Schizoid personlighetsstörning är en psykisk störning där personer starkt föredrar ensamhet framför sociala relationer och har ett begränsat känslomässigt uttryck. Tillståndet kännetecknas av likgiltighet inför sociala normer, få nära relationer och svårt att uppleva glädje, och orsaken är inte helt klarlagd men verkar bero på en blandning av genetiska och miljömässiga faktorer.
Schizoid personlighetsstörning
Schizoid personlighetsstörning är ett långvarigt personlighetssyndrom där personen ofta trivs bäst på egen hand, har få nära relationer och visar känslor på ett mer återhållsamt sätt. Tillståndet kan påverka relationer och socialt samspel, men hur tydligt det märks varierar från person till person.
Vad är schizoid personlighetsstörning?
Schizoid personlighetsstörning innebär ett långvarigt mönster där personen ofta föredrar att vara för sig själv, har få nära relationer och visar känslor på ett återhållsamt sätt. Mönstret brukar bli tydligt senast i tidig vuxen ålder och märks i flera delar av livet.
I DSM-5 räknas schizoid personlighetsstörning till kluster A, tillsammans med paranoid och schizotyp personlighetsstörning.
Det är en av flera former av personlighetsstörningar, som innebär långvariga mönster i hur en person tänker, känner och relaterar till andra.
Schizoid personlighetsstörning är inte en psykossjukdom och ska inte förväxlas med schizofreni.
Många med diagnosen kan fungera självständigt i vardagen, studera och arbeta, samtidigt som de har ett betydligt mindre intresse för social gemenskap och nära relationer än många andra.
Det skiljer sig från exempelvis social ångest eller ängslig personlighetsstörning, där personen ofta vill ha kontakt med andra men undviker sociala situationer på grund av rädsla för kritik, avvisande eller negativa bedömningar.
Vid schizoid personlighetsstörning är behovet av social närhet ofta mindre, även om det finns stora individuella variationer.
Att vara schizoid är inte samma sak som att vara introvert. Introversion är ett vanligt personlighetsdrag och innebär inte i sig några kliniska problem.
Vid schizoid personlighetsstörning handlar det om ett mer genomgående mönster som påverkar relationer och andra delar av livet.
Symtom på schizoid personlighetsstörning
Symtomen vid schizoid personlighetsstörning handlar framför allt om hur personen förhåller sig till nära relationer, socialt umgänge och känslor. Mönstret brukar vara långvarigt, märkas i flera olika situationer och finnas sedan tidig vuxen ålder.
Vanliga kännetecken kan vara:
- Trivs ofta bäst på egen hand – Personen väljer gärna aktiviteter som kan göras ensam och har ofta ett mindre behov av socialt umgänge.
- Visar känslor på ett återhållsamt sätt – Känslor kan uttryckas mindre tydligt genom ansiktsuttryck, kroppsspråk eller tonfall, vilket kan göra att personen uppfattas som distanserad.
- Litet intresse för nära relationer – Nära vänskap, romantiska relationer eller stark social gemenskap kan vara mindre viktigt än för många andra.
- Påverkas mindre av beröm och kritik – Andras uppskattning eller negativa omdömen kan ha mindre betydelse för självkänslan eller beteendet.
- Begränsat känslouttryck i sociala situationer – Personen kan uppfattas som svår att läsa eftersom både positiva och negativa känslor visas ganska sparsamt.
- Litet intresse för sexuella relationer – Intresset för sexuella relationer med andra kan vara lågt.
- Upplever inte alltid ensamhet som ett problem – Personen kan vara mycket ensam utan att själv känna samma behov av mer social kontakt som omgivningen kanske förväntar sig.
Alla personer med schizoid personlighetsstörning har inte samma symtom eller upplever dem lika starkt. Det är helheten och hur mönstret påverkar livet över tid som är avgörande vid en diagnostisk bedömning.
Hur vanlig är schizoid personlighetsstörning?
