Paranoid personlighetsstörning – paranoia
Paranoid personlighetsstörning är ett ihållande tillstånd som karaktäriseras av tvångsmässig misstänksamhet och brist på tillit gentemot andra, samt en genomgående uppfattning om att andras motiv är illasinnade. Uppfattningarna om andra kan leda till flera svårigheter inom det sociala livet, yrkesmässiga sammanhang och fritid.
Vad innebär paranoid personlighetsstörning?
Paranoid personlighetsstörning (även kallat paranoia) kan uttrycka sig på flera olika sätt. Man brukar ofta tala om en genomgående misstänksamhet gentemot andra människor, såväl närstående som främlingar, samt större samhälleliga organisationer.
Personer som lider av paranoid personlighetsstörning kan uppleva stora svårigheter med att anförtro sig till andra på grund av en rädsla att informationen kommer att spridas vidare. Tillståndet kan alltså leda till en allvarlig isolering och en misstro gentemot såväl bekanta som för sjukvårdspersonal och samhället i stort.
En viktig skillnad mellan paranoid personlighetsstörning och allvarligare tillstånd som schizofreni och vanföreställningssyndrom är att misstänksamheten vid personlighetsstörningen inte bygger på en förvrängd verklighetsuppfattning, utan snarare en benägenhet att tolka situationer misstänksamt.
Vid schizofreni och vanföreställningar är alltså en rädsla för förföljelse, övervakning eller allvarlig fara betydligt mer påtaglig än vid paranoid personlighetsstörning.
Här kan du läsa mer om olika personlighetsstörningar
Kännetecken och symtom vid paranoid personlighetsstörning
Paranoid personlighetsstörning kommer till uttryck genom en rad olika drag, som alla följer ett genomgående mönster av misstänksamhet och misstro gentemot andra. Här listar vi de 4 vanligaste symtomen vid paranoia:
- Misstro och misstänksamhet – Vuxna personer med paranoid personlighetsstörning påvisar en stor misstro gentemot andra, deras motiv, lojalitet och pålitlighet. Detta påverkar så gott som alla relationer och vardagliga interaktioner med andra, och leder till ett stort lidande för personens omgivning och personen själv.
- Överkänslighet för kritik – De tenderar att tolka neutrala eller positiva kommentarer med stor misstänksamhet eller som rätt ut hotfulla. Starka reaktioner och motangrepp i respons till, för omgivningen oklara, angrepp mot personens anseende är inte ovanligt.
- Svårigheter att släppa oförrätter – Individer med paranoid personlighetsstörning kan ha väldigt svårt att släppa oförrätter och kan hålla tag i dessa och grubbla över dessa under väldigt lång tid.
- Isolering och undvikande beteenden – Känslan av autonomi är hög och samarbetssvårigheter är vanliga hos individer med paranoid personlighetsstörning. Rädslan för att bli lurad eller förrådd kan också leda till social distansering och isolering.
Paranoid personlighetsstörning – Utredning och test
Att utvärdera och diagnostisera personlighetsstörningar sker främst genom kliniska intervjuer och psykologiska bedömningsverktyg. En psykolog kan genom samtal och observationer identifiera tecken hos en individ som pekar mot paranoid personlighetsstörning. Därtill kan en psykolog använda sig av tester som ämnar fånga upp de kriterier som finns för diverse personlighetsstörningar.
Ett sådant test är SCID-5-PD, som är ett frågeformulär som psykologen administrerar till patienten. Patienten får svara på en rad olika frågor som alla ämnar fånga upp vilka kriterier som personen uppfyller. Därefter skapar psykologen en sammanvägd bild av den kliniska intervjun och frågeformuläret för att göra sin bedömning.
Orsak – Vad är det som triggar paranoid personlighetsstörning?
Den exakta orsaken till vad som ligger bakom paranoid personlighetsstörning är inte helt klarlagt. Flera olika faktorer samspelar i formandet av personlighet och förekomsten av personlighetsstörning. Såväl invanda beteendemönster som barndomsupplevelser, erfarenheter i vuxen ålder, gener och neurobiologiska mekanismer påverkar risken att utveckla paranoid personlighetsstörning.
