Schizofreni är en allvarlig psykossjukdom som orsakar symtom som vanföreställningar, hallucinationer och tankestörningar. Sjukdomen behandlas med antipsykotiska läkemedel och psykosociala insatser, och många personer kan uppnå betydande lindring och leva ett meningsfullt liv med rätt stöd.
Schizofreni – symtom och kännetecken
Schizofreni är en psykossjukdom som kan påverka hur du uppfattar verkligheten, tänker, känner och fungerar i vardagen. Vanliga symtom är hallucinationer, vanföreställningar, förändrat tankemönster och svårigheter med motivation och kognitiva funktioner. Det finns effektiv behandling, och med rätt stöd kan många personer med schizofreni få minskade symtom och leva ett självständigt och meningsfullt liv.
Vad är schizofreni?
Schizofreni är en psykossjukdom som påverkar hur en person uppfattar verkligheten, tänker, känner och fungerar i vardagen.
Sjukdomen kan bland annat ge hallucinationer, vanföreställningar, desorganiserat tänkande och så kallade negativa symtom, som minskad motivation och känslomässigt uttryck.
För att diagnosen schizofreni ska kunna ställas krävs ett tydligt och varaktigt symtommönster.
Enligt DSM-5-TR ska störningen ha pågått kontinuerligt i minst sex månader, och under minst en månad ska tydliga symtom som vanföreställningar, hallucinationer eller desorganiserat tal eller beteende ha förekommit.
Andra möjliga orsaker till symtomen behöver också uteslutas.
Schizofreni debuterar oftast under sena tonåren eller i 20-årsåldern och tenderar att börja tidigare hos män än hos kvinnor.
Schizofreni är inte en personlighetsstörning och innebär inte att en person har flera eller ”splittrade” personligheter.
Det är också ett annat tillstånd än exempelvis schizoid personlighetsstörning och schizotyp personlighetsstörning, trots att namnen kan låta likartade.
Sjukdomen handlar i stället om förändringar i verklighetsuppfattning, tankeprocesser och andra psykiska funktioner.
Symtom och kännetecken vid schizofreni
Symtomen vid schizofreni varierar mellan personer och kan förändras över tid. De brukar delas in i tre huvudgrupper: psykotiska symtom, negativa symtom och kognitiva svårigheter.
Vanliga symtom och kännetecken är:
- Hallucinationer: Personen upplever något som inte finns i omgivningen. Det vanligaste är att höra röster, men hallucinationer kan även påverka syn, lukt, smak eller känsel.
- Vanföreställningar: Starka övertygelser som inte stämmer med verkligheten och som kan vara svåra att ifrågasätta. Det kan exempelvis handla om att känna sig förföljd, övervakad eller tro att andra försöker skada en.
- Desorganiserat tänkande och tal: Tankarna kan bli svåra att organisera, vilket kan märkas genom att personen hoppar mellan ämnen eller har svårt att uttrycka ett sammanhängande resonemang.
- Minskad motivation: Det kan bli svårt att ta initiativ och genomföra vardagliga aktiviteter, exempelvis att sköta hygien, laga mat eller komma iväg till arbete eller studier.
- Minskat känslouttryck: Ansiktsuttryck, kroppsspråk och röstläge kan bli mindre uttrycksfulla.
- Social tillbakadragenhet: Personen kan dra sig undan andra och få mindre intresse för sociala aktiviteter eller sådant som tidigare varit viktigt.
- Kognitiva svårigheter: Problem med uppmärksamhet, arbetsminne, informationsbearbetning och problemlösning kan göra det svårare att koncentrera sig, planera och fatta beslut.
Alla med schizofreni har inte samma symtom eller samma svårighetsgrad. För vissa är psykotiska symtom mest framträdande, medan negativa eller kognitiva symtom kan påverka vardagen mer för andra.
Tidiga tecken på schizofreni
Schizofreni börjar oftast utvecklas i sena tonåren eller tidig vuxenålder. Innan den första tydliga psykosen kan det ibland finnas en period med mer diffusa förändringar i tänkande, känslor och socialt fungerande.
De här tecknen är ospecifika och kan också bero på andra psykiska besvär.
Vanliga tidiga förändringar kan vara:
- Ökad social tillbakadragenhet
- Sömnsvårigheter
- Försämrad koncentration eller skol- och arbetsförmåga
- Minskad motivation och initiativförmåga
- Ökad misstänksamhet eller en känsla av att omgivningen har förändrats
- Svårigheter att tänka klart eller följa samtal
- Förändrat känsloläge eller minskat känslouttryck
Dessa tecken betyder inte i sig att en person håller på att utveckla schizofreni. Många av dem förekommer också vid exempelvis depression, ångest och stress.