Schizoid personlighetsstörning är relativt ovanlig, men uppskattningarna varierar mellan olika studier. Enligt DSM-5 har förekomsten i befolkningen uppskattats till omkring 3–5 procent, medan andra studier har rapporterat lägre siffror.
Det finns sannolikt också ett mörkertal, eftersom personer med schizoid personlighetsstörning inte alltid själva upplever sitt sätt att leva som ett problem och därför kan vara mindre benägna att söka vård.
Diagnosen kan i stället uppmärksammas när personen söker hjälp för andra psykiska besvär, exempelvis depression eller ångest.
Vad orsakar Schizoid personlighetsstörning?
Orsakerna till schizoid personlighetsstörning är inte helt klarlagda. Forskningen pekar på att både biologiska och miljömässiga faktorer kan ha betydelse och att tillståndet sannolikt utvecklas genom ett samspel mellan flera olika faktorer.
Ärftlighet verkar spela en viss roll. Schizoida personlighetsdrag och schizoid personlighetsstörning förekommer oftare i familjer där det även finns schizofreni eller schizotyp personlighetsstörning, vilket kan tyda på en delvis gemensam genetisk sårbarhet (Esterberg et al., 2010). Det innebär däremot inte att diagnosen ärvs direkt från en förälder.
Även erfarenheter och relationer under uppväxten kan ha betydelse för hur personligheten utvecklas, men forskningen kan inte peka ut någon särskild typ av uppväxt som en direkt orsak till schizoid personlighetsstörning.
Det finns alltså ingen enskild förklaring till varför en person utvecklar tillståndet, och samma riskfaktorer kan få helt olika betydelse för olika personer.
Vad är skillnaden mellan schizoid, schizotyp och schizofreni?
Schizoid personlighetsstörning, schizotyp personlighetsstörning och schizofreni är tre olika tillstånd som kan ha vissa överlappande drag, men som skiljer sig tydligt när det gäller symtom och svårighetsgrad.
- Schizoid personlighetsstörning – kännetecknas framför allt av att personen ofta föredrar att vara ensam, har få nära relationer och visar känslor på ett återhållsamt sätt. Psykotiska symtom som hallucinationer och vanföreställningar ingår inte i diagnosen.
- Schizotyp personlighetsstörning – innebär ofta sociala svårigheter tillsammans med ett ovanligt sätt att tänka eller tolka omvärlden. Det kan handla om magiskt tänkande, referensidéer eller ovanliga sinnesupplevelser. Schizotyp personlighetsstörning räknas traditionellt till kluster A, tillsammans med schizoid och paranoid personlighetsstörning.
- Schizofreni – är en psykossjukdom, inte en personlighetsstörning. Vanliga symtom kan vara hallucinationer, vanföreställningar, desorganiserat tänkande och tydligt försämrad funktion.
Schizoid och schizotyp personlighetsstörning kan förväxlas eftersom båda kan innebära få nära relationer och ett mer distanserat sätt i sociala sammanhang.
Vid schizotyp personlighetsstörning finns däremot även tydligare avvikelser i tänkande och perception, exempelvis referensidéer, magiskt tänkande eller ovanliga sinnesupplevelser (Mittal et al., 2007).
En person med schizoid personlighetsstörning kan alltså ha ett mycket begränsat socialt liv utan att samtidigt ha psykotiska symtom.
Är schizoid personlighetsstörning samma sak som autism?
Nej. Schizoid personlighetsstörning och autism är två olika tillstånd, även om de ibland kan likna varandra genom exempelvis få nära relationer, begränsat känslouttryck eller att personen ofta föredrar att vara ensam.
Vid autism handlar svårigheterna ofta om hur social information tolkas och bearbetas, till exempel att förstå outtalade regler, ansiktsuttryck eller sociala signaler. En person med autism kan samtidigt ha en stark önskan om nära relationer.
Vid schizoid personlighetsstörning ligger tyngdpunkten oftare på ett mer varaktigt lågt intresse för nära relationer och social gemenskap. Skillnaden är dock inte alltid tydlig, och det finns stora individuella variationer.
