Personlighetsstörning -personlighetssyndrom
Vad innebär personlighetsstörning?
Personlighetsstörning, även kallat personlighetssyndrom, beskriver en person som har långvarigt inflexibla och avvikande personlighetsdrag.
Dragen avviker från det som anses förväntat och accepterat i den miljö eller kultur som personen lever i.
Personlighetsdragen leder till påtagligt lidande för personen själv och till en nedsatt förmåga att hantera sina relationer, både vad gäller socialt i vardagen men även i arbetet.
Personlighetsstörning är en psykiatrisk diagnos och är relativt vanligt, ca 10% av de som söker psykiatrisk vård anses ha någon personlighetsstörning.
(Källa: Svenska psykiatriska föreningen).
Vad är personlighet?
Vi brukar beskriva människor utifrån deras personlighet och med det menar vi ett relativt stabilt mönster av tankar, känslor och beteenden som kännetecknar just den personen.
Även om vi alla har gemensamma sätt i hur vi tänker, känner och beter oss så är vi också unika och har våra egna personlighetsdrag.
Vi kanske är mer eller mindre utåtriktade, mer eller mindre öppna för nya infallsvinklar, och vi är mer eller mindre samvetsgranna eller vänliga.
Alla personligheter har styrkor och svagheter och när personlighetsmönstret blir till en belastning kan det innebära att någon form av personlighetssyndrom föreligger.
Det finns flera olika personlighetsstörningar och personlighetssyndrom och de brukar delas in i tre grupper som beskrivs nedan.
Udda och excentriska personlighetsstörningar
Udda och excentriska personlighetsstörningar kännetecknas av personer som har haft sociala svårigheter och ett begränsat intresse för sociala relationer under hela sitt liv. Dessa individer uttrycker ofta sina känslor på ett sätt som upplevs som avskalat och med få känsloyttringar.
Deras beteenden kan därför framstå som udda, excentriska eller i vissa fall psykotiska, vilket gör att de ibland kan uppfattas som enstöringar av omgivningen.
Personlighetsstörning i paranoid form
Paranoid personlighetsstörning innebär att en person är ovanligt misstänksam mot andra. De som lider av detta kan tänka att andra människor luras, att de utnyttjar eller vill skada honom eller henne.
De kan ha obefogade misstankar om otrohet eller svek. De tvivlar ofta på andras lojalitet och trovärdighet utan att det finns någon konkret anledning. Detta innebär att det är svårt för dem att lita på eller anförtro sig åt andra och de tolkar ofta andras ord eller handlingar som elaka eller hotfulla.
Personlighetsstörning i schizoid form
Schizoid personlighetsstörning innefattar personer med brist på intresse för relationer. De vill helst vara för sig själva och har ofta inga vänner. De har ett avvikande sätt att uttrycka känslor och kan verka likgiltiga eller känslomässigt avståndstagande.
De känner sällan glädje inför att hitta på olika aktiviteter och de uppskattar inte saker som många andra kanske uppskattar, såsom att äta en god middag ihop. De drar sig helst undan all social aktivitet eller intimitet.
Personlighetsstörning schizotyp form
Schizotyp personlighetsstörning innebär att personen har övernaturliga övertygelser. Detta uppfattas av andra som udda och deras sätt att uttrycka sig kan vara vagt, omständligt eller abstrakt.
De kan också uppleva att de har ett magiskt sinne, vilket innebär att de kan tro på till exempel vidskepelse, klärvoajans eller telepati.
Känslomässiga och impulsiva personlighetsstörningar
Denna grupp av personlighetsstörningar beskriver personer som har dramatiska och impulsiva beteendemönster.
Dessa personer har svårt att etablera långvariga relationer då deras starka känslor blir ett hinder både för dem själva och i relationer.
Borderline personlighetssyndrom
Borderline personlighetsstörning, även kallat emotionellt instabil personlighetsstörning (EIPS), innefattar personer som har stora svårigheter att reglera och hantera känslor och de har ofta stormiga relationer med andra. Deras tänkande kan definieras som ”svart-vitt”, eller ”allt-eller-inget”.
Det kan visa sig genom att andra människor i deras närhet antingen idealiseras eller nedvärderas.
De har ofta svår separationsångest, vilket kan resultera i överdriven klängighet eller kraftigt avståndstagande.
Det har ofta svårt att motstå sina starka impulser, vilket kan ge problem i nära relationer, hur de hanterar pengar, eller att de tar risker i vardagen.