Det är först när förändringarna bedöms tillsammans och över tid som vården kan avgöra om det finns tecken på en begynnande psykossjukdom.
Tidigt stöd och behandling vid psykos är viktigt. Att påbörja behandling tidigt efter den första psykosen är förknippat med bättre möjligheter till återhämtning.
Schizofreni hos barn
Schizofreni kan förekomma hos barn, men det är ovanligt. Sjukdomen debuterar betydligt oftare under sena tonåren eller tidig vuxenålder än under barndomen.
Hos barn kan det vara särskilt svårt att identifiera schizofreni eftersom förändringar i beteende, tänkande och socialt fungerande kan likna andra utvecklingsrelaterade eller psykiatriska svårigheter.
Symtomen kan precis som hos vuxna omfatta hallucinationer, vanföreställningar och desorganiserat tänkande eller beteende. Bedömningen behöver dock göras utifrån barnets ålder och utvecklingsnivå.
Det är också viktigt att skilja psykotiska symtom från exempelvis fantasilek eller andra normala upplevelser under barndomen.
Om ett barn uppvisar tydliga och ihållande förändringar i verklighetsuppfattning eller fungerande behöver det bedömas av vården.
Schizofreni och psykos – vad är sambandet?
Psykos är ett tillstånd med förändrad verklighetsuppfattning, medan schizofreni är en psykossjukdom där psykotiska symtom är en central del av sjukdomsbilden.
Att ha en psykos innebär alltså inte automatiskt att man har schizofreni.
Vid en psykos kan en person exempelvis få hallucinationer, vanföreställningar eller desorganiserat tänkande.
Psykosen kan vara kortvarig eller återkommande och kan förekomma vid flera olika psykiska och medicinska tillstånd.
Psykotiska symtom kan bland annat förekomma vid bipolär sjukdom, svår depression och substans- eller läkemedelsutlösta tillstånd.
Det finns också andra psykossjukdomar än schizofreni, exempelvis kortvarigt psykotiskt syndrom, vanföreställningssyndrom och schizoaffektivt syndrom.
Vid schizofreni ingår psykotiska symtom i ett mer långvarigt sjukdomsförlopp och kan förekomma tillsammans med negativa symtom och kognitiva svårigheter.
Diagnosen bygger därför inte enbart på att personen någon gång har haft en psykos, utan även på vilka symtom som förekommer, hur länge de har funnits och hur de påverkar personens fungerande.
Finns det olika typer av schizofreni?
Schizofreni delas inte längre in i fasta typer som paranoid, hebefren eller katatonisk schizofreni. I dagens diagnossystem beskriver man i stället vilka symtom personen har, hur framträdande de är och hur sjukdomen utvecklas över tid.
Tidigare användes flera underdiagnoser. Paranoid schizofreni beskrev en sjukdomsbild där vanföreställningar och hallucinationer var särskilt framträdande.
Hebefren eller desorganiserad schizofreni användes när desorganiserat tänkande, tal och beteende dominerade symtombilden.
Katatonisk schizofreni användes när tydliga motoriska symtom förekom, exempelvis kraftigt minskad rörelse, stelhet eller ovanliga rörelsemönster.
De här undergrupperna används inte längre eftersom symtombilden kan förändras över tid och samma person kan uppvisa flera olika typer av symtom.
I stället görs en mer individuell bedömning av vilka symtom som finns och hur mycket de påverkar personens vardag och funktionsförmåga.
Katatoni betraktas i dag som ett separat kliniskt syndrom som kan förekomma vid schizofreni, men också vid andra psykiska och kroppsliga tillstånd.
Vad menas med paranoid schizofreni?
Paranoid schizofreni är ett äldre diagnosbegrepp för schizofreni där framför allt vanföreställningar och hallucinationer var framträdande. I dagens diagnossystem används paranoid schizofreni inte längre som en separat underdiagnos.
En person med schizofreni kan fortfarande ha tydligt paranoida symtom. Det kan exempelvis handla om vanföreställningar om att vara förföljd, övervakad eller utsatt för hot trots att det saknas grund för detta.
Paranoia kan även förekomma i andra sammanhang och är inte samma sak som schizofreni.
Paranoida symtom kan vara mycket övertygande för personen som upplever dem och påverka både beteende och relationer. Hur symtomen ser ut och hur starkt de påverkar vardagen varierar dock mellan personer.
I stället för att diagnostisera en särskild “paranoid typ” beskriver vården i dag den individuella symtombilden inom schizofrenidiagnosen.
