blir mycket rigida, återkommer i många olika situationer och leder till tydliga svårigheter eller lidande som ett personlighetssyndrom kan bli aktuellt.
Traditionellt har personlighetsstörningar delats in i tre huvudgrupper utifrån vilka drag och svårigheter som dominerar. De går vi igenom nedan.
Udda och excentriska personlighetsstörningar
Den här gruppen kallas traditionellt för kluster A och omfattar paranoid, schizoid och schizotyp personlighetsstörning.
Gemensamt är personlighetsdrag som kan påverka hur personen tolkar andra, uttrycker känslor och fungerar i sociala relationer.
Hur svårigheterna visar sig skiljer sig dock tydligt mellan de tre diagnoserna.
Misstänksamhet är exempelvis centralt vid paranoid personlighetsstörning, medan schizoid personlighetsstörning främst kännetecknas av ett begränsat intresse för nära relationer.
Vid schizotyp personlighetsstörning kan personen i stället ha ett ovanligt sätt att tänka, uppfatta eller tolka omvärlden.
Personlighetsstörning i paranoid form
Paranoid personlighetsstörning kännetecknas av en genomgående misstänksamhet och svårighet att känna tillit till andra.
Personen kan ofta tolka andras avsikter som fientliga eller illvilliga, även när det saknas tydliga belägg för det.
Det kan exempelvis handla om återkommande misstankar om att andra försöker utnyttja, lura eller skada personen.
I nära relationer kan det också finnas en stark oro för svek eller otrohet.
Misstänksamheten kan göra det svårt att anförtro sig åt andra, ta emot kritik eller tolka neutrala kommentarer och handlingar som just neutrala.
Det kan i sin tur skapa återkommande konflikter och svårigheter i både nära relationer och arbetsliv.
Personlighetsstörning i schizoid form
Schizoid personlighetsstörning kännetecknas framför allt av ett begränsat behov av nära sociala relationer och ett återhållsamt sätt att uttrycka känslor.
Personen föredrar ofta aktiviteter som kan göras på egen hand och kan ha få nära relationer.
Det behöver inte innebära att personen känner sig ensam – behovet av social gemenskap och närhet kan helt enkelt vara mindre än hos många andra.
Även känslouttrycken kan vara begränsade, vilket kan göra att personen uppfattas som distanserad eller likgiltig av omgivningen.
Intresset för romantiska eller sexuella relationer kan också vara lågt.
Personlighetsstörning schizotyp form
Schizotyp personlighetsstörning kännetecknas av svårigheter i nära relationer tillsammans med ett ovanligt sätt att tänka, uppfatta och tolka omvärlden.
Det kan exempelvis handla om föreställningar om att händelser har en särskild personlig betydelse, ovanliga perceptuella upplevelser eller så kallat magiskt tänkande.
Personen kan till exempel lägga stor betydelse vid vidskepelse eller uppleva samband som andra inte gör.
Även sättet att tala eller bete sig kan uppfattas som ovanligt, exempelvis genom ett vagt, omständligt eller abstrakt språk.
Sociala situationer kan samtidigt väcka starkt obehag eller misstänksamhet.
Vanliga frågor om personlighetsstörning
Personlighet är ett relativt stabilt mönster av tankar, känslor och beteenden som är unikt för varje person. En personlighetsstörning uppstår när dessa drag blir så inflexibla och avvikande att de orsakar påtagligt lidande och svårigheter i relationer och på arbetet. Det är när personlighetsmönstret blir en belastning snarare än en styrka.
Personlighetsstörning är relativt vanligt förekommande – cirka 10% av de som söker psykiatrisk vård anses ha någon form av personlighetsstörning. Det är viktigt att komma ihåg att detta är en psykiatrisk diagnos som kan behandlas och förbättras med rätt stöd.
Personlighetsstörningarna delas in i tre grupper: udda och excentriska personlighetsstörningar (såsom paranoid och schizoid), känslomässiga och impulsiva personlighetsstörningar (såsom borderline), och personlighetsstörningar präglade av ängslighet och ångest. Varje grupp har sina egna kännetecken och utmaningar.
Borderline personlighetsstörning, även kallat emotionellt instabil personlighetsstörning (EIPS), innebär att personen har stora svårigheter att reglera sina känslor och ofta upplever stormiga relationer. De kan ha ett ”svart-vitt”-tänkande där andra idealiseras eller nedvärderas, och de kan uppleva stark separationsångest.
Ja, personlighetsstörning kan behandlas genom olika terapeutiska insatser. Behandling anpassas efter individens behov och kan hjälpa personen att utveckla bättre emotionell reglering, relationsförmåga och livskvalitet.
