Psykopati är en personlighetsstörning som kännetecknas av bristande empati, manipulation och kallt beräknande beteende. Psykopater är ofta charmiga och vältaliga, vilket gör dem svåra att genomskåda.
Psykopati
Psykopati är ett personlighetsmönster som kännetecknas av bland annat bristande empati och skuldkänslor, manipulativa beteenden, ytlig charm och en grandios självbild. Psykopati är inte en egen psykiatrisk diagnos, men begreppet används inom forskning och rättspsykiatri för att beskriva en särskild kombination av personlighetsdrag.
Vad är en psykopat?
En person med tydliga psykopatiska drag kan kännetecknas av bland annat bristande empati och skuldkänslor, manipulativt beteende, ytlig charm, impulsivitet och en grandios självbild.
Psykopatiska drag kan påverka hur personen förhåller sig till andra människor. Det kan exempelvis handla om att använda lögner eller manipulation för egen vinning, ha svårt att känna ånger efter att ha skadat andra eller att uppfattas som charmig och övertygande i sociala situationer.
Psykopati är inte en egen psykiatrisk diagnos. Begreppet används framför allt inom forskning och rättspsykiatri för att beskriva ett särskilt mönster av interpersonella, känslomässiga och beteendemässiga drag.
Det finns en tydlig överlappning mellan psykopati och antisocialt personlighetssyndrom, men begreppen är inte synonyma. Antisocialt personlighetssyndrom fokuserar i högre grad på ett långvarigt mönster av normbrytande och hänsynslöst beteende, medan psykopati också innefattar personlighetsdrag som känslokyla, bristande ånger, grandiositet och manipulativitet.
Vanliga kännetecken vid psykopatiska drag
Psykopati omfattar flera interpersonella, känslomässiga och beteendemässiga drag. Ett av de mest använda instrumenten inom forskning och rättspsykiatri är PCL-R (Psychopathy Checklist-Revised), som bedömer 20 olika drag och beteenden.
Vanliga kännetecken kan bland annat vara:
- Bristande empati – personen kan ha nedsatt förmåga att känna med andra och visa begränsad hänsyn till hur andra påverkas.
- Brist på skuldkänslor eller ånger – personen kan ha svårt att känna genuin skuld efter att ha sårat eller skadat andra.
- Ytlig charm och social säkerhet – vissa kan uppfattas som vältaliga, självsäkra och övertygande i sociala situationer.
- Manipulativt beteende – lögner, påverkan eller utnyttjande av andra kan användas för egen vinning.
- Grandios självbild – en överdriven uppfattning om den egna betydelsen, förmågan eller rättigheten till särskild behandling kan förekomma.
- Impulsivitet och ansvarslöshet – hos vissa är även bristande framförhållning, risktagande och svårigheter att ta ansvar framträdande.
Enstaka drag innebär inte att en person har psykopati. Bedömningen bygger på ett mer omfattande och varaktigt mönster av flera olika egenskaper och beteenden.
Psykopati och empati – hur hänger det ihop?
Empati brukar delas upp i olika delar. Kognitiv empati handlar om förmågan att förstå vad en annan person tänker eller känner, medan affektiv empati handlar om att själv reagera känslomässigt på en annan persons upplevelse.
Vid psykopatiska drag är framför allt den affektiva empatin ofta nedsatt. Det innebär att en person kan ha lättare att förstå vad någon annan känner än att själv känna med personen eller påverkas känslomässigt av situationen.
Förmågan varierar dock mellan personer och mellan olika psykopatiska drag. Det är därför mer korrekt att tala om nedsatt eller annorlunda fungerande empati än att säga att personer med psykopatiska drag helt saknar empati.
Vad orsakar psykopatiska drag?
Det finns ingen enskild känd orsak till psykopatiska drag. Forskningen tyder på att utvecklingen påverkas av ett samspel mellan ärftliga faktorer, temperament och miljö.
Genetiska faktorer verkar bidra till individuella skillnader i vissa personlighetsdrag som är kopplade till psykopati, exempelvis känslokyla, impulsivitet och bristande skuldkänslor. Samtidigt kan uppväxtmiljö och erfarenheter påverka hur sådana drag utvecklas och kommer till uttryck.
Faktorer som långvarig utsatthet, bristande omsorg, våld eller andra svåra uppväxtförhållanden har i forskning kopplats till ökad risk för antisocial problematik, men de leder inte automatiskt till psykopatiska drag.