Autism är ett medfött neuroutvecklingstillstånd som visar sig tidigt i livet. Schizoid personlighetsstörning är ett personlighetssyndrom där mönstret brukar bli tydligt under ungdomsåren eller tidig vuxen ålder.
Eftersom tillstånden kan överlappa i hur de märks utåt behövs en bred professionell bedömning för att skilja dem åt.
Diagnoskriterier och utredning
För att schizoid personlighetsstörning ska kunna diagnostiseras behöver det finnas ett långvarigt och genomgripande mönster som märks i flera delar av livet. Bedömningen behöver också utesluta att svårigheterna bättre förklaras av exempelvis autism, depression, schizofreni eller något annat tillstånd.
I DSM-5 och ICD-10 beskrivs schizoid personlighetsstörning som en egen diagnos med kriterier som bland annat rör ett begränsat intresse för nära relationer, att personen ofta föredrar att vara ensam och visar känslor på ett återhållsamt sätt.
ICD-11 använder däremot en ny modell för personlighetssyndrom. Där bedöms framför allt hur allvarliga svårigheterna är och vilka personlighetsdrag som är mest framträdande, snarare än att personen placeras i en specifik typ som schizoid personlighetsstörning.
I Sverige används fortfarande ICD-10-SE för rapportering inom hälso- och sjukvården, samtidigt som övergången till ICD-11 förbereds. Socialstyrelsens målsättning är att ICD-11 ska börja användas i hälsodataregistren från 2028.
Det finns inget blodprov eller någon hjärnavbildning som kan fastställa schizoid personlighetsstörning. Diagnosen bygger på en klinisk bedömning av bland annat personens långvariga relationsmönster, känslouttryck och sätt att fungera i olika delar av livet.
Behandling av schizoid personlighetsstörning
Alla med schizoid personlighetsstörning upplever inte själva sitt sätt att leva som ett problem och söker därför inte behandling. När hjälp söks handlar det ofta om andra besvär, exempelvis depression, ångest, stress eller svårigheter i relationer.
Psykoterapi kan vara aktuellt när personen själv upplever problem som hen vill förändra. Behandlingen anpassas efter individens behov och mål och kan till exempel fokusera på relationer, känslor, socialt fungerande eller samtidiga psykiska besvär.
Det finns begränsad forskning om vilken specifik terapiform som fungerar bäst vid schizoid personlighetsstörning. KBT, psykodynamisk terapi och andra former av psykoterapi kan användas, men behandlingen behöver ofta anpassas efter personens sätt att relatera till andra och behov av distans.
Det finns inget läkemedel som specifikt behandlar schizoid personlighetsstörning. Läkemedel kan däremot användas vid samtidiga tillstånd, exempelvis depression eller ångest, efter individuell medicinsk bedömning.
Hur besvären utvecklas över tid varierar mellan personer. Schizoida personlighetsdrag kan vara relativt stabila, men stöd och behandling kan minska lidande och förbättra funktionen i de delar av livet där personen själv upplever svårigheter.
Att leva med schizoid personlighetsstörning
Hur schizoid personlighetsstörning påverkar vardagen varierar från person till person. Många trivs med mycket tid på egen hand och föredrar aktiviteter och arbetsuppgifter som inte kräver ständig social kontakt.
Svårigheter kan uppstå när omgivningens förväntningar krockar med personens sätt att fungera. I en parrelation kan en partner exempelvis önska mer närhet och känslomässig kontakt, medan personen med schizoid personlighetsstörning har ett större behov av att vara för sig själv. På en arbetsplats kan många möten, grupparbeten och sociala aktiviteter på liknande sätt upplevas som krävande.
Att ha schizoid personlighetsstörning innebär inte automatiskt att personen känner sig ensam eller mår dåligt av att vara mycket för sig själv. Problem kan däremot uppstå om mönstret leder till konflikter, begränsar vardagen eller om personen samtidigt har andra psykiska besvär.
Hur bemöter man en person med schizoid personlighetsstörning?