Personlighetsstörningar diagnostiseras vanligtvis inte innan i vuxen ålder, eftersom personlighetsutvecklingen fortfarande pågår under barndomen och tonåren. Det är dock möjligt att identifiera tidig personlighetsproblematik hos barn som kan kräva stöd och intervention.
Behöver du stöd eller har en fråga?
Vi har psykologer redo att hjälpa dig.
Upplever du symtom idag?
Har du funderat på att träffa en psykolog?
Skriv ditt namn och nummer om du vill att vi ska kontakta dig för ett kostnadsfritt konsultationssamtal.
Tack! Din fråga har skickats. Vi återkommer till dig.
Känslomässiga och impulsiva personlighetsstörningar
Den här gruppen kallas traditionellt för kluster B och omfattar borderline/EIPS, narcissistisk, histrionisk och antisocial personlighetsstörning.
Gemensamt är att känslor, impulser, självbild och relationer kan påverkas på ett sätt som skapar återkommande problem i vardagen.
Hur svårigheterna ser ut skiljer sig dock tydligt mellan diagnoserna. Vid EIPS står ofta känsloreglering och relationsinstabilitet i centrum, medan narcissistisk personlighetsstörning främst handlar om självbild, behov av bekräftelse och svårigheter i samspelet med andra.
Borderline personlighetssyndrom (EIPS)
Borderline personlighetsstörning, även kallad emotionellt instabilt personlighetssyndrom (EIPS), kännetecknas av stora svårigheter att reglera känslor, en instabil självbild och återkommande problem i nära relationer.
Känslorna kan förändras snabbt och bli mycket intensiva. Personen kan också vara starkt känslig för upplevt avvisande eller separation och reagera kraftigt när en relation känns hotad.
Relationer kan präglas av snabba skiften mellan stark närhet och besvikelse. I perioder kan andra idealiseras för att senare uppfattas mycket negativt, särskilt vid konflikter eller rädsla för att bli lämnad.
Impulsivitet är också vanligt och kan visa sig genom exempelvis riskfyllda beslut, ekonomiska problem, substansbruk, destruktiva relationer eller andra handlingar som ger kortsiktig lättnad men negativa konsekvenser på längre sikt.
Borderline (EIPS) och Bipolär sjukdom
Bipolär sjukdom och EIPS kan båda innebära kraftiga förändringar i känsloläge, vilket gör att tillstånden ibland förväxlas.
Vid bipolär sjukdom sker förändringarna vanligtvis i tydligare episoder av depression, mani eller hypomani som varar under en längre period.
Vid EIPS är känsloläget oftare snabbt skiftande och starkt påverkat av relationer, konflikter eller händelser i omgivningen.
EIPS innebär dessutom ett mer långvarigt mönster av svårigheter kring självbild, känsloreglering och relationer.
Det är möjligt att ha både bipolär sjukdom och EIPS samtidigt. Därför behövs en noggrann bedömning när symtomen överlappar.
Personlighetsstörning i narcissistiskt form
Narcissistisk personlighetsstörning kännetecknas av ett långvarigt mönster där självbild, behov av bekräftelse och relationer till andra påverkas.
Personen kan ha en stark föreställning om den egna betydelsen eller kompetensen och ett stort behov av uppskattning och beundran från omgivningen.
Samtidigt kan självkänslan vara känslig för kritik, motgångar eller situationer där personen inte får den bekräftelse som förväntas.
Det kan också finnas svårigheter att ta in andras perspektiv och behov. I relationer kan det visa sig genom höga förväntningar på särbehandling, återkommande konflikter eller ett mönster där andra främst värderas utifrån vilken bekräftelse eller nytta de ger.
Narcissistiska drag förekommer i olika grad hos många människor. För att det ska handla om en personlighetsstörning behöver mönstret vara långvarigt, genomgripande och leda till tydliga problem i relationer eller andra delar av livet.
Personlighetsstörning i histrionisk form
Histrionisk personlighetsstörning kännetecknas av ett starkt behov av uppmärksamhet och bekräftelse tillsammans med ett intensivt och ofta dramatiskt sätt att uttrycka känslor.
Personen kan känna sig obekväm i situationer där hen inte får uppmärksamhet och kan därför använda ett uttrycksfullt språk, starka känsloreaktioner eller ett socialt beteende som snabbt drar till sig andras fokus.
Känslouttrycken kan upplevas som intensiva men samtidigt förändras snabbt. Personen kan också lägga stor vikt vid hur hen uppfattas av andra och vara särskilt känslig för avvisande eller utebliven uppskattning.
Det kan skapa problem i relationer om behovet av bekräftelse blir starkt eller om relationer uppfattas som närmare och mer ömsesidiga än de faktiskt är.
Personlighetssyndrom antisocial form
Antisocial personlighetsstörning kännetecknas av ett långvarigt mönster där personen återkommande bryter mot andras rättigheter, sociala normer eller regler utan att tillräckligt ta hänsyn till konsekvenserna.