Orsaker till schizofreni
Det finns ingen enskild orsak till schizofreni. Sjukdomen utvecklas genom ett komplext samspel mellan genetisk sårbarhet och olika miljömässiga och biologiska faktorer.
Schizofreni har en tydlig ärftlig komponent, men gener avgör inte på egen hand vem som utvecklar sjukdomen.
Forskning visar att många olika genetiska varianter bidrar till risken för schizofreni. Ärftligheten har i tvillingstudier uppskattats till omkring 70–80 procent, men det betyder inte att schizofreni är 70–80 procent genetiskt hos en enskild person.
Det är ett mått på genetiska faktorers betydelse för variationen i mottaglighet för sjukdomen i en population.
Även miljö och livserfarenheter har betydelse. Faktorer som har kopplats till en ökad risk är bland annat:
- Komplikationer under graviditet och förlossning, särskilt sådana som kan påverka fostrets utveckling.
- Svåra upplevelser under uppväxten, som i forskning har kopplats till en ökad risk för psykossjukdom.
- Cannabisanvändning, särskilt omfattande användning, är förknippad med en ökad risk för schizofreni och andra psykossjukdomar.
- Uppväxt i stadsmiljö har i befolkningsstudier kopplats till en högre risk, även om sambanden är komplexa och inte innebär att stadsmiljön i sig orsakar schizofreni.
Ingen av dessa faktorer innebär att en person kommer att utveckla schizofreni. De påverkar risken, och olika genetiska och miljömässiga faktorer kan samverka på olika sätt hos olika personer.
Behandling av schizofreni
Schizofreni behandlas vanligtvis med en kombination av antipsykotiska läkemedel och psykosociala insatser.
Målet är att minska psykotiska symtom, förebygga återfall och hjälpa personen att fungera så bra som möjligt i vardagen.
Antipsykotiska läkemedel kan minska symtom som hallucinationer och vanföreställningar. Vilket läkemedel som passar bäst varierar mellan personer och beror bland annat på effekt, biverkningar, tidigare behandling och personens egna önskemål.
Psykosocial behandling är också en viktig del av vården och kan exempelvis bestå av psykoedukation, stöd till närstående, kognitiv beteendeterapi anpassad för psykos samt stöd kring arbete, studier och vardagsfungerande.
Kan man bli frisk från schizofreni?
Ja, återhämtning från schizofreni är möjlig, men sjukdomsförloppet varierar mycket mellan personer.
Vissa får långa perioder med få eller inga symtom, medan andra har återkommande eller mer långvariga besvär.
WHO uppger att minst omkring en tredjedel av personer med schizofreni kan uppnå fullständig remission av symtomen.
För andra kan behandling innebära att symtomen minskar och att det blir möjligt att fungera bättre i relationer, arbete, studier och vardag.
Återhämtning behöver därför inte innebära exakt samma sak för alla. För vissa innebär den att symtomen försvinner under längre perioder, medan andra kan ha kvar vissa symtom men ändå leva ett självständigt och meningsfullt liv med rätt behandling och stöd.
Hur vanligt är schizofreni i Sverige?
I Sverige uppskattas omkring 30 000–40 000 personer ha diagnosen schizofreni. Schizofreni är därmed den vanligaste diagnosen bland psykossjukdomarna.
Enligt Socialstyrelsen insjuknar omkring 2 000 personer per år i schizofreni eller schizofreniliknande tillstånd.
Den siffran gäller alltså inte enbart schizofreni, utan en bredare grupp psykossjukdomar som bland annat omfattar schizoaffektivt syndrom och andra psykossyndrom.
Förekomsten är relativt låg jämfört med många andra psykiska diagnoser, men schizofreni kan ha stor påverkan på både vardagsfungerande och livskvalitet.
Med behandling och stöd kan många samtidigt få betydligt bättre förutsättningar att fungera i vardagen.
- Saha et al., 2005 – ”A Systematic Review of the Prevalence of Schizophrenia”, PLOS Medicine. Stödjer påståendet om ~1 % livstidsprevalens (ingress + Vad är schizofreni).
- APA, 2013 – Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders, 5th Edition (DSM-5), American Psychiatric Association. Stödjer diagnostiska kriterier (6 månader) och klassificeringen av positiva, negativa och kognitiva symtom – inkl. alla tabellrader.
- Sullivan, Kendler, Neale, 2003 – ”Schizophrenia as a complex trait: evidence from a meta-analysis of twin studies”, Archives of General Psychiatry, PMID 14662550. Stödjer uppgiften om ~80 % ärftlighet.
- Zubin, Spring, 1977 – ”Vulnerability: A New View of Schizophrenia”, Journal of Abnormal Psychology, 86(2), 103–126. Stödjer stress-sårbarhetsmodellen.