På samma sätt innebär en genetisk sårbarhet inte att en person kommer att utveckla psykopati. Arv och miljö samspelar, och utvecklingen kan se mycket olika ut från person till person.
Hur vanligt är psykopati?
Det är svårt att ange exakt hur vanligt psykopati är eftersom resultaten varierar beroende på hur psykopatiska drag definieras och vilket bedömningsinstrument som används.
När psykopati bedöms med PCL-R, ett av de mest etablerade instrumenten inom forskning och rättspsykiatri, uppskattas omkring 1 procent av den vuxna befolkningen ha en hög grad av psykopatiska drag.
Psykopatiska drag är betydligt vanligare i vissa grupper, framför allt bland personer inom kriminalvården.
Hur beter sig en psykopat?
Det går inte att avgöra om någon har psykopatiska drag utifrån ett enskilt beteende. Psykopati handlar om ett mer varaktigt mönster av flera olika personlighetsdrag och beteenden.
En person med tydliga psykopatiska drag kan uppfattas som charmig, självsäker och övertygande, särskilt i sociala situationer. Samtidigt kan personen ha svårt att känna skuld och empati och visa liten hänsyn till hur det egna beteendet påverkar andra.
Manipulativitet och återkommande lögner kan förekomma, exempelvis för att få fördelar, undvika ansvar eller påverka andra. Hos vissa finns också impulsivitet, risktagande och svårigheter att ta ansvar för konsekvenserna av det egna beteendet.
I nära relationer kan psykopatiska drag bland annat märkas genom bristande ömsesidighet, låg känslomässig närhet eller ett återkommande utnyttjande av andra. Hur dragen kommer till uttryck varierar dock mycket mellan olika personer.
Det är också viktigt att komma ihåg att personer med psykopatiska drag inte nödvändigtvis är våldsamma eller kriminella. Psykopatiska drag kan förekomma hos personer med mycket olika livssituationer och beteendemönster.
Hur bemöter jag en person med psykopatiska drag?
Om du har en relation till någon som ofta manipulerar, ljuger, överskrider gränser eller visar liten hänsyn till dina behov är det viktigaste att utgå från hur beteendet påverkar dig, snarare än att försöka avgöra om personen är psykopat.
Försök att vara tydlig med dina gränser och vad du accepterar. Undvik att gå in i långvariga konflikter där samtalet gång på gång förskjuts eller där du känner dig pressad att försvara din egen upplevelse.
Om relationen påverkar ditt mående kan det vara hjälpsamt att skapa mer distans och att prata med personer du litar på. I arbetsrelaterade eller andra formella situationer kan det också vara klokt att dokumentera viktiga överenskommelser och kommunikation.
Om du känner dig hotad, kontrollerad eller utsatt för psykiskt eller fysiskt våld bör fokus ligga på din säkerhet och på att söka stöd.
Psykopat-test
Det finns olika självtest på nätet som mäter personlighetsdrag som kan förknippas med psykopati.
Ett sådant test kan ge en översikt över vissa drag, men kan inte fastställa om en person har psykopati och ska inte ses som en klinisk bedömning.
Inom forskning och rättspsykiatri används bland annat PCL-R (Psychopathy Checklist-Revised).
Det är ett standardiserat bedömningsinstrument med 20 kriterier som bland annat omfattar interpersonella, känslomässiga och beteendemässiga drag.
PCL-R bedöms av en utbildad professionell och bygger vanligtvis på både intervju och annan tillgänglig information om personens beteende och bakgrund. Det är alltså inte ett självtest som man själv fyller i.
Om du är nyfiken på psykopatiska drag kan du göra vårt kostnadsfria psykopat-test online, men resultatet ska ses som vägledande och inte som en diagnos.
Är psykopat och sociopat samma sak?
Psykopati och sociopati används ibland som om de vore två tydligt skilda tillstånd, men det finns ingen officiell medicinsk definition som skiljer dem åt.
Varken psykopati eller sociopati är en egen psykiatrisk diagnos. Sociopati är framför allt en äldre och mer informell term, medan psykopati används mer systematiskt inom forskning och rättspsykiatri.
Det finns därför inte stöd för den förenklade uppdelningen att psykopati främst skulle vara medfödd medan sociopati främst orsakas av miljö, trauma eller uppväxt.