Det kan bland annat handla om upprepade lögner eller bedrägligt beteende, impulsivitet, aggressivitet, riskfyllda handlingar eller återkommande lagöverträdelser.
Personen kan också ha svårt att ta ansvar för konsekvenserna av sitt handlande och i vissa fall visa begränsad skuld eller ånger efter att ha skadat andra.
För diagnosen krävs ett långvarigt och genomgripande beteendemönster. Enstaka lagbrott, konflikter eller impulsiva handlingar innebär alltså inte i sig antisocial personlighetsstörning.
Vissa drag kan överlappa med det som brukar beskrivas som psykopati, men begreppen är inte synonyma.
Psykopati är inte en egen formell diagnos i de vanliga diagnossystemen och används främst för att beskriva en särskild kombination av personlighetsdrag och beteenden.
Personlighetsstörningar präglade av ängslighet och ångest
Den här gruppen kallas traditionellt för kluster C och omfattar ängslig/undvikande, tvångsmässig/anankastisk och osjälvständig personlighetsstörning.
Gemensamt är att rädsla, osäkerhet, behov av kontroll eller starkt beroende av andra kan påverka vardagen. Hur svårigheterna visar sig skiljer sig dock mellan diagnoserna.
Ängslig (undvikande) personlighetsstörning
Ängslig personlighetsstörning kännetecknas av ett långvarigt mönster av social osäkerhet, stark känslighet för kritik och rädsla för att bli avvisad eller negativt bedömd.
Personen kan undvika sociala situationer, nya relationer eller aktiviteter där det finns risk att bli kritiserad eller känna sig otillräcklig. Samtidigt kan det finnas en stark önskan om närhet och gemenskap.
Självbilden präglas ofta av osäkerhet och en upplevelse av att inte räcka till. Det finns tydliga likheter med social ångest, men vid ängslig personlighetsstörning är mönstret mer genomgripande och påverkar flera delar av livet över lång tid.
Tvångsmässig (anankastisk) personlighetsstörning
Tvångsmässig personlighetsstörning, även kallad anankastisk personlighetsstörning, kännetecknas av ett starkt behov av ordning, kontroll, perfektion och förutsägbarhet.
Personen kan lägga mycket tid på detaljer, regler, listor, planering och att göra saker på ”rätt” sätt. Perfektionismen kan bli så stark att uppgifter tar onödigt lång tid eller blir svåra att avsluta.
Det kan också finnas en stark pliktkänsla, höga krav på den egna prestationen och svårigheter att delegera till andra om de inte arbetar på samma sätt.
Flexibiliteten kan vara begränsad, och förändringar eller kompromisser kan skapa betydande stress. I nära relationer kan det uppstå konflikter kring kontroll, ansvar och olika sätt att göra saker.
Tvångsmässig personlighetsstörning ska inte förväxlas med tvångssyndrom (OCD).
Vid OCD står påträngande tvångstankar och tvångshandlingar i centrum, medan tvångsmässig personlighetsstörning främst handlar om ett långvarigt personlighetsmönster präglat av perfektionism och kontroll.
Osjälvständig personlighetsstörning
Osjälvständig personlighetsstörning kännetecknas av ett starkt behov av stöd och bekräftelse från andra, tillsammans med rädsla för att bli övergiven eller behöva klara sig själv.
Personen kan ha svårt att fatta vardagliga beslut utan råd eller försäkran från andra och kan lämna över ett stort ansvar för viktiga delar av livet till personer i sin närhet.
Det kan också vara svårt att uttrycka oenighet eller stå upp för egna behov av rädsla för att relationen ska försämras eller ta slut.
I vissa fall kan personen stanna kvar i relationer som är skadliga eller otrygga eftersom rädslan för separation och ensamhet är mycket stark.
Orsaker – hur uppstår personlighetsstörning?
Personlighetsstörning uppstår vanligtvis genom ett samspel mellan biologiska, psykologiska och sociala faktorer. Det finns alltså sällan en enda förklaring.
Arv och medfött temperament spelar en roll, men även uppväxtmiljö, relationer och erfarenheter under barndomen kan påverka hur personligheten utvecklas.
För vissa kan exempelvis långvarig otrygghet, trauma, återkommande konflikter eller brist på stabila relationer under uppväxten bidra till utvecklingen av mer rigida och svåranpassade personlighetsmönster.
Samtidigt är sådana erfarenheter varken nödvändiga eller tillräckliga för att en personlighetsstörning ska utvecklas.
Två personer med liknande uppväxt kan utvecklas mycket olika beroende på bland annat genetisk sårbarhet, temperament och andra skydds- eller riskfaktorer.