Borderline (EIPS) och Bipolär sjukdom
Bipolär sjukdom är en annan psykiatrisk diagnos som ibland förväxlas med vissa typer av personlighetsstörningar, till exempel emotionellt instabil personlighetsstörning (EIPS).
Båda tillstånden kan innebära starka känslomässiga svängningar, men orsakerna och behandlingarna skiljer sig åt.
Medan bipolär sjukdom kännetecknas av tydliga episoder av mani eller hypomani och depression, är EIPS mer präglat av ett långvarigt mönster av instabilitet i relationer, självbild och känslor.
Det är också möjligt för en person att ha både bipolär sjukdom och en personlighetsstörning, vilket kan göra diagnos och behandling mer komplex.
Personlighetsstörning i narcissistiskt form
Narcissistisk personlighetsstörning innebär ett stort behov av att framhäva och hävda sig själv, med en mycket överdriven självbild av grandiositet.
De har samtidigt en bristande medkänsla inför andra människor, har svårt att leva sig in i andras känslor och kan därför uppfattas som okänsliga.
De uppvisar ett mönster av att överskatta sig själva och fantiserar om stor framgång, makt och status.
De förväntar sig beundran från andra och är känsliga för kritik. De tycker sig förtjäna speciella förmåner och utnyttjar ofta andra för sina egna behov, vilket gör att de ofta upplevs manipulativa och arroganta.
Personlighetsstörning i histrionisk form
Histrionisk personlighetsstörning innebär att personen har ett orimligt stort behov av uppmärksamhet, starka känslouttryck, ett avvikande förföriskt uppträdande och ofta även förförisk klädsel.
De tänker framförallt på sig själva, vill vara i centrum av allas uppmärksamhet och kan upplevas manipulativa.
Ofta är de överdrivet livliga, flirtiga och dramatiska, både i sina känslouttryck, gester och beteenden.
De söker ständig uppmuntran och godkännande, och är extra känsliga för kritik. Deras relationer havererar ofta.
Personlighetssyndrom antisocial form
Antisocial personlighetsstörning innefattar en brist på respekt för andra människors rättigheter samt för sociala regler och normer.
Antisociala personer har inga problem att bryta mot lagen, att ljuga eller luras. De kan agera vårdslöst och ta stora risker, med bristande respekt för både sin egen eller andras säkerhet.
De upplevs ofta impulsiva, irritabla, eller aggressiva. Ytterligare ett typiskt drag är att de kan uppvisa en oberördhet eller rationalisera bort sitt ansvar i situationer där de skadat någon, behandlat någon dåligt eller stulit.
De känner ingen ånger eller skuld för det de gjort. En del av dessa drag är gemensamma med det som kallas psykopati.
Personlighetsstörningar präglade av ängslighet och ångest
Den tredje och sista gruppen av personlighetsstörningar beskriver personer som är extra ängsliga, oroliga, undvikande och ångestdrivna.
De kan ha en fobisk rädsla för det mesta eller vara så beroende av andra att de själva framstår som osjälvständiga.
Personlighetssyndrom i ängslig form
Ängslig personlighetsstörning innebär ett långvarigt stabilt mönster av blyghet, rädsla för kritik och negativa reaktioner, samt en känsla av otillräcklighet och att inte vara omtyckt.
De som lider av detta undviker social kontakt av rädsla för att bli ogillad eller avvisad. Självbilden är svag och personen tror att hen är underlägsen andra. Här finns det likheter med diagnosen social fobi.
Personlighetssyndrom i tvångsmässig form
Tvångsmässig personlighetsstörning, även kallad anankastisk, kännetecknas av perfektionism, ett överdrivet flitigt och prestationsinriktat sätt som leder till att relationer eller fritid försummas.
Denna typ är så upptagen av ordning, detaljer, schemaläggningar och regler så att själva meningen med aktiviteten ofta går förlorad.
Man är ofta snål både mot sig själv och andra, har svårt att anpassa sig och är envis, moralisk, osmidig och inflexibel.
Ofta är personen ensam i livet. Ibland kan man även samla på sig utslitna eller värdelösa saker och ha svårt att göra sig av med dem. Denna diagnos har vissa likheter med diagnosen tvångssyndrom.
Personlighetssyndrom i osjälvständig form
Osjälvständig personlighetsstörning innefattar de med en generell rädsla för att bli övergiven och ett stort upplevt behov av att bli omhändertagen.