Vi människor kan ses som produkter av vårt arv och vår miljö, även personlighet faller under denna regel. En viktig insikt att ta med sig är alltså att den personlighet man har inte säger någonting om egenvärdet eller hur bra man är som person, utan snarare är ett uttryck för det arv man har med sig från sina föräldrar och hur ens omgivning formar en från ögonblicket man föds.
Paranoid personlighetsstörning och ärftlighet
Till vilken grad paranoid personlighetsstörning är ärftligt är svårt att svara på. Likt andra sjukdomar kan du ärva en sårbarhet, men sällan ärver du en sjukdom rakt av. Det är först i samspelet med din omgivning, genom upplevelser under barndomen, andra sjukdomar, substansbruk, potentiella trauman och så vidare som en underliggande sårbarhet utvecklas till en sjukdom, eller i det här fallet en personlighetsstörning.
En klar riskfaktor vid utvecklandet av personlighetsstörningar är om någon i din närhet lider av en personlighetsstörning eller någon annan psykiatrisk sjukdom. Bemötandet av unga och samhällets förmåga att fånga upp barn som råkar illa ut eller som har det svårt ställt är alltså av yttersta vikt för att förebygga utvecklingen av personlighetsstörningar och andra psykiska besvär, såväl på gruppnivå som i enskilda fall.
Vad är skillnaden mellan paranoia och paranoid?
Skillnaden mellan paranoia och paranoid är inte alltid lätt att fånga. Paranoia som symtom kan förekomma vid ett flertal olika psykiska tillstånd, inte enbart vid en personlighetsstörning, och karaktäriseras av en misstänksamhet och känsla av att andra människor är illasinnade eller försöker göra dig illa.
Att känna paranoia är inte konstigt och är en känsla som alla människor kan uppleva. Däremot kan paranoian bli så pass allvarlig i omfattning och intensitet att den blir sjuklig – då kan det bli tal om att man lider av paranoid personlighetsstörning eller vanföreställningar beroende på hur paranoian kommer till uttryck och hur allvarlig den är. Därtill är symtomen vid dessa tillstånd ihållande och utbredda, inte tillfälliga som vid paranoia.
Rehabilitering och behandling av paranoid personlighetsstörning
Den vanligaste typen av behandling för paranoid personlighetsstörning är terapi. I behandlingen jobbar psykologen och patienten tillsammans med de invanda beteende- och tankemönster som patienten ser som självklara. Vid paranoid personlighetsstörning kan misstron gentemot psykologen vara stor varför terapin sällan går ut på att försöka motbevisa de paranoida tankarna, utan istället utforska alternativa tankar tillsammans. Transparens och tydlighet genom hela kontakten är av yttersta vikt. Misstron gentemot psykologen kan med fördel lyftas och normaliseras.
Specifika studier som pekar på behandlingsresultat saknas dessvärre för paranoid personlighetsstörning. Däremot kan man tillsammans med psykologen skapa en bild av vilka besvär man upplever i sin vardag och hur man på bästa sätt kan ta hand om dessa. Sådana åtaganden kan exempelvis vara att öva på att ta emot kritik, att jobba på sina samarbetsförmågor och att tolka andra med välvilja.
Klinisk praxis är att, åtminstone i kombination med vidare terapeutisk behandling, överväga att erbjuda farmakologisk behandling med medicin som anses passande, såsom antipsykotiska eller antidepressiva läkemedel. Detta förutsätter en hög sjukdomsinsikt och att patienten litar på psykologen, vilket ibland kan vara väldigt svårt.
Hur beter sig en person som är paranoid?
Genomgående för individer som lider av paranoid personlighetsstörning är en djup misstänksamhet och misstro gentemot andra individer. För barn kan besvären komma till uttryck genom en stark känslighet för kritik. Barn som uppvisar paranoida tendenser kan dessutom tycka att det är svårt att ta för sig, kan te sig väldigt blyga och vara generellt försiktiga och sensitiva.
Vuxna individer som lider av paranoid personlighetsstörning kan utöver misstänksamhet vara svåra att komma överens med, varför nära och romantiska relationer ofta kan vara svårt. De kan upplevas som misstänksamma, kalla och fientliga utan någon självklar anledning. Därtill kan individer med paranoid personlighetsstörning vara väldigt kritiska mot andra, vara rigida i sina tankesätt och ha väldigt svårt att lita på andra människor.