Om du har en närstående med schizoid personlighetsstörning kan det ibland vara svårt att veta hur mycket kontakt eller närhet personen vill ha. Några förhållningssätt kan underlätta:
- Respektera behovet av eget utrymme – Om personen vill vara för sig själv behöver det inte betyda att hen tar avstånd från dig personligen.
- Undvik att pressa fram närhet eller känslouttryck – För mycket krav på social kontakt eller emotionell öppenhet kan skapa stress och göra relationen mer ansträngd.
- Kommunicera tydligt – Det kan vara hjälpsamt att uttrycka behov och förväntningar konkret i stället för att förlita sig på antydningar eller outtalade signaler.
- Visa omtanke utan att kräva samma uttryck tillbaka – Personen kan uppskatta stöd även om det inte alltid märks genom tydliga känslomässiga reaktioner.
- Prata om vad som fungerar för er båda – Behov av närhet och avstånd kan se olika ut, och det kan vara värdefullt att hitta en balans som känns rimlig för båda.
- Sök eget stöd vid behov – Om relationen känns ensam eller svår kan du själv behöva någon att prata med.
Vanliga frågor om schizoid personlighetsstörning
Schizoid personlighetsstörning är en psykisk störning där en person starkt föredrar att vara ensam och har begränsat intresse för sociala relationer. Personer med denna störning upplever ofta ett platt känsloliv, visar begränsad känslomässig uttryck och har svårt att knyta an till andra människor på ett meningsfullt sätt.
De vanligaste symtomen inkluderar stark preferens för ensamhet, begränsad känslomässig uttryck, få eller inga nära relationer, svårt att uppleva glädje och likgiltighet inför beröm eller kritik. Människor med schizoid personlighetsstörning bryr sig ofta lite om sociala normer och lägger inte mycket vikt vid andras åsikter.
Nej, de är två olika tillstånd. Autism handlar främst om svårigheter med social kommunikation och interaktion, medan schizoid personlighetsstörning handlar om brist på intresse för sociala relationer och känslomässigt avståndstagande. Trots vissa likheter har de egna behandlingsmetoder.
Orsaken är inte helt klarlagd, men forskningen tyder på att det beror på en kombination av genetiska faktorer, biologiska processer och livserfarenheter. Tidiga barndomsupplevelser kan spela en roll, men mer forskning behövs för att fullt förstå dessa samband.
Behandlingen kan omfatta psykoterapi, framför allt kognitiv beteendeterapi för att utveckla sociala färdigheter och öka känslomässig medvetenhet. Medicin kan användas för att behandla medföljande symptom som depression eller ångest, även om personer med denna störning ofta är ointresserade av att söka hjälp.
Utredningen görs av en psykolog eller psykiatriker genom samtal, observationer och ibland psykologiska tester för att bedöma om personens beteende och upplevelser uppfyller diagnoskriterier. Det är viktigt att utesluta andra möjliga orsaker innan diagnosen ställs.
Upplever du symtom idag?
Har du funderat på att träffa en psykolog?
Skriv ditt namn och nummer om du vill att vi ska kontakta dig för ett kostnadsfritt konsultationssamtal.
Tack! Din fråga har skickats. Vi återkommer till dig.
- American Psychiatric Association. (2013). Diagnostic and statistical manual of mental disorders (5th ed.). American Psychiatric Publishing.
- WHO. (2022). ICD-11: International Classification of Diseases, 11th Revision. World Health Organization.
- Esterberg, M. L., Goulding, S. M., & Walker, E. F. (2010). Cluster A personality disorders: Schizotypal, schizoid and paranoid personality disorders in childhood and adolescence. Journal of Psychopathology and Behavioral Assessment, 32(4), 515–528.
- Triebwasser, J., Chemerinski, E., Roussos, P., & Siever, L. J. (2012). Schizoid personality disorder. Journal of Personality Disorders, 26(6), 919–926.
- Mittal, V. A., Kalus, O., Bernstein, D. P., & Siever, L. J. (2007). Schizoid personality disorder. In W. O’Donohue, K. Fowler, & S. Lilienfeld (Eds.), Personality disorders: Toward the DSM-V. Sage Publications.