De utmärker sig genom att genomgående undvika att ta egna beslut och låta andra ta initiativ och ansvar.
De vill ha stöd utifrån och har svårt att uttrycka eller stå för sin åsikt. De värderar önskningar från andra som viktigare än sina egna behov.
Vissa står hellre ut med fysisk och psykisk misshandel än att slippa leva ensamma.
Orsak – Hur uppkommer personlighetsstörning?
Vår personlighet utvecklas både utifrån vårt arv; de gener vi ärver av våra föräldrar, och utifrån vår miljö; den som vi växer upp i och lever i.
Vårt medfödda temperament i kombination med psykologiska och sociala faktorer under uppväxten, samverkar i utvecklingen av en personlighetsstörning.
För vissa kan trauman, svårigheter, eller hur nära relationer under barndomen sett ut, spela in.
Personlighetsstörning – Utredning och diagnos
Diagnosen personlighetsstörning är en psykiatrisk diagnos som ställs av en psykiater eller psykolog.
Genom noggranna intervjuer med personen själv, uppgifter från andra som känner hen väl, samt observationer av hur personen beter sig i olika situationer, ställs diagnosen. Att ställa diagnos är både tidskrävande och kräver specialistkompetens.
Det är viktigt att de destruktiva mönstren fanns redan i sena tonåren för att kunna ställa diagnos, och att problemen inte är en del av senare utvecklade psykiska problem.
Varje personlighetsstörning har sina egna diagnoskriterier och dessutom ska dessa symtom skapa påtagligt lidande och nedsatt förmåga att hantera jobb, relationer och/eller vardag.
De som har en personlighetsstörning är sårbara för stress och kan utveckla andra symtom, såsom nedstämdhet, ångest, ätstörning eller missbruk och det är vanligt att det är dessa symtom som de först söker för, eller som uppmärksammas av andra.
Behandling av personlighetsstörning
Val av behandling beror på vilken typ av personlighetssyndrom det handlar om. Gemensamt är att psykologisk behandling/psykoterapi anses vara den bästa hjälpen. Det finns till exempel dialektisk beteendeterapi (DBT) som lämpar sig väl för behandling av borderline.
All psykologisk behandling riskerar att kompliceras av personlighetsstörningen, då de reaktioner och upplevelser som är specifika för personlighetsstörningen, sätter press även på relationen mellan behandlare och patient.
Eftersom det ofta är svårt att reflektera kring sig själv i relation till andra, s.k. mentalisering, och med impulskontroll, är det just dessa färdigheter, samt kompensatoriska strategier, som tränas.
Det allra viktigaste är att, som behandlare, ha respekt för de svårigheter som patienterna upplever och ett gott bemötande.
Läkemedel kan i vissa fall användas, för att lindra symtom som exempelvis depression, ångest, eller psykotiska symtom.
Test för personlighetsstörning
Det finns online-tester för vissa personlighetssyndrom, dessa är dock inte tillräckligt utförliga för att ställa diagnos. Kontakta en psykiatrisk mottagning, en privat psykolog eller din vårdcentral om du känner igen dig i någon av ovan beskrivningar för en ordentlig utredning.
Det är viktigt att du får möta en professionell person som du har förtroende för.
Vilken är den vanligaste personlighetsstörningen?
Förekomsten av personlighetsstörningar i Sverige uppskattas till cirka 10 procent och är betydligt högre inom psykiatrisk vård.
Borderline, eller emotionellt instabil personlighetsstörning, är den vanligaste bland kliniska grupper, med en förekomst på 10 procent i psykiatrisk öppenvård och upp mot 25 procent i slutenvård.
Det är vanligare att kvinnor vårdas för personlighetsstörning, vilket dock inte betyder att personlighetsstörning därmed är vanligare bland kvinnor.
Dock är det vanligare att kvinnor antingen söker mer vård eller tvångsvårdas.
(Källa: Rapport från Läkartidningen.se).
Personlighetsstörning hos barn
Barn brukar inte få diagnosen personlighetsstörning – även om problemen startar i tidig ålder brukar diagnosen sällan ställas innan 18 års ålder.
När barn får problem inom ovan områden, karakteriseras dessa istället som beteendenstörningar.
Det gäller då ett upprepat och varaktigt mönster av socialt oacceptabelt, aggressivt eller utmanande uppförande, t.ex. mobbning, trots, raserianfall, våldsamt eller aggressivt beteende.
Det är viktigt att dessa barn, och de som är runt dem, snabbt får lämpligt stöd och hjälp.