Hur ska jag bemöta någon som är paranoid? Tips till anhöriga
Att vara anhörig till någon med paranoid personlighetsstörning kan vara lika delar utmanande, lika delar frustrerande. Vad som är viktigt att komma ihåg är att personen som är paranoid inte har valt att vara det och ofta har svårt att inte vara misstänksam eller utmanande på andra sätt. Som anhörig behöver du ha ett stort tålamod och förståelse för individens svårigheter och besvär.
Du bör som anhörig undvika att argumentera emot de paranoida idéerna och istället hålla dig lugn och stödjande utan att förstärka de paranoida tankarna. Ett tips kan vara att i samtal som kantas av misstänksamhet eller paranoia försöka leda samtalet till ett ämne som är mer neutralt. Försök att sätta gränser med omtanke.
Att inte glömma bort sina egna behov samtidigt som man stöttar den drabbade kan vara svårt. Genom att behålla en förstående och välvillig inställning kan du på ett bra sätt sätta gränser och tillse dina egna och resten av familjens behov utan att trigga eller förstärka det paranoida beteendet eller förhållningssättet.
Är paranoia samma sak som psykos?
Nej, paranoia och psykos är inte samma sak. Psykoser involverar en tydligt förlorad verklighetsuppfattning, vari hallucinationer och vanföreställningar ofta är vanliga. Sådana hallucinationer eller vanföreställningar kan innehålla paranoida inslag men till en sådan grad att verklighetsprövningen är tydligt nedsatt.
Därtill kan psykoser innebära desorganiserat tal, dvs. splittrat tal och associationer och kopplingar som är svåra att följa. Paranoia kan övergå till en psykos när de paranoida tankarna blir så intensiva att de leder till psykotiska episoder. Vad som karaktäriserar ett sådant händelseförlopp är att misstron och misstänksamheten blir så pass allvarlig att de övergår till en verklighetsfrånvänd och konspiratorisk inställning till omgivningen.
Paranoid personlighetsstörning och svartsjuka
Det är inte ovanligt att den misstänksamhet och misstro som karaktäriserar paranoid personlighetsstörning leder till starka känslor av svartsjuka i nära relationer. Individen som lider av personlighetsstörningen kan lätt hamna i ett tankemönster och ältande som kantas av misstro, ifrågasättande av lojalitet, ett beteende av att övertolka oskyldiga händelser eller uttalade och återkommande misstankar om att ens partner är otrogen.
Svartsjuka är en känsla som inte är ovanlig att känna. För individer som lider av paranoid personlighetsstörning kan svartsjukan förstärka de paranoida tankarna och leda till en ond cirkel av misstänksamhet. Att bryta denna cirkel kan vara väldigt svårt, varför personer som lider av paranoid personlighetsstörning ofta har svårt att komma nära andra personer och istället ofta distanserar sig eller isolerar sig.
Diagnoskriterier för paranoid personlighetsstörning
För DSM-5 behöver ett antal kriterier vara uppfyllda för samtliga personlighetsstörningar. För att gå vidare med misstankar om en specifik personlighetsstörning behöver ett varaktigt mönster av inre upplevelser eller beteenden som avviker från vad som vanligtvis förväntas förekomma inom minst två av följande områden:
- Sättet att tolka och uppfatta sig själv, andra personer och händelser.
- Bredden, intensiteten, svängningarna och rimligheten i den känslomässiga reaktionen.
- Nivån av mellanmänskliga funktioner.
- Impulskontroll.
För paranoid personlighetsstörning behöver, utöver en genomgående misstänksamhet, misstro, brist på tillit eller en uppfattning om att andra är illasinnade, problematiken komma till uttryck i minst fyra av följande områden och ha visat sig sedan tidig vuxenålder:
- Misstänksamheten gentemot andra om att andra personer skadar, utnyttjar eller lurar personen med tillståndet.
- Nära bekantas lojalitet och vänskap ifrågasätts och är objekt för stort tvivel.
- Anförtror sig helst inte till andra på grund av obefogad rädsla att informationen ska spridas vidare och användas på ett illvilligt sätt.
- Tolkar in kränkningar eller hot i oskyldiga uttalanden eller händelser.
- Ältar eller grubblar ständigt gamla oförrätter.
- Upplever angrepp mot sin egen person eller anseende som inte är uppenbara för omgivningen och reagerar snabbt med ilska eller motangrepp.
- Återkommande misstankar om att ens partner är otrogen.