Personlighetsstörning – utredning och diagnos
Personlighetsstörning diagnostiseras genom en noggrann psykiatrisk eller psykologisk bedömning. Bedömningen görs av legitimerad psykolog eller läkare med relevant kompetens, exempelvis en psykiatriker.
Utredningen bygger framför allt på samtal och strukturerade intervjuer där man kartlägger personens tankemönster, känslor, beteenden, relationer och hur personen fungerar i olika delar av livet.
I vissa fall kan även information från närstående eller tidigare vårdkontakter bidra till helhetsbilden.
För att en personlighetsstörning ska diagnostiseras behöver mönstret vara långvarigt, genomgripande och kunna spåras tillbaka till ungdomsåren eller tidig vuxen ålder.
Svårigheterna ska också orsaka tydligt lidande eller påverka exempelvis relationer, arbete eller andra viktiga delar av vardagen.
En viktig del av bedömningen är att undersöka om svårigheterna bättre kan förklaras av något annat.
Depression, ångest, trauma, bipolär sjukdom, neuropsykiatriska tillstånd och substansbruk kan exempelvis ge symtom som delvis överlappar med olika personlighetssyndrom.
Det är också vanligt att personlighetssyndrom förekommer tillsammans med andra psykiatriska tillstånd.
En person kan därför söka vård för exempelvis ångest, depression, ätstörningar eller substansproblem innan de bakomliggande personlighetsrelaterade svårigheterna uppmärksammas.
Behandling av personlighetsstörning
Behandlingen anpassas efter vilken typ av personlighetssyndrom det handlar om, hur svårigheterna påverkar vardagen och om det finns andra psykiatriska tillstånd samtidigt. Psykologisk behandling och psykoterapi är vanligtvis grunden i behandlingen.
Vid emotionellt instabilt personlighetssyndrom (EIPS/borderline) används exempelvis dialektisk beteendeterapi (DBT) och mentaliseringsbaserad terapi (MBT).
Behandlingen kan bland annat fokusera på känsloreglering, impulskontroll, relationsmönster och förmågan att förstå egna och andras tankar och känslor.
För andra personlighetssyndrom kan behandlingen ha ett annat fokus, exempelvis att minska undvikande beteenden, utveckla mer flexibla sätt att hantera stress eller förbättra hur personen fungerar i nära relationer.
En viktig del av behandlingen är att skapa en stabil och förtroendefull relation mellan patient och behandlare.
Eftersom svårigheterna ofta märks just i relationer kan sådana mönster också bli synliga i terapin och användas som en del av behandlingsarbetet.
Läkemedel behandlar inte personlighetssyndromet i sig, men kan ibland användas vid samtidiga besvär eller diagnoser, exempelvis depression, ångest eller vissa andra psykiatriska symtom.
Test för personlighetsstörning
Det finns online-tester för vissa personlighetssyndrom, dessa är dock inte tillräckligt utförliga för att ställa diagnos.
Kontakta en psykiatrisk mottagning, en privat psykolog eller din vårdcentral om du känner igen dig i någon av ovan beskrivningar för en ordentlig utredning.
Det är viktigt att du får möta en professionell person som du har förtroende för.
Hur vanligt är personlighetssyndrom?
Personlighetssyndrom är relativt vanligt. Studier uppskattar att omkring 4–15 procent av befolkningen uppfyller kriterier för någon form av personlighetssyndrom, men förekomsten är betydligt högre bland personer som söker vård för psykisk ohälsa.
I psykiatrisk öppenvård har personlighetssyndrom rapporterats hos omkring hälften av patienterna, även om siffrorna varierar mellan olika studier och verksamheter.
Emotionellt instabilt personlighetssyndrom, EIPS/borderline, är särskilt vanligt i kliniska grupper.
Äldre svenska sammanställningar har uppskattat förekomsten till omkring 10 procent inom psykiatrisk öppenvård och upp mot 25 procent inom psykiatrisk slutenvård.
Vilka personlighetssyndrom som är vanligast varierar däremot mellan olika grupper och vårdmiljöer.
Därför är det mer rättvisande att tala om hur vanligt personlighetssyndrom är generellt än att peka ut en enda diagnos som den vanligaste.
- Winsper, C., Bilgin, A., Thompson, A., Marwaha, S., Chanen, A.M., Singh, S.P., Wang, A. & Furtado, V. (2020). The prevalence of personality disorders in the community: a global systematic review and meta-analysis. The British Journal of Psychiatry, 216(2), 69–78.
- Herlofson, J. & Ekselius, L. (2016). Personlighetssyndrom – vad är det och hur ställer man diagnos? Läkartidningen, 113.
- American Psychiatric Association (2013). Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders, Fifth Edition (DSM-5). Washington, DC: APA.