Psykopati har däremot en tydlig koppling till antisocialt personlighetssyndrom, även om begreppen inte är samma sak.
Är narcissist och psykopat samma sak?
Nej. Psykopati och narcissistiskt personlighetssyndrom är olika begrepp, även om vissa drag kan överlappa. Det kan exempelvis handla om grandios självbild, bristande empati och en tendens att utnyttja andra.
Vid narcissistiskt personlighetssyndrom är bland annat ett starkt behov av beundran, känsla av särskilda rättigheter och en grandios självbild centrala drag.
Psykopati omfattar i högre grad en kombination av interpersonella, känslomässiga och beteendemässiga drag, såsom manipulativitet, bristande skuld och empati, ytlig charm, impulsivitet och ansvarslöshet.
Det finns stora individuella skillnader, och en person kan samtidigt ha både narcissistiska och psykopatiska drag.
Behandling av psykopati
Det finns ingen etablerad behandling som specifikt kan “bota” psykopati, och forskningen om behandling av uttalade psykopatiska drag är begränsad.
Det betyder däremot inte att behandling alltid är verkningslös. Psykologiska och beteendeinriktade insatser kan riktas mot konkreta problem som impulsivitet, aggressivitet, kriminalitet, missbruk eller svårigheter i relationer.
I vissa studier har strukturerade behandlingar kunnat minska problematiska beteenden, även om det är mer osäkert i vilken utsträckning de påverkar de centrala personlighetsdragen.
Behandlingen behöver anpassas efter individens problem, motivation och eventuell samtidig psykiatrisk problematik.
Psykopatiska drag hos kvinnor
Psykopatiska drag förekommer hos både män och kvinnor. Forskning tyder på att uttrycket kan variera mellan individer, men det finns inte en enkel uppdelning där kvinnor och män alltid visar olika typer av psykopatiska drag.
Hos kvinnor kan psykopatiska drag, precis som hos män, bland annat handla om manipulativitet, bristande empati och skuld, grandiositet och ett utnyttjande av andra.
Samtidigt finns det forskning som undersöker om vissa drag kan komma till uttryck på olika sätt hos kvinnor, vilket vi går igenom närmare i artikeln om kvinnliga psykopater.
- Pisano S, Muratori P, Gorga C, Levantini V, Iuliano R, Catone G, Coppola G, Milone A, Masi G. Conduct disorders and psychopathy in children and adolescents: aetiology, clinical presentation and treatment strategies of callous-unemotional traits. Ital J Pediatr. 2017 Sep 20;43(1):84. doi: 10.1186/s13052-017-0404-6. PMID: 28931400; PMCID: PMC5607565.
- https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/28931400/
- https://www.rmv.se/verksamheter/rattspsykiatri/psykopati/
- Blair, R. J. R. (2003). Neurobiological basis of psychopathy. British Journal of Psychiatry, 182, 5–7.
- Frick, P. J., & White, S. F. (2008). Research review: The importance of callous-unemotional traits for developmental models of aggressive and antisocial behavior. Journal of Child Psychology and Psychiatry, 49(4), 359–375.
- Forouzan, E., & Cooke, D. J. (2005). Figuring out la femme fatale: Conceptual and assessment issues concerning psychopathy in females. Behavioral Sciences & the Law, 23(6), 765–778.
- Hare, R. D. (1991). The Hare Psychopathy Checklist-Revised. Multi-Health Systems.
- Hare, R. D. (2003). Manual for the Revised Psychopathy Checklist (2nd ed.). Multi-Health Systems.
- Karpman, B. (1948). The myth of the psychopathic personality. American Journal of Psychiatry, 104(9), 523–534.
- Meffert, H., Gazzola, V., den Boer, J. A., Bartels, A. A. J., & Keysers, C. (2013). Reduced spontaneous but relatively normal deliberate vicarious representations in psychopathy. Brain, 136(8), 2550–2562.
- Salekin, R. T. (2002). Psychopathy and therapeutic pessimism. Clinical lore or clinical reality? Clinical Psychology Review, 22(1), 79–112.
- Viding, E., Blair, R. J. R., Moffitt, T. E., & Plomin, R. (2005). Evidence for substantial genetic risk for psychopathy in 7-year-olds. Journal of Child Psychology and Psychiatry, 46(6), 592–597.